Det är inte kroppen det är fel på

Har du tänkt på skillnaden mellan när kroppen mår bra och när hjärnan mår bra? För det är inte riktigt samma sak. Du kan ha en kropp som fungerar, som är stark och egentligen pigg – men ändå känna dig tom, grå eller orkeslös. Och du kan ha en hjärna som känns klar, kreativ och levande – även om kroppen inte är på topp.

För mig är skillnaden tydlig: när hjärnan inte mår bra, då spelar det nästan ingen roll hur kroppen mår. Men när hjärnan mår bra, då finns det ändå något att stå på – även de dagar kroppen inte riktigt är med.

Förstår du vad jag menar?

Ändå är det knasigt hur vi fokuserar kampen om välmående nästan enbart till kroppen. Det är ju hjärnan som ofta behöver hjälp!

Det är knasigt hur vi fokuserar kampen om välmående nästan enbart till kroppen. Det är ju hjärnan som ofta behöver hjälp!

Jag postade stories om att jag aktivt noterat hur min hjärna mår när jag scrollat väldigt mycket instagram under några dagar. Och när jag inte gjort det.

Känslan när jag scrollat mycket: tom, fantasilös, grå.

Känslan när jag scrollat lite: energisk, färgglad, livfull, kreativ.

Att skriva påverkar också mina tankar, de som bor i hjärnan. Jag har haft samma skrivbok i fyra år nu och jag längtar ofta dit. Skrivandet kan se ut på olika sätt. Ibland bara skriver jag, ibland gör jag listor. Jag tänker inte på formatet, utan låter handen styra vad som vill ut. Att skriva är att bli vittne till sig själv, säger Sofia Sivertsdotter och precis så tycker jag att det är. En tanke kan låta på ett visst sätt i huvudet, men när jag skriver ner den så kan jag både avfärda den och ta den på allvar.

En tanke kan låta på ett visst sätt i huvudet, men när jag skriver ner den så kan jag både avfärda den och ta den på allvar.

De senaste tio dagarna har jag rensat bland mina nyhetsbrev. Eliminerat 99% av dem för att de inte tillför mig något.

Jag signade nyligen upp på ett webinarium som en kvinna höll i riktad gentemot mig som företagare. Mellan den 1-26 april har jag fått 28 mail av henne, alla är automatiserade utskick som del av en utstuderad plan. Det nöter ner mig alldeles fullständigt. 28 mail från en enda avsändare, som jobbar med en strategi som väldigt många andra också använder sig av eftersom det är ett så självklart sätt att jobba på idag. Det är inte konstigt att hjärnan blir överväldigad av inkorgen.

Jag tillbringar mycket tid i min inkorg, denna aktiva handling har gett mig mer lugn varje gång jag kollar mailen.

Min åsikt är att vi har ett eget ansvar för att hjälpa hjärnan må bra. Att rensa bland prenumerationerna var ett exempel. Men jag har fler.

➡️ Om du tappar mental spänst av evigt surrande notiser: stäng av dem du inte behöver. Och gör det nu. Inte sen. Jag har notiser för Messenger, Slack och SMS, men inte Instagram eller mailen.

➡️ Om du känner igen dig i att må sämre av att scrolla. Öka din medvetenhet om ditt scrollande.

➡️ Överlag: börja använda din hjärna. Utvärdera hur du mår efter att ha gjort olika saker. Vad får din hjärna att må bra? Vad får den att må sämre? Det är ett intressant projekt. Sedan kan du välja vad du vill göra med den informationen du skapat för dig själv.

➡️ Att skriva kanske inte är för alla. Men att skriva är för väldigt många. Om du ligger i sängen på kvällen och inte kan sova för att tankarna surrar: skriv ner dem, både de rationella och de andra, och känn på skillnaden. Det är en början.

➡️ Om alkohol eller om socker tar dig till fången och du vet att dina tankar inte mår bra av det – värdera hur ditt intag ska se ut. Jag själv mår dåligt av socker, och allra sämst mår jag om jag avslutar en middag med dessert och går och lägger mig. Min princip, som jag sätter här och nu, blir därför att inte äta socker efter kl 18. Kommer det fungera alla dagar? Nej. Men det är en påminnelse som kommer vara till hjälp ofta, och det är tillräckligt bra. Ju sämre jag mår av socker, desto mer disciplinerad behöver jag vara för att må så bra som jag vill.

Vi behöver inte ha alla svar på HUR förändring ska gå till. Men vi behöver förstå det där första steget: insikten. Och vi behöver vilja. Då kan vi ta hjälp med hur det ska gå till.

Att träna mig till mental spänst är lika självklart som att träna mig till funktionella muskler. Jag vill ha en hjärna och en kropp som fungerar för det jag vill, då behöver jag agera i den riktningen.

Mental spänst

Jag inser att jag inte har något blogginlägg med rubrik mental spänst ännu. Men såhär har jag skrivit på andra ställen om mental spänst:

Jag fastnade direkt för uttrycket mental spänst. Inte för att det låter starkt eller ambitiöst, utan för att det rymmer något mycket mer mänskligt än så.

För mig handlar mental spänst inte om att alltid vara stabil, trygg eller orubblig. Det handlar inte om att sakna oro, tvivel eller rädslor. Tvärtom. Det handlar om att kunna bära dem – utan att de tar över riktningen.

Mental spänst är förmågan att gå sida vid sida med oron och ändå fortsätta framåt. Att kunna känna ”tänk om det här går fel” och samtidigt veta, att om det gör det så kommer jag hantera det också.

Inte för att jag har alla svar just nu, utan för att jag litar på min egen förmåga att tänka, känna och agera när det behövs.

Mental spänst är den där inre rörligheten. Att inte fastna i vare sig panik eller kontroll. Utan kunna justera, anpassa, backa lite, ta sats igen.

Det finns också något väldigt befriande i att inse att mental spänst inte betyder att man ska utsätta sig för svåra saker prick hela tiden. Men att veta att man kan. Att man har gjort det förut. Att den erfarenheten finns där, lagrad i kroppen, redo att plockas fram när det behövs.

När jag tänker på nya verktyg som AI ger oss så tänker jag att det både kan hjälpa och stjälpa vår mentala spänst. Jag har inte tänkt tanken helt klar ännu, men det finns en teori om att det är bättre att vi jobbar på våra styrkor än våra svagheter – och nu syftar jag framförallt på arbetslivet.

Att använda AI för våra tillkortakommanden är toppen (finns absolut undantag), men att använda AI för att ersätta våra styrkor är direkt dåligt anser jag. Jag vill inte delegera min hjärna, särskilt inte det jag vet att jag är bra på. Det förminskar mig. Muskler som inte tränas förtvinas. Sådant självutplåneri vill jag inte syssla med.

För bara två århundraden sedan var vi fullt upptagna med att hitta sätt att överleva varje dag. Dagens överflöd innebär inte att vi kan släppa våra förhållningssätt, de har bara justerats utifrån den värld vi lever i just nu. Vi behöver därför ha sätt att behålla mental styrka. En hjärna som mår bra.

När jag tänker på de människor som är runt omkring mig så ser jag en uppdelning: de som har en aktiv tanke om den värld de befinner sig i och hur man vill agera i den. Och de som inte har det och åker med. Var någonstans befinner du dig?