Jo men jag var ju till London förra veckan. Egentligen var det tänkt att jag bara skulle gå på en konsert på O2 Arena på torsdagskvällen, men jag stannade lite till och bytte ut kompissällskap till min kille istället. Och så hittade jag fler vänner i stan som vi träffade på cocktails i en källare en sen lördagskväll. Men vi tar det från början tycker jag!
Jag valde att flyga från Trondheim till Gatwick pga direktflyg och för att jag prioriterade Norwegian framför SAS. Jag träffade Annika vid bagagebandet och vi tog tåget och tunnelbanan till Bayswater där vi bodde ett dygn. Vi hade mycket planerat till det där dygnet, och hann ungefär hälften. Här är vi:
Jag och Annika har gjort många grejer ihop. Sprungit flera mil i fjällen och på Skåneleden och deltagit i flerdagarslopp på Cypern och rest till Playitas för födelsedagsvecka och hållt på. Nu sågs vi i London för att se Lewis Capaldi.
Lewis who? Du har säkert hört hans låtar, utan att känna till namnet. Leta upp honom på Spotify medan du läser vidare!
Det var otroligt länge sedan jag var på konsert, och det är härligt att känna musiken i varje cell i kroppen. Mindre härligt att det är jobbigt att stå rakt upp och ner så länge. Och så gillar jag ju inte att trängas. Men jag uppskattade konserten massor ändå. Jag älskar det som är storslaget!
Vi hade tänkte hinna med en härlig middag och gå på stan innan, men vi hann knappt något alls och fick käka streetfood alldeles vid arenan. Och då var vi ändå inne på konserten sist av alla och gick igenom en kilometer med kravallstaket utan en enda människa framför oss. En minut efter vi kom in gick Lewis Capaldi upp på scen. Perfekt timing!
Dagen efter valde vi brunch på The Avocado Show som Annika följt på Instagram i evigheter medan jag knappt visste vad det var. 173 000 följare, men det var rätt så lugnt på plats. Allt innehöll avokado och var väldigt photogenic.
Vi gick i några butiker också och jag köpte två manchesterskjortor som verkar ha blivit min nya livsuniform. Och så köpte jag en härlig stickad tröja i glada färger i kombon orange och rosa. Sedan sa jag hej då till Annika och kånkade min stora väska till Notting Hill i 25 graders värme och checkade in på Portobello Hotel. Jag tillbringade resten av dagen och eftermiddagen på hotellrummen och jobbade och höll på.
Sent på kvällen kom min kille direkt från sitt jobb och jag mötte upp honom på en pub vid Victoria där han, som det sociala geni han är, redan hittat en ny vän över en öl. När vi var i Polen för några år sedan lärde han känna vår servitör under en middag eftersom de insåg att de båda kitesurfade och den middagen avslutades med en vänrequest på Facebook. Det där händer ganska ofta. Alla som undrar hur man skaffar nya vänner i vuxen ålder kan höra av sig till Danny.
Här ovan är en osmickrande bild på honom utanför Bleecker. Han får bjuda på den. Vi körde streetfood nästan hela helgen och gick runt på marknader och hade ingen uppstyrd plan för något.
Vi hänge i Notting Hill en halv dag. Flanerade runt på Portobello Road Market eftersom det var lördag. Det fanns mycket att titta på och rätt mycket som var likadant på marknaden med vintage-prylar. Maten var roligare. En ostronbar direkt på gatan. Ett riktigt bra mikrobryggeri som hette Sheep in Wolf’s Clothing Brewery. Magiskt gott kaffe hittade vi på Hermanos, dit gick vi flera dagar.
Om det varit lite sämre väder så hade vi gått på bio på Electric cinema i Notting Hill. Det finns många roliga biokoncept i London. Hade vi haft lite mer tid för brunch hade vi nog gått till hajpade Farm Girl, men vi hade lite brådis och skippade köerna och valde Egg Slut på Portobello road istället.
Frukost ingick egentligen på vårt hotell men det kändes roligare att äta ute på stan. Så det är mitt tips till dig OM det inte är så att hotellet du väljer är välkänt för sin extremt bra frukost. Portobello Hotel var trevligt med sin brittiska äldre charm och fin service.
Min f.d. kollega som har bra smak vad gäller hotell tipsade också om NOBU London Shoreditch. Jag gillade verkligen Shoreditch som område. Vi var till Old Spitalfields Market som var härligt, och med bra streetfood. Åt magiska bao buns. Och mycket annat gott med.
Vi bokade bord på Kiln Soho. En authentic thai som utsetts till bästa restaurang i UK, men som också ifrågasatts utifrån just den platsen på listan. Det var varmt och trångt och mörkt och liksom inte så märkvärdigt ändå. Thailändsk mat kan vara extremt olika och på Kiln har man hämtat inspiration från norra Thailand. Det var bra för att inte vara särskilt dyrt, men tyvärr kom notan innan vi fått in sista rätten (gissningsvis för att servitrisen glömt vår sista rätt) och då föll betyget. Men mitt sociala geni till sällskap förhandlade sig till massa rabatt på priset, förmodligen samtidigt som de två FB-connectade också (skulle inte förvåna mig).
Efter att vi lämnat London träffade vi James som är foodie och instagrammar om det på @food_feels. Klart värt att följa om du vill ha massa tips till London.
Vi hängde på en massa pubar också, ibland för att bara få vila en stund. Brewdog är kanske inte så orginellt men jag gillar ändå konceptet. Plus i kanten för suröl. Vi var på den i Covent Garden. Vi var på säkert sju pubar till men jag minns faktiskt inte namnet på dem.
Orkar du läsa mer om London nu? Om du vill ha fler tips att spara så rekommenderade en följare att kolla in denna sajt. Och så var det lite omtvistat i mina DM:s huruvida Dishoom är ett pangställe eller inte. Bästa bageriet är utan tvekan Flor Bakery men dit hann vi inte denna gång. Så jag ser fram emot att komma tillbaka!
