Veckorna rullar fort när ingenting händer, tycker jag. Det är därför jag vill att det ska hända saker. I början av veckan cyklade jag gravel. Igår sprang jag en sväng på fjället, i regn. Jag älskade stillheten. Och det är dagar jag kommer minnas. Denna onsdag? Nah. Jag har jobbat heldag, kom hem vid 18 och gjorde inte så mycket mer. Ska snart lägga mig i sängen och läsa en bok.
Det är en dag som behövs, men inte en dag att minnas. Oavsett hur långt mitt liv blir så är det alldeles för kort för att fyllas med för många dagar av ingenting. Det här livet är inget genrep.
Imorgon tillbringar jag dagen med jobb i Höga Kusten och sedan är det fredag och jag ska iväg på andra grejer. Och så rullar näst sista veckan i augusti, alldeles oavsett om jag gör grejer eller inte.
5 kommentarer
Som sjukpensionär med en kronisk sjukdom sedan 1998 så har jag fruktansvärt många ”dagar utan liv” och när det blir för många dagar utan mening så hamnar jag djupt nere i ett svart hål ute på blötmyren 🫥
Det behövs verkligen dagar med liv‼️
Nu har jag laddat batterierna efter en tur till Stekenjokk och Fatmomake, även en shoppingdag i Lycksele har jag fått❣️ (jag måste ha sällskap för att klara sånna utflykter så det är inte ”bara” att åka).
Vad jag vill med min kommentar är att ALLA behöver NJUTdagar med innehåll.
För övrigt så är jag glad att följa Dig på Dina utflykter här i bloggen 👍
Jag förstår att det är tufft på många sätt, men också dessa – att ge dagarna mening. Hoppas du fick fina dagar runt om till fjälls, och även i Lycksele.
Det här var extremt relaterbart, jag blir också väldigt stressad över dagar man inte minns, även om jag nu i “vuxen ålder” (eller ja, jag är ju 47 så du tänker nog att det nästan är tant-ålder, fast det känns som 30) har lärt mig att det måste vara ok med sådana dagar ibland med. Men jag älskar dem inte, jag har inte höga krav – en dag att minnas kan bli just det av att man tar och dukar upp en lunch ute på altanen, att jag bygger ett litet ros-stöd eller sitter med barnen och spelar UNO en stund, men jag vill inte att det bara blir “bläh-och-inget” av dagarna.
Anyhow – har just hittat dig (av mycket oklar anledning, borde följt dig sedan länge känner jag). Heja dig 🙂
Vi får acceptera att de finns och behövs, helt enkelt. Roligt att du börjat följa! Jag följer dig hack i häl i ålder, jag fyller tydligen 45 i år. 🙂
Haha, där ser man – visst är det konstigt när man på något sätt är “medelålders” när man inte alls känner sig så?