Helgen 18-20 maj: Lyxlir och slitjobb

Det stod lugn yoga på min träningslista för helgen. Det blev inget lugn. Och ingen yoga. Istället blev det flyttlass och halva släkten och till slut en långjogg.

Flyttkaos

Grabben och min familj prickade in exakt samma helg för sina flyttlass. Han till 34 innerstadskvadratmetrar. De till väldigt många fler kvadratmetrar vid strandkanten en bit från motorbuller. Så istället för yoga på fredagen så bar jag flyttkartonger, micro och lådor och tvättkorgar fulla med löparskor. Allt fick plats i en släpvagn om nio kvadrat så det var ganska lugnt. Värre var det hos föräldrarna. Möbler och långt mycker fler än 200 flyttkartonger kräver en del organisering. Och även om “riktiga” flyttgubbar (eller packmästare som de kallas) gjorde grovjobbet så är det jobbigt att packa upp och flytta om lådor hit och dit. Det är en effektiv form av vardagsmotion, så har du kompisar som ska flytta – anmäld dig som frivillighjälp! (Dock är de obligatoriska fikapauserna livsfarliga)

Lyxlir

Torsdagens middag på Grill har jag redan skrivit om. Kvällen efter blev det underbar mat på stamstället Koh Phangan. Ah härliga Thailand!! Igår blev det middag med efterätt hos föräldrarna och ikväll blev det pizza i stora lass när alla samlades hos föräldrarna (åter igen) för middag innan alla som hade varit med och hjälpt till skulle tillbaka till sin del av Sverige.

Men jag hann också med en annan form av lyx. Idag gick jag nämligen en solig promenad med en annan bloggare och utbytte träningserfarenheter och diskuterade viktminskningstips. Det är härligt med motivation och inspiration inte bara från egna träningsresultat, utan också från personer i ens omgivning! Nästan 6 km promenad blev det, och en liten vätskestation på vägen såklart. Och så råkade jag lova att jag ska upp och köra spinning imorgon bitti… ooops.

Söndagsträning

Ibland vet jag inte vad som flyger i mig. Och inte i eftermiddags heller. Men jag fick i alla fall för mig att jag skulle ut och springa långpass. Så jag laddade Ipoden med fem och en halv timma (utifall liksom) Anastacia och gav mig iväg. 16 kilometer på cykelbana, grusväg och över stock och sten. Och inte en enda gång under rundan funderade jag på om jag kanske skulle svänga av lite tidigare så det blev lite kortare. Däremot gick jag vissa bitar – speciellt på en grusväg som var spikrak i en evighet och där det blåste så jag höll på att springa i diket. Och så saknade jag vätskekontrollerna! Halvvägs in i rundan var jag så törstig att jag bara sprang runt och tänkte på hur gott det skulle vara med vatten och den sista biten satt tungan som klistrad till gommen…