Den 13 maj 2006 skrev jag mitt allra första blogginlägg och det innebär att min blogg firar 20 år just idag. Det är stort. Det som kanske är ännu större är att det finns ett helt gäng av er som hängt med sedan början, och som jag själv följt under den tiden ni bloggade. Fast många av er har slutat nu. Det är som det är och inget är sämre än något annat men för mig har min blogg betytt oerhört mycket för mitt liv och alla upplevelser jag fått vara med om, och min karriär. Det har varit tjugo otroliga år.
Mitt bildarkiv i dropbox (yes jag har en folder för varje år och varje månad, och alla bilder är prydligt döpta och sökbara) börjar först år 2010. Och tyvärr har den här bloggen exporterats och importerats några gånger utan att hela bildarkivet följt med. De första bilderna som finns sparade är från 2012, vilket också känns som hundra år sedan i och för sig. Här är ett urval:
Bilderna ovan är väl typ vad bloggen bestod av de första tio åren. Väldigt mycket träning. Träningsresor, löplopp, träningshelger. Det var träningsdagbok och träningsrecensioner och test av träningsplagg, löpskor och prylar. Jag har fått vara med på omslag, jag har fått vara med i kampanjer för träningsvarumärken. Jag har fått skriva krönikor, jag har stuckit ut hakan och sagt högt vad jag tänker vilket har skapat reaktioner. Jag har fått göra otroligt mycket och jag är väldigt stolt över allt.
Jag har skrivit 8732 inlägg. Det är 437 per år. Alltså fler än ett per dag i tjugo år. Den här bloggen har nästan 62 000 kommentarer. Det är drygt 7 kommentarer per inlägg.
Det är en unik position jag har tack vare allt innehåll varav mycket är seo-optimerat och även optimerat för AI. Tack vare alla inlänkar. Tack var envisheten och uthålligheten. Men framförallt tack vare alla er som är här inne och läser. Och som jag träffat.
Det finns många stora minnen från mina tjugo år. Jag har gjort mycket knasigt. Jag minns att jag en sen kväll under andra halvan av 2000-talet bestämde mig för att sticka ut och springa ett varv på Stockholm maraton-banan. Minns att jag kom hem strax före midnatt. Jag minns att det inte var ett dugg ovanligt att köra dubbla spinningpass om kvällarna, vi var många som gjorde det. Om du också var en i gänget, visst minns du Pias spinningpass på SATS Hötorget? Jag minns också en helg i maj år 2011 när vi var ett gäng som sprang många mil på Österlen. Tiden då äppelträden blommar har fortfarande ett löpromantiskt skimmer över sig, fastän jag knappt varit där sedan dess.
Jag minns de många resorna till New York och Boston, eftersom mitt ex sprang väldigt många internationella lopp. Mitt allra snabbaste egna lopp var i Amsterdam. Men jag har också sprungit lopp på Curacao, i Dublin och ett flerdagarslopp på Cypern – bland mycket annat.
Under mina första tio år som bloggare hade jag aldrig tältat eller ens hållt i en outdoorkniv. Knappt grillat korv, kört skoter eller gjort något annat outdoorigt. Jag tränade på gym, jag sprang, jag åkte alpint och längd. Just ja, jag tränade strongman någon gång – vilket fortfarande är bland det roligaste jag gjort! Vi drog en bil bland annat, den där fula som du ser på en av bilderna nedan.
Det var när jag flyttade till Åre som livet och inriktningen ändrades och det blev mer fjäll. Och så snart man är bland fjäll så lär man sig fler skills. Träningsarenan växte ur gymmet. Vad som var vad var inte längre lika självklart och det blev stökigt för träningsdagboken men enkelt i livet.
Här är bilder från min första maj i Åre för 12 år sedan. Minns du förresten när jag cyklade från Stockholm till Åre i maj? Det var också runt 2014(ish).
När bloggen fyllde tio år firade jag stort på Copperhills The Villa. När bloggen fyllde 15 var det Covid, men jag firade ändå – tillsammans med Microsoft som var partner till mig under några år. Det har varit min största och mest internationella samarbetspartner. Alla inlägg skulle godkännas av ett team i USA, och de kulturella skillnaderna gjorde sig påminda vid fler än ett tillfälle.
Den partner jag jobbat längst med är Marmot, vi går in på tolfte året. Det är också min partner med lösast boliner. Uppläggen jag jobbar med ser helt olika ut, det finns inget samarbete som är det andra likt.
Under den tid jag bloggat har jag bott på Hornsgatan i Stockholm, i min allra första lägenhet som var otrolig. Sedan flyttade jag in i en tvåa vid Fridhemsplan med mitt ex. Vi köpte också en stor lägenhet i Halmstad med utsikt över Nissan och vi pendlade fram och tillbaka ett gäng år. Jag har bott i Sälen i några månader i en liten stuga som var sådär fjällromantisk som man tänker sig att det kan vara. Och så har jag bott i lägenheten i Åre, den som ligger granne med Draklanda. Och de senaste fem åren har jag bott i huset i Brattland tillsammans med Danny. Jag har flera olika jobb under denna tid, träffat många nya vänner men också hängt kvar vid många av dem – er – som jag träffat genom bloggen på olika sätt. Tänk alla olika kapitel!
När jag tänker tillbaka på det så glimrar det till lite extra när jag tänker på åren i Halmstad. Det var väldigt fina år i mitt liv.
När jag var ute och cyklade i kvällssolen igår så stannade jag i tacksamheten över alla dessa år. De har varit ett rikt liv. Inte för att upplevelser kommit min väg per automatik, bloggen har varit ett sätt för mig att leta upp dem. Jag kikar på bilderna och minns hur det var i stunden just då. Jag kan läsa inläggen och instinktivt veta vilket ögonblick det var eller vilken runda som sprangs eller med vem och nästan alltid hur det kändes.
Från nu och framåt väntar tid vi inte vet något om förrän den är slut. Den vill jag göra det bästa av.
