30 maj: Kungsholmen runt

Löparglädje är en härlig känsla!

En riktigt jäkla bra runda

Idag provade jag att springa runt Kungsholmen. Fy fasen vilken bra runda!

Jag kan tänka mig att den inte är optimal att springa när det är riktigt schysst väder och en massa folk som är ute och flanerar, power walkar, joggar, går med barnvagn, luftar hundar, åker inlines, eller pedalar sin cykel fastän man inte får. Men idag, när det var ganska dåligt väder var det sånär på folktomt – suveränt!

Jag startade vid Zinkensdamm tunnelbanestation. Det hade precis börjat dugga lite lätt. Underbart – det är mitt favoritväder att jogga i (nej, jag är inte ironiskt). Rattade in Täppas Fågelberg (säkert felstavat) på P1 och gav mig av nedåt mot Hornstull.

Det blev motigt på Västerbron. Inte för att det lutade uppåt utan på grund av blåsten. Täppas hade lämnat etern och gjort plats för en massa skolsnack. Jag som för länge sen lämnat både grundskola och gymnasium.

Efter Västerbron var det plan mark. Rålis betades av och jag passerade både Paviljongen, Kungsholmen och Gerdas. Plant och fint men skolsystemet avhandlades fortfarande på radion.

Så över till grusvägen på Norr Mälarstrand. Jag mötte några joggare här och där och enstaka hundvandrare. Ibland duggade det lite men inte märkvärt. Det är fint att jogga längs vattnet. Springer och funderar om folk brukar trilla i vattnet. Bestämmer mig för att inte utmana ödet och springa för nära kanten…

Norr Mälarstrandssidan var lång. Jäkligt lång. Passerade Karlbergs vita byggnader på andra sidan vattner och undrade om det aldrig skulle ta slut. Och när skulle jag egentligen svänga vänster och tillbaka mot Västerbron. Jag var passiv och fortsatte rakt fram. Ser skyltar som säger Hornsberg.

Äntligen såg jag skyltar som hänvisade mig mot Kristineberg. Inte direkt enligt min plan då jag helst velat ta av åt vänster mycket tidigare men jag vet i alla fall var jag är. Springer förbi en fotbollsplan och sedan går det uppför (steget är lite långsammare nu) och så passerar jag Kristinebergs T-bana.

Jag tog Frödingsvägen upp och sedan vänster mot Västerbroplan. Jag hade medvind uppför Västerbron och den känns lätt som en plätt. Det måste vara otränade marathonlöpare som bågnar här (haha, denna gång är jag ironisk!).

Det har börjat dugga friskt när jag springer längs Långholmsgatan och sedan spurtar uppför Hornsgatan. Perfekt joggingväder enligt min vägen och trots att benen är trötta känner jag mit pigg i sinnet!

Det har varit en frisk löparrunda – jag vill göra det igen!