Min kompis åts upp av vildsvin

Det har varit en så väldigt märklig vecka. Jag avslutade den förra veckan tillsammans med min kärntrupp i jobbsammanhang och jag sa att jag skulle säga upp mig följande vecka. Och i måndags så hände det. Jag räknade ihop mina semesterdagar som var supermänga och insåg att jag kommer jobba runt tre dagar i veckan fram till i början på mars då jag avslutar min anställning. Men tre veckor i februari har jag en lite längre semester och jobbar bara en dag i veckan just dessa tre veckor. Sedan tillkommer allt annat jobb som gör jag genom företaget OffPist Management AB förstås, men det ligger alltid där och puttrar behagligt.

Den Zoomföreläsning jag höll i onsdags är ett sådant OffPist-jobb. Jag körde min uppemot timmeslånga föreläsning om säljande marknadsföring och smart content som innehåller mina sju bästa tips där jag ger riktiga exempel på köpkraft och konverteringssiffror. Just den här föreläsningen var på uppdrag av Future Fridays och det var den andra i ordningen för dem. Zoom funkar fint för föreläsningar men som föreläsare finns det inget som slår den fysiska, liksom riktiga, upplevelsen. Som deltagare tycker jag att det gör mindre skillnad ju större gruppen är. I onsdags kväll lyssnade jag också på en lavinföreläsning via Zoom och vi var runt 300 personer i gruppen. Hade vi varit åtta eller tio personer hade det varit större skillnad jämfört med att ses i verkligheten.

Under veckan har jag hunnit med att PT-träna med Frida och kila upp till Lovisa på Åre Beauty Hub för en hudvårdsbehandling. Det var mitt fjärde tillfälle med pensling (kemisk peeling) och efter tredje behandlingen började resultaten komma på riktigt. Även om PT-träningen med Frida är jobbig och min ansiktsrutin är daglig och därmed aldrig tar slut så är det så roligt när jag själv känner att det händer grejer. Frida säger att jag har så mycket mer kraft i mina rörelser och genom Lovisa är min hy återfuktad och frisk trots motvind och minusgrader och hårt slitage. Jag behöver inte vara en av dem som hela tiden beklagar mig för att min hy är torr och stram. För det är den inte!

Igår när det var fredag var jag runt på byn för att spana in några av nyheterna i Åre och leta upp några julklappar. Jag åkte först till Undersåkers Charkuterifabrik för att köpa saffransbröd och vörtbröd från Krus som återuppstått genom Fävikenbagaren Elin. Sedan var jag in till butiken Verkstan som fyllts till bredden med allt möjligt och som kommer vara en fröjd att besöka för härlig feeling lite när som framöver. Dessutom ser jag fram emot öppningsdagen på restaurang Imilla den 17 december! Här kan du läsa om alla nyheterna i Åre i vinter!

Och idag är det lördag och jag vaknade första gången runt 04 precis som många andra gryningsmorgnar denna vecka. Ofta är det någon märklig dröm som väckt mig. Ibland rena mardrömmar, som häromnatten när jag vaknade av att min vän blev uppäten av vildsvin. Det var fruktansvärt obehagligt. Andra nätter har det inte varit så uppenbart mardrömmigt utan mer av ett mentalt obehag som utspelat sig och som jag vaknat av. Jag längtade efter en sovmorgon imorse men fick gå upp och streama Ernst istället medan min kille åkte till jobbet för ännu en 12-timmarsdag. De börjar bli oräknerliga nu, hans sena kvällar och dagar med helgjobb.

När det ljusnat tillräckligt ska jag knäppa på mig toppturspjäxorna för första gången denna vinter. Den här säsongen har jag som mål att jobba bort min offpisträdsla som grundar sig i skräckbilden av felskär och dragna korsband. Ja, det bor en del rädsla inom mig trots att det kanske inte alltid låter så men jag odlar mitt mod och jobbar hellre bort det än låter rädsla begränsa det jag gör.