Jag märker att jag skrivit många stora inlägg om trender och omvärld, och en hel del inlägg om sådant som sker här hemma och som är ett resultat av väldigt mycket ansträngning och arbete över tid.
Men hur är läget då? Med mig.
Jo jag börjar känna igen mig själv. Fick feeling och stack ut och sprang i måndags, i mörkret med pannlampa. Såg fram emot en hike på fjället i ruskväder som sedan visade sig bli alldeles underbart. Var dessutom en sväng igår. Jag planerar saker och ser fram emot den. Vågar tänka på större projekt, nya saker. Vågar dela med mig av energi igen.
Jag har inte varit vare sig utmattad eller deprimerad. Jag har varit fokuserad i ett år och min energi har lagts på framförallt två saker: mitt jobb och mina uppdrag + renoveringar och byggnationer hemma hos mig.
För att behålla min mentala spänst har jag kanaliserat mina krafter och mitt fokus. Hämtat hem. Skapat det tillstånd jag behövt vara i för att prestera där det behövs.
Och nu är läget ett annat och det känns fint av flera skäl. Framförallt för att jag är nöjd med mitt självledarskap under det år som varit och medvetna val som gått ut på att säga nej och att säga ja. Och fint för att det är dags att kliva vidare in i nästa tillstånd. Det som har plats för mer passion, lekfullhet, lust och spontana äventyr där det är en del av grejen att inte veta vad som ska hända härnäst. Jag ska gå från att planera och leverera till att njuta och vältra mig i känslan av nöjd.
Till helgen ska jag bo i ett fantastiskt hus på Rödön. Jag kombinerar det visserligen med lite jobb, men ändå. Det är lyxigt jobb.
Till veckan kommer min kille hem. Jag längtar! Och så är det Åre Höstmarknad vilket alltid är folkfest i Åre. Jag jobbar då med, men ändå. Det är lyxigt jobb.
Och därefter åker vi snart nog till Sicilien. Jag vill dricka vin, titta på folk, åka runt på vingårdar och gå på bröllopsfest. Det kommer bli hela årets semester. En manifestation för allt vi kämpat för, och som vi landat och åstadkommit.
