Fre 28 nov: Boot camp á la SATS

Jag har dött. Och återuppstått.

– Vi brukar vilja köra det lite tuffare än de vanliga PT-cirklarna, sa instruktören till mig efter passet.

Jo, jag märkte det. Satan i gatan vad ont jag har nu. I varenda muskel. Men mest i benen. Tyvärr lite för mycket. Jag har lite onaturligt ont i en muskel ner mot insidan av knät.

Vi tar det från början!

När jag kom till SATS Halmstad fanns det bara killar i gymet. Ja förutom tjejen i repan då. Och det var bara killar som stod och väntade utanför salen. Jag började undra om jag missuppfattat det hela. Det kanske var en temaklass, tänkte jag. Men så kom det en tjej och jag blev lugn.

Vi var mellan 15-20 personer som skulle vara med på klassen. De flesta kände varandra. Jag undrade varför. Det var nästan för klyshigt likt ett småstadsgym för att vara sant. En tjej som jag kände igen från intervallklassen i fredags kom fram och undrade om jag var ny. En sådan grej skulle aldrig hända i Stockholm. Vi småpratade lite och det var henne jag kom att följa under passet.

This is where the action is!

Hela passet var uppbyggt enligt 10 reps, 9 reps, 8 reps (o.s.v.)-principen. Uppvärmningen gjorde vi 2 och 2. Medan jag gjorde 10 armhävningar sprang min partner fram och tillbaka i salen, sen gjorde hon armhävningar medan jag sprang. Sedan gjorde jag 10 flexhopp (eller vad det heter) och hon sprang innan vi bytte av och sist 10 utfall och sedan springa, springa. Sedan gjorde vi om alltihopa men med 9 reps. Jag blev matt i musklerna bara av uppvärmningen.

Vi delade in oss i 3 stationer. Station 1 var uppbyggd på 3 övningar: axelpress med stång upp i taket, axeldrag från golvet och rodd. Vi körde stationen i 6.5 minuter och började på 10 reps, sedan 9 reps, 8 reps och så vidare. Ingen rast – det var bara att köra. Svetten droppade redan här. Men jag hade i alla fall kontroll över läget.

Sedan kom det. Stationen där jag dog. Den låter så enkel. Men det är så jobbigt. Station 2 kördes också i 6.5 minuter men bestod bara av 2 övningar. 10 bicepscurls, utfallsgång genom rummet (cirka 10-12 steg) med stång, 9 bicepscurls, utfallsgång med stång, 8 bicepscurls och så vidare. Mina ben dog. Det kändes som om de skulle vika sig. Benen må ha vikt sig. Men jag vek mig inte.

Så station 3. Äntligen fick jag ligga lite på mattan! Armhävningar följdes av “magrullning” med stång och så upp och stå för omvänd rodd. Dessa övningar var inte heller att leka med men jag erkänner att jag fuskade lite här.

Efter sista stationen noterade jag tacksamt att det inte var långt kvar innan klassen var över. Kanske skulle jag överleva ändå.

Nu var det dags för gemensam konditionsträning. Armhävning följt av upphopp – 10 stycken – och sedan jogg runt i salen. Sedan 9 armhävningar följt av upphopp och jogg runt i salen. Och så där höll det på tills vi var nere på 0 och jag trodde att mina knän skulle gå sönder. Jag måste fan lära mig armhävningar på tå. Grejen är bara den att jag inte gör armhävningar särskilt ofta.

Sist men inte minst körde vi olika magrepetitioner. De var jobbiga, men här hade jag redan dödat de flesta krafterna så jag kunde inte köra på max längre. Jag var förvånad över att höftlyft med vridning gick bättre än jag trodde och den positiva överraskningen levde jag länge på. I alla fall tills passet var slut och det var dags för stretch.

Sedan linkade jag hem. Tacksam över att jag varken behövde gå upp eller nedför några trappor. Mina ben har sagt tack och god natt för idag. Passet jag var på idag var fantastiskt bra!

Bilden ljuger. Jag ser inte död ut.
Men jag ÄR trött!

>