Det här inlägget är en direkt kritik till samhällets normer, de vi medvetet eller omedvetet eventuellt vuxit upp med och som svärmar runt oss varje dag. Som påverkar oss, bromsar oss och säger att det inte går.
Jag har inget tålamod, utbrast jag igår och poängterade att den som väntar på något eller något som gått alltid väntar för länge. Jag tycker man ofta väntar för länge alldeles oavsett. Ibland av rädsla för förändring. Rätt ofta av rädsla för att göra något alls. Vi är så otroligt rädda för att göra något som ingen annan gör.
“What if I fall. Oh darling what if you fly”
Det är en oerhörd insikt att släppa in nya människor I sitt liv. Har man lite självinsikt (easier said than done) så lär man sig en mängd nya saker om sig själv. Jag inser att jag är van att fatta stora beslut snabbt. För mig landar beslut i magen på ett odramatiskt sätt. Jag känner ganska omedelbart om jag vill något eller inte något och kan tycka att det är slöseri av bättre tid att gå och fundera på något bara för funderandets skull. De flesta beslut går att ändra på. Blev det inte bra så kan man göra om.
Några av mina senaste instaposter har jag taggat med #fantasivärld eftersom en person som inte känner mig använde det ordet om mitt liv. Först blev jag provocerad, sedan blev jag nöjd. Välkommen till min fantasivärld – den är kul och du kommer att gilla den, vill jag hälsa hela världen.
Att såga av tankar som säger att det är möjligt provocerar mig enormt. Att säga att det inte går bara för att det inte går är världens sämsta ursäkt. Det som i de flesta fall gör att vi inte tror att det går är att vi inte tror att det går.
“Doubt kills more dreams than failure ever will”
Jag har inte haft mer tur än någon annan i mitt liv. Däremot har jag gett mig själv de möjligheter jag behöver för att leva så som jag vill. Påverkan utifrån är ett av de starkaste verktygen. Det kan krossa allt du drömmer om men det kan också fylla hela dig med mod och möjligheter. Mina vänner gör just det; boostar med inspiration och energi. Jag har valt dem för att de berikar mitt liv. Min familj gör just det; fyller min värld med drömmar och vägar dit. Jag har inte valt dem men jag vet att de har gett mig en gräddfil rätt in i den fantasivärld jag inte har några som helst planer på att lämna. En värld som innehåller sjukt mycket jobb och ansträngningar men också lika delar äventyr och belöningar. Välkommen att flytta in i den och göra den till din.
31 kommentarer
Klok som en bok 🙂 Och jag älskar att få ta del av din fantasivärld lite på håll. Du inspirerar mig! Allt från löpning till livet. Tack för att du delar med dig.
tack fina du!
Gilla på det här inlägget! Tänker att oavsett ens förutsättningar osv så kan man fortfarande ha som ambition att leva så mycket som möjligt i en fantasivärld. Behöver inte nödvändigtvis handla om champagne liksom som många verkar blanda ihop det med. Tänker att det lika mycket handlar om att skaffa sig ett eget rikt inre liv.
precis så!
Det som är bra med dina inlägg och andras som tänker som du är att jag tvingas stanna upp och fundera över mitt eget liv och mina val. Vill jag jobba så här mycket? På det här sättet? Vad är det som driver mig? Nyfikenhet, intresse och vilja att förändra? Eller för att jag tror att jag måste? Nu har jag valt det här så nu måste jag fortsätta? Det krävs mod att verkligen svara på frågorna. Det är lättare att köra ner huvudet, köra på och sedan gnälla när det är jobbigt. Ibland kan vägen till att välja annorlunda ta lite tid, det går inte alltid att bara hoppa från ena dagen till det andra. Eller kanske går det men känns för läskigt? Men saker går att avveckla, det går att ta ett halvt steg till vänster och så ett till. Och plötsligt befinner man sig på en helt annan plats. Så tänker jag.
precis de frågorna är vad jag är ute efter!!
