Nya vänner

Jag ser ganska många samtal i sociala medier om att få nya vänner. Underförstått: som vuxen. Jag hör det, men förstår det inte riktigt. Jag skriver därför inte för att säga hur DU ska göra, men däremot hur jag gör. För jag tycker det är riktigt roligt med nya kompisrelationer och jag är bra på att samla dem. Det tillhör kategorin *ej svårt ens* i min bok.

Här är därför en lista med mina beteenden som jag tror hjälper mig i att öppna upp för relation, välkomna nya bekantskaper och skapa vänskap:

Jag småpratar med kassörskan (och liknande personer) och strösslar med trevlig helg och god jul och allt sådant där. Detta är regel. Ej undantag. Eftersom jag gör det gång på gång på gång på samma ställen skapas connection, och nu är det kassörskan som ofta ger mig ett särskilt hej. Det är inte hej:et i sig som är viktigt i allt detta: det är bekräftelsen. Att se någon, och att bli sedd. Det ger trygghet, välbefinnande och en kick i att göra ännu mer, i ännu fler sammanhang.

Jag ställer alltid frågor. Intervjuades av en lokaltidning för någon vecka sedan och ställde lika många frågor till reportern som hon ställde till mig. Jag är här i Hemavan med två personer jag träffat ett fåtal gånger men vi bor jättetrångt och jag har jättemysigt och jag ställer massor med frågor med mycket nyfikenhet och förundran när min nya vän Li fyllde halva kylen med Yalla, eller när Ida berättar om något från hennes liv. Frågorna, och svaren, ger mig en ökad världsbild. Och de connectar oss. Vi skrattar åt att Li absolut ville ha Serlas toalettpapper och jag absolut inte ville det. Så vi har två olika sorters toalettpapper i badrummet.

Jag hakar på. Det finns två val när det kommer till olika slags umgänge: antingen anordnar man själv, eller så hakar man på andra. Här i Hemavan har jag absolut hakat på. Det event jag är anmäld till börjar imorgon kväll, men jag hade hört sedan innan att några av arrangörerna skulle åka upp tidigare. “Får jag haka på – no hard feelings om det inte funkar för att ni vill eventplanera” frågade jag och fick ett stort ja tillbaka. Så nu är jag här med mitt egna toapapper osv.

Jag bjuder in. Kanske är detta något av en specialgren som jag skulle kunna göra oftare för det är KUL. Före jul DM:ade jag några i mitt nätverk jag inte känner så väl och sa att jag ville bjuda in till en AW med just dessa utvalda eftersom det var personer med “stora tankar” – vilket var en röd tråd hos de jag valt ut just denna gång. Hallå vem vill inte vara en person med stora tankar!! På samma sätt blev jag svinglad av en liknande inbjudan tidigt i höstas som riktade sig till mig (samt övriga inbjudna) som “bara o-ordinära människor”. Det gick ej fel så att säga.

Jag skickar uppskattning i SoMe. Ofta när jag hör, ser eller läser något bra så slås jag av att den där tanken vill jag ju dela med mig, inte bara låta den stanna i huvudet. Så då gör jag det. Enkelt. Väldigt ofta i DM. Ibland som en repost. Jag tycker att den uppskattning som visas utan krav tillbaka, eller utan att visa upp den för omvärlden, kan vara mer innerlig. Båda behövs.

Ska berätta om hur några av mina vänskaper fick sin början, men först mellanspel. Här är bilder från senaste dagarna tillsammans med Li och Ida – nya vänner!

Katta, förmodligen den vän jag tillbringat mest tid med de senaste åren. Vi sågs första gången i Mora för vi skulle cykla Siljan Runt. Vi hade aldrig träffats, men vi hade en gemensam bekant. Gången därpå skulle vi alla äta frukost ihop i Stockholm, men bekanten fick sent förhinder så då sågs jag och Katta och det var kul – uppenbarligen! Vi hade också aldrig kunnat setts igen genom att ställa in frukosten när den där bekanten inte kunde.

Ella, en av mina klokaste vänner som jag tillbringat minst tid med de senaste åren. Vi bloggade samtidigt och skulle på Nike Convention som var ett stort event förr i tiden. Vet inte vem som föreslog att vi skulle ses, men vi sågs på en boxklass och det var kul – uppenbarligen!

Katrin, som jag lärde känna när jag bodde i Åre. Hon har varit en stjärna på att höra av sig och säga “det vore kul att ses” för så som jag minns det var det så vi träffades – en vårvinterdag när snön inte bar men vi var ute på vinterhajk ändå. Så glad att hon tog initiativ till det.

Cia, en ny vän i Åre som jag är glad över. Henne träffade jag på en middag hos en gemensam vän. Vilken tjänst den där gemensamma vännen gjorde! Kanske den bästa sortens generositet. Sedan har vi setts massa fler gånger på egen hand vilket jag uppskattar massor.

Pernilla, en vän här i Åre som jag är lite ledsen över att jag inte hängt mer med men det går ju att ändra. Vi sågs för första gången i ett provrum på ett gym och småpratade och insåg att vi hade samma favoritinstruktör. Pernilla är också superbjussig med sitt nätverk och nu när jag skriver om alla dessa vänskaper så inser jag att bjussighet är nyckeln. Att vara frikostig med bekräftelse, nätverk, god energi och gemenskap.

När jag ser tillbaka på min vänskap med Linn, som inte är särskilt lång – om ens ett halvår – vars releasefest jag gick på i januari och hon stod där med fullt hus och 30 pers trots att hon bott i Åre i inte ens ett år. Ja då tänkte jag på vad hennes framgångsrecept varit. Bjussighet är nyckeln även där. Bjussighet att bjuda in, och bjussighet med energi tillbaka. Det finns mycket i vad Linn gjort som går igen i boken Omtyckta människor som jag tyckte om och skrivit om här.