Vem bryr sig om vad jag gjorde i helgen?

Det är tisdag och jag sitter på mitt bästa kaffeställe i Östersund och jobbar några timmar efter att ha hållit i en trendspaning för besöksnäringen. Det är en otrolig sensommardag, sådär så att livslusten skjuter i höjden. Att posta stories härifrån, så som jag snart ska göra, är ett snudd på odrägligt beteende.

Vänj dig.

Hela denna bloggpost kommer visa ögonblick från en sinneslöst odräglig helg. Vissa helger är så. Vissa stunder i livet. Och framförallt funkar mitt minne så. Om en månad kommer jag behöva leta i mitt hjärnarkiv när någon påstår att sommaren i norra Sverige var kall och regnig. Var den? Kommer jag säga då. Det minns jag inte.

Jag körde till Höga Kusten på jobb i torsdags. I bilen på vägen dit sms:ade min kille och sa att han skulle komma hem från sitt jobb till havs samma dag. Oväntat. Enligt plan så skulle han egentligen ankomma Östersund lördag eftermiddag, så min kalender hade utgått från det. Jag hade tänkt fylla kylen med frukost fram tills dess. Jag hade maxat planer med vänner fram tills dess.

Han kom hem i onsdags och i torsdags fick jag idén att vi skulle köra till Hälsingland dagen efter. Det fanns planer och längtan: Krama hundar! Plocka svamp! Basta vid sjön! Sova i sommarstugan! Ha på sig shorts! Plus massa mer.

Efter fyra timmar i bil kom vi fram till dagens sista ljusa timmar och detta:

Vi har rinnande vatten här. Förbränningstoalett i ett eget hus. Och massa andra bekvämligheter. Men ändå ingen verklighet som knackar på. Eller, det är ju mest för att vi inte tillåter den att göra det.

Vi hade packat med mat vi redan hade i kylen, men gjorde ett stopp i Edsbyn för att köpa hamburgare så du vet ju vad som serverades till middag. Bastun tändes upp. Och det blev många dopp i sensommarmörkret.

Morgonen därpå gjorde vi eld i kaminen, vaknade till med ännu ett dopp i sjön, och åt långfrukost tills dess att mina föräldrar kom förbi. Efter ytterligare en lång kaffekopp högg vi i. Min kille fällde något träd och slyröjde. Jag plockade lingon. Det grejades lite, i alldeles lagomt tempo. Just ja, vi åkte båt också. Noll procent jobbigt.

På kvällen packade vi ihop och åkte till min mammas gård istället. Det finns mer bekvämligheter där. Dusch till exempel. Och vinkällare! Vi tillbringade dagens sista ljusa timmar med en champagne från vår senaste resa dit. Filtar låg på våra knän. När kvällssolen dök bakom trädtopparna gick vi in och lagade middag.

Sedan blev det söndag och det är ju bedrövligt att helgerna alltid är för korta. Vi tog fyrhjulingen ut till svampskogen för jag hade gjort en markering på ett ställe där vi plockat kantareller reda 2017 och japp, det fanns kantareller där nu med även om vi såg att någon annan gått på samma ställe före oss.

Till sist drack vi kaffe hos min mormor och morfar tillsammans med pappas bakverk som var som en kaka som också var en paj men hur som helst smakade hallongrotta. Perfekt sockerchock inför fyra timmars bilkörning upp till Jämtland igen.

Vi hade ingen svamp med i bilen, för det blev till kantarelltoast på lunchen. Men jag har säkert 20kg plommon och ett gäng liter lingon. En burk äppelmos och så falukorv och smörgåspålägg som absolut köps på Ica Delins i Färila.

En skördehelg helt enkelt. Komplett. Det enda jag inte hann med var att läsa bok, men det spelade ingen roll för den var kvarglömd hemma i soffan insåg jag när jag vid ett enda tillfälle tänkte att jag skulle plocka upp den.