Ah, vilken härligt befriande text!!
Pratade senast idag med en i vårt nätverk och försökte banka in att vi bestämmer själva vad vi ska göra (event tillsammans). Vi behöver inte göra som vi alltid gjort, behöver inte få de andras välsignelse, vi kan lämna den välbekanta boxen och hitta på nytt! Vem får det att hända? Vi!!
Missförstå mig rätt, jag är också fast i saltgruva, matinköp på torsdagar och högar med räkningar. Men jag har en hel del vilda idéer och kan tänka mig att hoppa ur lådan any day! Måste bara kunna betala mina räkningar. 🙂
precis så: man behöver inte alltid göra så som man alltid har gjort!
Sara, fick tips om det här inlägget när jag efterlyste härliga blogginlägg att läsa =): https://www.slowfashion.nu/blogg/ditt-basta-blogginlagg Och gissa hur glad jag blev över det. Håller helt med dig – och tror att det handlar (som med så mycket annat) om att ha två tankar samtidigt i huvudet. Dvs ALLA i världen kan inte påverka sin vardag. Men vi, och vi är faktiskt väldigt många, som är privilegierade att själva välja och påverka, tycker jag faktiskt också har en skyldighet att göra det. Som en solidaritet mot alla de som inte kan, för om de kunnat så hade de gjort det. Och det är jäkligt taskigt att gnälla över något slags jobbigt medelklass-livspussel, när det finns de som knappt överlever vardagen globalt sett.
word ??
Precis! Och sen kan en alltid engagera sig för att förändra världen så att de som just behöver det får det bättre (ägnar lite av min tid åt det – för att det får mig att må bra!)
precis!
Fast lite av en fantasivärld är det nog ändå. Om du tittar dig omkring utanför Åre och de “finare” Stockholmsadresserna så tror jag du inser att alla inte KAN välja sitt liv. Det kan bara vi som är privilegierade göra.
Sanningen är är att i vårt land finns det faktiskt människor som har ryggsäckar som är tunga att bära. Det kan exempelvis vara ett socialt arv, kanske i form missbrukande föräldrar eller psykisk sjukdom. Eller så är man nyanländ och har inte kommit sig upp än på den sociala trappan. Det kan ju ta ett tag, en generation eller två. Inte ovanligt!
Jag träffar dessa varje dag. De som inte funderar på vilket berg de ska klättra upp på för att få den största personliga njutningen eller var den nästa nöjesresan ska gå (ska de bli slalombacken, skotersafari, en storstads weekend eller charter till Medelhavet?…..) utan de som drömmer om helt andra saker.
Det är när vi redan har allt det andra som vi börjar tänka som du, självförverkligande på den högsta nivå. Jag är också där. Det är superhärligt men absolut inte för alla!
Absolut, den sidan av skalan finns också. Men det är inte gemene man. Tycker den jämförelsen blir knasig – det är absolut inte dem som jag åsyftar.
Känns ju lite tjatigt att ta upp den “ensamstående mamman som jobbar som vårdbiträde” – men… där handlar det om strukturella orättvisor – arbetsbörda, möjlighet att ta raster/återhämtning på själva jobbet etc. Så vi får jobba vidare på den biten på annat håll. För det är ju fortfarande så att folk VÄLJER att bli vårdbiträden för att de vill det – det vore ju galet om alla var influencers…
Jag upplever att de flesta som lever “fantasilivet” på bilder i sociala medier jobbar minst lika hårt om inte hårdare ibland än vad som syns. Gränslösa arbetstider, ständigt jagande av finansiering, ren business… Lyssna på podcaster med t.ex. Blondinbella så fattar en hur mycket hon jobbar EGENTLIGEN. Och de bränner ju ut sig de också.
