Vårda din superkraft

Vi har alla vår superkraft. Det är vanligtvis vår främsta styrka som blir vår svaghet när vi använder den för mycket. Superkrafter går absolut att likna vid superhjältar; typ Stålmannen. Hans superkraft laddas kan ur och då blir han sårbar. Det finns säkert fler exempel på superhjältar med superkrafter som bara är tillgängliga en viss stund. Att superkraften är en begränsad tillgång bidrar liksom till hela dramat och spänningen med superhjältar. Och det är väl samma potentiella drama som i ens egna liv egentligen, utan regissör och sådant jox.

Hur som helst:

Min superkraft är att jag kan vara en maskin som tuggar och tuggar utan att behöva paus eller ta hänsyn till något annat under lång, lång tid. Min superkraft kan sätta fysiologiska behov på paus på ett mycket fascinerande sätt. Inte bara sömn och hunger utan även annat som smärta och cykliska grejer. Jag kan senare förlägga min mensvärk till i slutet av mensen för att det synkar bättre med en prestation.

Det är i sig ganska coolt, men jag behöver också ta extremt mycket hänsyn till mina förmågor och använda dem smart. Inte strössla på vad som helst – utan plocka fram det när det verkligen behövs.

Jag är bra på det. Snudd på svinbra. Men det är ett pågående balanserande förstås. Att ha en fallenhet för att vara en maskin är att hela tiden befinna sig på en skala. När jag är på siffran 7 på en skala mellan 1–10 så vet jag att stor del av min närvaro går åt till att tänka på jobb även när jag är med min familj. Då behöver jag backa, för relationens skull. Vilket också är för min skull. Men jag kan också behöva öka min superkraft, om situationen kräver det. Det är denna ständiga bedömning av läget som jag går runt med eftersom mitt grundtillstånd trivs med att vara lite av en maskin.

Hittills i år har min superkraftssiffra legat på en 8:a under lång tid och jag är mer trött än vad jag är pigg om jag ska vara ärlig. Jag kollar fascinerat på min Garmin som har body battery på 7-8 för jämnan (vet inte skalan och håller inte riktigt koll på siffrorna eftersom jag är bättre på att bedöma genom den egna känslan). Känslan av att vara mer trött än pigg är ingen överraskning, så allt är enligt förväntan.

Hela året har jag kompenserat mycket av mitt liv utifrån ett ansträngt läge. Jag har planerat utifrån det och levt utifrån det i vardagen. Jag kommer kompensera från det hela hösten. Jag vet att jag behöver balansera.

Jobbet har varit fyllt med prestation men inte mer märkvärdigt än något annat år. Jag har utvecklat destinationer och drivit försäljning och hållit på precis som tidigare år.

Det är projekten (renovering!) på hemmaplan som kostat min energi. Att inte ha en bra synkad tidsplan eller full kontroll på utgifter har varit dyrt för mig ekonomiskt och energimässigt. Jag har också, utan att det varit med i planen, steppat in mer i processerna än jag hade tänkt och lagt mycket energi på tidsplaner, ekonomi, proaktiva åtgärder och kontrollfrågor. Först kostade insikten om att jag behövde lägga mer av min egen kapacitet där en hel del frustration (dvs energi). Men sedan landade jag i acceptans. För mig är det en bättre plats att vara på.

Jag är som sagt bra på att driva projekt, mindre bra på att befinna mig i projekt där jag inte själv har full överblick över framdrift, ekonomi och potentiella flaskhalsar. Nu var det mina ekonomiska intressen som stod på spel, och ärligt talat även min mentala hälsa.

Så det fanns bara en väg: att ta en mer aktiv roll för att själv känna mig trygg med måluppfyllnaden. Jag har i och med det trollat fram pengar, hittat lösningar, gjort tidsplaner och ställt frågor på sätt som man gör när man behöver definiera potentiella flaskhalsar och haverier utan att veta hur byggprojekt fungerar. Det är samma skills som jag använder i jobbet så förmågan finns.

För att kunna balansera behöver jag förstå vad som ger energi och vad som tar energi:

👉 Mötesrace en hel dag i arbetslivet = kostar mig inte särskilt mycket energi. Jag är bra på möten och att generera energi från det.

👉 Vara på kontor en hel vecka oavsett hur trevligt kontoret är = kostar mig mycket energi. Att inte få bestämma själv, oavsett vad det handlar om, förbrukar min energi.

👉 Träffa nya människor (som jag själv väljer, ska tilläggas) = ger mig mycket energi. Nya relationer ger mig överlag mycket energi.

👉 Att träna med andra kostar mig energi. Att springa i grupp är till exempel jättedyrt för mitt energikonto.

👉 Att “hosta” (finns inget bra svenskt ord, men “värdskap” är någon form av liknande begrepp fast i en torrare version) kostar mig energi, samtidigt som det är roligt. Och det är lite av utmaningen för många. Det finns mycket som kan vara roligt samtidigt som det kostar energi. Tid tillsammans med befintliga relationer är “rolig tid” till exempel.

👉 Spontanitet kostar mig rätt så mycket energi.

Det finns massor med annat också, och jag vet instinktivt vad som är vad och inte eftersom jag är medveten om det och tränat på min superkraft i så många år. Den förmågan gör mig till en pålitlig leverantör av prestation i många sammanhang. Superkraften, du vet. 👩🏻‍🎤 …den jag är mån om och som behöver omvårdnad.

Och jag vårdar den ömt. Vilken jag ämnar göra hela hösten. Därför ska jag jaga lagom utveckling. Men leverera 110% på jobbet. Det är den enkla tårtbiten i mitt liv: att jobba med chefer och ledare som har som mål att förändra något. Att tänka taktiskt som del av en advisory board och att vara rådgivare i stora komplexa frågor som inte kan mallas in i “ett projekt” eftersom det är större än så.

Däremot ska jag inte jobba med ett uns operativ projektledning. Det har jag inte gjort på flera år, väl medveten om vad den typen av ansvar kostar mig. Det är hela tiden ett medvetet val för jag är väldigt duktig på projektledning (precis som många andra ambitiösa och ansvarstagande kvinnor). Jag dras dit. Efter att ha spjärnat emot i flera år (alla år då jag var 30+ någonting) så är det numer en icke-issue. Jag tackar mig själv för det.

Det är enkelt att prata om allt det jag är duktig på att inte göra. Men vad ska jag göra, för att fylla på energi och stärka min mentala spänst?

👉 Umgås med min man, gärna till fjälls. Bara han och jag, inga andra. Vi är duktiga på att bjuda med andra, projektleda sammankomster och styra upp. Men vi behöver oss.

👉 Cykla, springa och vandra på egen hand. Jag tycker om att tillbringa tid med mina egna tankar.

👉 Jag hade gärna gått en kvällskurs eller något annat lagomt i exempelvis skrivande eller annat som är mer kreativt.

👉 Leverera i jobbuppdrag. Jag upplever att många är rädda för det, för det finns en allmän åsikt om att arbete är något ont. Men jag älskar att jobba. Jag älskar också att återhämta mig. Jag vill verkligen hänge mig åt ambitionen work hard, play hard. Det är för att nå fullt ut i den balansen jag hela tiden behöver (och är bra på) att ställa mig frågan vad jag behöver för att kunna leverera på topp. Det är ju där jag trivs. Det är där som tillfredsställelsen fyller på så många fler aspekter av mitt liv.