Ända till dagen före julafton funderade jag på hur jag skulle fira min jul. Jag valde mellan det trygga, bekväma och väntade – eller det okända och oväntade. Jag funderade på vad jag behövde, och vad jag skulle må bäst av. Och så kom det sig att jag stannade hemma. Inte ens min allra bästa vän trodde att jag skulle stå fast vid det, erkände hon i ett DM sent på kvällen den 23:e. Mitt val bottnade i många saker där det absolut största var mitt välmående, och det jag brottades med var hur egoistiskt det var.
När jag gick och la mig kvällen före julafton så bjöd himlen på skådespel. Tack för julklappen, tänkte jag för mig själv.
Att bo i Åre är att bo i en värld som ofta är lite tvärtom. Och det märks tydligt under jul. Andelen hushåll som firar en traditionell normativ jul känns lägre än i till exempel Örebro eller Örnsköldsvik. Det är källa feeling nu, så ta det med ett spadtag salt. Men här i Åre finns så många på tillfälligt besök, på verklighetsflykt, på turistisk tur och så en och annan som alltid gör som man vill ändå.
Därför var det inte konstigt att fina vänner bjöd in till antingen en längdtur klockan 8 eller lunch. Jag valde lunch, pga orkade inte ställa väckaren. Det var ju Jul och jag skulle hedra vilan. På morgonen hann jag istället gå ut med Hazel, kolla och förfäras av Nyhetsmorgon (har inte kollat på hundra år), äta frukost och tycka väldigt mycket om min julbukett som jag ordnade dagen innan.
Sedan blev det dags att åka iväg och eftersom jag vet att gymmet ligger nära mina vänner så packade jag med träningskläderna också för #manvetjualdrig.
Jag gav bort Lotta Lundgrens stora kokbok till värdparet, och hittade samtidigt Lottas och Eriks pod “Alla kan äta julbord” som finns i podcaster-appen men inte på Spotify. Så med prat om mat i lurarna gick jag till gymmet också, och körde ett snabbt pass tillsammans med några andra killar som också var där.
Klockan 15 var jag hemma igen och hade ett sug efter någon form av stabil skärmunderhållning med igenkänning men Kalle var uteslutet. Så det blev Yrrol, och sedan Ogifta Par. Klassikerkomedier även om just komik åldras dåligt, särskilt vad gäller sådant som anses PK.
Min granne ringde och undrade om jag hade tändstickor och det hade jag ju. Så vi gick ner och tände bastun vid älven och hon bjöd med mig på isbad senare under kvällen. Klart jag sa ja.
Medan bastun värmdes upp så gick jag hem och började kolla Vuxna människor också, och gjorde en jultallrik till mig själv. Tände eld i kaminen och hade det fint. Känslan var att dagen var fylld med så mycket dag. Så mycket tid. Och att jag haft både tid och ro att uppleva så mycket. Och då hade inte det här hänt ännu:
Omringade av ljus och mörker, kyla och värme och ljud från gongar som i soundyoga badade vi kallt och avslutade julafton på ett otroligt sätt som gav stort avtryck.
Sent på kvällen hördes jag och min kille också. Vi firade jul tidigare i veckan, och jag skickade nedan bild till honom. Klickar du här förstår du varför!
Via Facetime öppnade han mina julklappar som jag skickat med honom ut på havet till hans jobb. Och så somnade vi på varsitt håll efter en julafton som varit olika.
På juldagen vaknade jag och fick bråttom. Min inre väckarklocka är tydligen ställd på 09 och prick en timma senare skulle jag vara i Mattmar på julfrukost, ungefär 30 min bilkörning bort. Jag blev bara lite sen, och när jag kom fram möttes jag av detta:
Jag åt skinkstut, för det gör man inte i Hälsingland där jag är från. Däremot äter vi stark senap eftersom pappa är från Skåne. Rödingröra känns också exotiskt, så det bredde jag på det hembakta knäckebrödet. Min kille vill alltid ha rökt sik, så det har vi ibland med på vårt egna julbord.
Det var -20 grader och vi såg solen gå ner från jacuzzin. Håret frös i nacken och det pirrade i fotsulorna när jag tassade in från det varma badet. Ett väldigt kallt bad på julafton, och ett väldigt varmt bad på juldagen. Tänk att jag får fira såhär!
Senare den kvällen, en stund efter jag kommit hem till mig, så kom några vänner förbi på Champagnekväll. Ursprungsplanen var att jag och Brattlands-Malin, som ju bor nästgårds, skulle ses spontant för julskumpa. Men det ljuvliga med spontanitet är att vad som helst kan hända och det slutade med att vi satt hemma hos mig, en hel kvartett, och delade på tre flaskor bubbel och åt ost och annat gott. Det var nästan som den årliga vin- och ostprovningen vi har hos mina föräldrar – bara i ett litet annat format.
Jag hann faktiskt inte fota när allt var klart och så, men när jag dukat fram hälften såg det ut såhär:
Jag lät faktiskt dammsugaren stå kvar i hallen. Jag hade en trave böcker kvar på en stol och det var mycket annat som inte heller var perfekt, men jag tände massor med ljus och dimmade all beslysning så att det skimrade och glänste. Det blev operfekt perfekt.
Och när alla gästerna gått hem men natten ännu inte var i antågande så funderade jag på mina svar på de frågor jag ställt högt på stories några timmar tidigare:
Under 2023, vad vill jag lägga min tid på?
Under 2023, vad vill jag lägga min energi på?
Under 2023, vad vill jag bidra med?
1 kommentar