Jag har kört bil i två dagar med allt om kriget i högtalarna

Jag har kört bil i två dagar med allt om kriget i högtalarna. Krispiga fjäll passerar utanför fönstret. Ett vilsamt solsken på motorhuven. Och ingenting annat än nyhetsankaret på radion avslöjar att bortom allt det fredligt vita lurar mörker, våld och strider. Så nära men så långt bort.

Jag och Therése släppte ett nytt och kortare program av Seasons of You häromdagen. Dagen efter invaderade Ryssland ett europeiskt grannland och vi funderade inte särskilt länge på vad vi skulle göra. Vi donerade all försäljning av programmet till UNICEF, fast på ett annat sätt. Eftersom ingen av oss hade koll på vilka skatteregler som gäller vid företagsdonationer och vi inte heller hann kolla upp det, så fick alla som visade upp en UNICEF-skärmdump på 595 kr vårt program med personlig utveckling och med tema jord. Trygghet. Så ironiskt och också träffande på samma gång.

Kontrasten mellan kriget och den stora pusten med äntligen efter år med Corona är ännu större när min närmsta omvärld är på sportlov bland kritvita utomlandsstränder och svenska fridfulla fjäll. När jag passerade Himmelsfjäll, Lofsdalen och Vemdalen under dagens körning så passerade jag också korvgrillningar, pulkabackar och pimplare på stilla sjöar. Världen är precis såhär alltid. Olika.

Och på radioprogrammet Klotet så konstaterade en expert att det inte är någon fara med jorden egentligen. Det är fara för mänskligheten. Jorden kommer överleva allt. Den är van att anpassa sig. Runt omkring min bil passerade en värld i harmoni.

Eftersom jag numer bor utanför Åre by så är jag långt från sportlovshetsen och stora Audi-bilar. Här finns inget som avslöjar köer eller krig. Elden i kaminen sprakar fredligt men nyheterna pratar annorlunda. När P1 slutat sända slår jag över till BBC. Orden fortsätter. Samma saker men mer av dem.

När jag somnar ikväll så är det första kvällen av många kvällar i rad som jag kommer att sova hemma. Jag kan bläddra flera sidor i min kalender utan att komma till den dag då jag ska packa mina väskor igen. För mig är det ovanligt. Jag vill vara hemma mer, sa jag till min kille i bilen. Men jag vill också fortsätta åka bort.

Det kan mycket väl vara så att sedan jag flyttade in i vårt hus den sista oktober 2021 så har jag tillbringat fler dagar borta än hemma. Och ändå undrar jag varför vi aldrig kommer i ordning.

Mars är min finaste vintermånad i Åre och min önskan har alltid varit att tillbringa så mycket tid som möjligt i Åre i mars. Nu har jag ett riktigt hem att inte vilja lämna. Ett hem med altan och solig trapp och utsikt och allt. Och även om det är krig i vår nära värld och svält och torka och översvämningar och annan tragik i en värld längre bort och även om vi handskas med elpriser och inflation och börsnedgångar och allt vad det är. Så tänker jag njuta av de små stunderna. Av solen mot kinden. Fågelkvittret. Takdroppet. De stunderna är allt vi har.