Jag har aldrig riktigt förstått exakt vad kultur är. Hörde en gång en lärare på högstadiet som sa “att slicka på kniven är kultur”. Det var i ett sammanhang där vi pratade vett och etikett och man får absolut inte slicka på kniven på en middag. Har varit förvirrad ever since.
Fattar förstås att böcker och teater är kultur. Men det finns ju så mycket mer, även om en del är lite svävande.
Härom morgonen bytte jag och några vänner böcker. Det är fint tycker jag. Kultur inte bara i bladen utan även i handling? Jag gav bort “Folk som sår i snö“.
Sommarpratarna i P1 är också kultur, sett till både format och innehåll. Jag var till en början inte alls taggad på att lyssna sommarprat, mycket med anledning av att pratarna har pratat så många somrar. Petra Medés sommarprat var ett skolboksexempel i teorin men oerhört tråkigt, särskilt i kombination med hur många gånger hon pratat förut.
Linnea Wikblad däremot! Skulle inte kunna säga hur hon ser ut och jag kan inget om henne eftersom jag inte lyssnar på P3, men pratet var bra alldeles oavsett. Erik Thedéen var intressant mest för att jag vill jobba på Riksbanken, kanske inte annars. Klas Erikssons sommarprat var gripande men hade också en struktur jag tyckte om. Det kommer säkert ytterligare ett och annat guldkorn men när jag tittar på listan så blir jag sömnig.
Så jag lyssnade på alla politiker i Almedalen istället. Från V till SD och alla däremellan. Kanske inte kultur utan mer politik?
And just like that har blivit med ny säsong och jag har sett de flesta avsnitten. Läst någon recension också. Recensenten menade att AJLT tappade det när Carrie ärvde pengar från Mr Big och flyttade till stor våning på Manhattan. Det har med kultur att göra på något sätt, tänker jag. Relevans.
Min Bookbeat går varm. När jag lyssnat på en bra roman har jag svårt att börja på en annan. 17 timmar med något jag tycker om har den effekten, att börja om är krävande. Nya personer, ny handling, ny uppläsare. Jag varvar drama med deckare. Nu senast: “Sarek“. Spännande! Men något helt annat än “Alla dagar nära“. Draman drabbar mig mer än deckare.
Kanske är det också kultur att sitta i bersån men kall saft gjord på Vildhallon och småkakor jag bakat som likväl skulle kunna vara del av Sveriges kulturarv. Grillkvällar i den svenska sommarsolen, med hutter blandat med myggor, är också kultur. Bea i plastburk och fläskkarré och färskpotatis. Är sill kultur?
PS. Om du gillar inlägg som dessa, tack för att du klickar i hjärtat!
