Jag har köpt ny bil. En BMW 3-serie Gran Turismo. Jag tycker den är så himla fin. Dessutom åker Hazel mycket säkrare i den här bilen. Allt för människans bästa vän, ni vet!
Detta är min tredje bil. Jag kom inte ihåg när jag köpte min första men jag köpte den av min mamma. Det var hon som först kom på att hon ville ha en Mini Cooper och att hon dessutom ville ha en cab. Jag minns när vi hämtade den; dubbdäcken låg i baksätet och fick knappt plats. Den var silverfärgad och oj vad roligt vi hade i den. Efter några år i hennes ägo köpte jag den, men det var nog jag som körde den mest redan innan.
Efter många, många mil bestämde jag mig för att köpa en ny bil. Det fanns inget annat alternativ än att köpa en ny Mini Cooper – givetvis cab nu också. Den här gången ville jag ha den extrautrustad med cykelställ. För den intresserade så finns cykelställ som Mini original tillbehör, men man måste borra hål (låter fult men blir snyggt) till där stället ska fästas eftersom det inte fäster i någon dragkrok. En Mini Cooper cab har ingen dragkrok.
Min nya Mini Cooper cab som jag köpte i mars 2013 var chili-röd och kom med extra allt inklusive sportmotor och superhögtalare. Extra allt innebär att den troligtvis ägdes av en man före mig; det går att se på bland annat fälgarna som var dyra (och breda) men som jag inte riktigt gillade (tycker inte att svarta lättmetallfäglar är supersnyggt även om de anses coola) så de fick bli vinterfälgar.
Till mångas förvåning har jag kört odubbat här i fjällen under vintern. Det har funkat fint förutom en gång när de var isgata på en landsväg i inlandet och jag blev i princip omkörd av en lastbil eftersom min bil var alldeles för lätt för underlaget så vi fick aldrig något riktigt fäste och istället fick köra så himla långsamt. Men det gick fint ändå, jag har aldrig sladdat med den trots alla mina mil på vinterväg. Mina Mini Cooper-bilar har alltid gått extremt bra på vintern oavsett kyla. De har alltid startat och i princip aldrig strulat.
Fram till i somras skulle jag aldrig kunna se mig själv i en annan bil än en Mini Cooper cab. Var är körglädjen i en större bil, har jag undrat. Och hur kan man sätta sig i en bil med tak om sommaren och inte få panik, har jag alltid frågat mig själv när jag åkt nercabbat från april (ibland) till oktober (ibland). Jag älskar att köra cab; det är en upplevelse i sig som är oslagbar.
Men så en dag skjutsade jag en kollega från Åre till Borås eftersom vi båda skulle söderöver och så pratade vi om bilar. Och han sa att han tyckte att jag skulle passa i en BMW. BMW, tänkte jag och såg bara tråkiga bilar framför mig. Tills jag såg en Gran turismo.
Den dagen såddes ett frö och inom några dagar googlade jag BMW och kollade “nästan nya bilar” på BMW:s hemsidor i hela Sverige tills alla i min familj sa att jag skulle sluta med det och beställa en fabriksny istället. De förvånade mig. Och eftersom de förvånade mig så gjorde jag som de sa. I början av september, precis innan min födelsedag, beställde jag bilen som är alpinvit i färgen med panoramaglastak och tonade rutor och några andra coola features som jag passade på att extrabeställa.
Det är sällan en bra affär att köpa en helt ny bil* men att köpa en bil i sig är ingen bra affär och det är inte därför jag köper en bil. Jag köper en bil för att jag vill bli glad när jag ser den och jag vill bli glad när jag kör den.
Jag har ett cykelställ till den här bilen precis som till min förra och till på köpet matchar cyklarna bilen. När jag köpte min röda Mini så matchade ju inte alls min blå cykel – så jag skaffade min mattsvarta kolfiberracer.
Nu ska jag fylla den här bilen med hundar och träningsredskap och trailskor och skidor och så ska vi iväg på äventyr många, många gånger framöver. En trogen följeslagare som tar mig dit jag vill. Det kommer kännas konstigt att inte köra en Mini, men jag tror jag kommer ha det rätt så skoj med min nya BMW.
Bilen är en belöning från mig själv till mig själv för bra arbete under året, och en morot att fortsätta på samma sätt som jag gör.
(*det visade sig bli en bättre affär att köpa en fabriksny bil än att köpa en demobil, just saying)
9 kommentarer
Bilaffärer är ju aldrig bra affärer… Men våra halvgamla bilar blev nästan lika dyra per månad som en ny bil eftersom de ofta gick sönder och vi hade ständiga reparationskostnader. Dock har vi haft tur och otur även med nya bilar. Har nu lärt oss att dokumentera alla eventuella fel och åtgärder- med en bil tappade vi t.o.m. räkningen på hur många gånger vi lämnat in den för samma garantiåtgärd… Borde ha gått vidare till ARN med det men det hade vi samlat för dåligt med bevis för… Men man lär sig av sina misstag…:)
Tråkigt med sådan otur!!
Grattis!! Vilken pärla 🙂
tack, jag är jättenöjd
Snygg, vad kul! 🙂
Vad gäller odubbat. Funkar kanonbra på snö. Dvs oftast uppe i norr.
Här nere i blaskland där det är mer is än snö, och jag kör minst 9 mil om dagen, skulle jag personligen aldrig köpa dubbfritt.
nä, man ska ha däck för sitt underlag – helt klart. lite klurigt när gatorna nära mig i sthlm har dubbförbud. svårt att göra rätt då!
Roligt! Denna bilen känns ju mer stabil än den andra, ur säkerhetssynpunkt. Du reser ju så mycket hit och dit. Grattis 🙂
yes! den är redan hårdtestad på 16 mil blixthalka inatt när jag skjutsade min sambo till ett nattåg!
GRATTIS Sara! Snygg och cool bli till snygg och cool tjej. 🙂