Jag tillbringade sex timmar på ett tåg i lördags med att googla gröna tak. Det finns ytterst få sajter om gröna tak, och av de få som finns så riktar sig den största mot kommersiella aktörer och typ stora byggnader – och de andra är helt och hållet inriktade mot sedumtak. Alltsammans låter förfärligt krångligt och på ett sätt ska det vara det, tak som det ska växa saker på behöver vara konstruerade för det på alla sätt och vis.
En följare på instagram skrev att hennes föräldrar planterade lite på måfå och kastade ut frön, och att det självsådde sig sedan. Jag har hört om ett hus några kilometer bort där de lade ut dubbla gräsrullar. Det verkar vara en grej att lägga första lagret upp och ner, det har jag läst på ett byggforum också. Emma Sundh har bloggat ett försiktigt litet inlägg om att lägga grästuvor upp och ner på näver, och sedan plantera – men något år senare bloggade hon på nytt om att skyffla upp mer jord och så ytterligare en gång.
Vi kommer lägga jord på taket. Sedan så ängsfrön med gräs anpassade för Norrland, som jag köpt från Slåttergubben. Jag har hört att det är så de gjort på många av grästaken i Trillevallen. Vi får väl se om det fungerar. 🌻☀️🐝
På en del av ytan på tomten som grävts upp och sedan lagts igen har jag också kastat ut massa ängsfrön av olika slag. Det blir intressant att se vad som växer av alltsammans. Sysslar alltså med rad gardening ⋆⭒˚.⋆🪐 ⋆⭒˚.⋆
Igår var det otroligt ljus btw. Kolla bara:


Backar jag några steg så ser det ut såhär ⤵︎ Byggstök!

Jag har skurat våra långa bänkar och längst mot kameran ligger sotbränd panel och är just vad det låter som; väldigt sotig.

Det här ljuset är just vad juni handlar om. Jag kan inte gå och lägga mig för tidigt för den intensiva kvällssolen strålar rakt in i sovrumsfönstret och jag har inga gardiner i sovrummet. Det är hundra procent ljust nästan hela tiden.
Istället för att sova gick jag ner till älven och tog ett kvällsdopp. Jag har inte varit ner till älven många gånger sedan Hazel gick över till andra sidan i augusti förra året. Det går att räkna antalet tillfällen på mina båda händer. Men då, när hon fanns, var vi ner en eller två gånger varje dag och jag saknar det. Saknar henne.