Men det som verkligen störde mig när jag var hemma i januari var ffa Stockholms alltmer sura, arga, stressade och bittra sida. Som någon sa “Stockholm är den enda platsen där ordet “Förlåt” används som en förolämpning”… Det jag ser är att alla (ok, många av mina vänner med “normala” tjänstemannajobb”) UPPLEVER att de är helt låsta av sin vardag, att de “jobbar för mycket” (trots att de oftas slutar före fem vilket är helt overkligt i min just nu guatemalanska värld), att de inte “har råd” (råd med VAD? När du tror att det du måste ha råd med är en köksrenovering, en eller två långresor med flyg till andra sidan jorden, konsumtion av skräp varje helg etc så tror du kanske fel?) och slösar mycket tid på att vara avundsjuka på andras liv. Samtidigt har jag vänner som väljer att leva:
– lite fattigare – men med mer ordning på ekonomin – tar såklart en stund då och då, men är jätteviktigt
– väljer bort långa resor för dagliga utflykter i skogen, tar tbanan till parker eller gratis äventyr
– lagar sensible food när de har tid, väljer snabba lösningar när de måste, utan ångest
– väljer bort teve, sociala medier för IRL-liv med familj, kärleken, vänner (alltså jag har ca fyra timmar kvar efter middagen/ iladdning av diskmaskinen och före sänggång, mina barn gör sina läxor direkt efter skolan – oceaner av tid att planera och göra allt ovan)
– överlastar inte familjen med aktiviteter varje dag, organiserar med andra föräldrar för att minimisera bilkörning och deltagande varje gång
– slutat noja över städning/ordning hemma (okej vi är inga grisar men städning behöver faktiskt inte ta upp halva livet)
– ägnar inte tid åt egen image, lägg ner slentrianshopping, jämför sig inte med andra hela tiden
– faktiskt jobba på att byta karriär/jobb/utbildning om vi verkligen avskyr vårt nuvarande värv och blir så stressade av det…
Detta blev kanske lite Huvudstadscentrerat men jag tror att många vet om och tänker mycket på dessa behov och försöker skydda sig mot alla val och möjligheter… Hurra för sådana här inlägg!
jag tror att de små sakerna gör stor skillnad. och framförallt är det inställningen jag syftar på.
Jag håller med om allt du skriver – utom en sak! Ett litet uns av tur har nog alla framgångsrika personer, men absolut inte bara tur – resten handlar om jobb, medvetenhet och klokhet. Turen kan handla om att man är frisk, har fått vissa fördelar från sin uppväxt, haft timing av konjunktur eller att ”rätt person” läst ansökan/pitch eller liknande. Tror att det är viktigt att våga se detta.
Flow kan jag köpa. Men inte tur. Flow kommer från när opportunity meets preparation. Men det är klart, det är enklare när man är frisk etc. MEN – vi är rätt många som är friska etc etc.
Den där eeeeviga jämförelsen. Som du skriver Sara – alla har vi olika liv och de som är olika ens egna är som sagt inte fantasiliv för det. Jag förstår vad den personen kan ha menat – när en är där en är pga olika val och omständigheter, så kan en annans liv te sig som rena fantasilivet. Men det kan vara bra att tänka ett varv till där, för sin egen skull om inte annat.
Jag tror det är viktigt att komma ihåg att när man jämför liv så måste man också jämföra förutsättningar, val och uppoffringar. Hela bilden liksom. Då blir det lite mer balanserat med den där jämförelsen.
Jag fick ofta höra när de omkring mig hade det som mest körigt med småbarnslivet “guuud, ensam hela helgen, sovmorgon, vilken lyx!”. Jag kände ju mer att jag har ju valt det, det är ingen lyx, det är min vardag, för att jag inte har barn. Men jag förstår att för dem kändes det ju som superlyx.
Komplext ämne det där – men överlag har jag lärt mig att när en blir avundsjuk på det där sämre sättet (dvs mer avis än inspirerad) – så är det ofta för att en behöver göra någon liten eller stor förändring för sig själv.
du är alltid så klok katta. tack för att du är du! ??
Jag fick en gång en kommentar om att jag levde i en fluffig rosa bubbla, -välkommen in sa jag.
– här är det härligt. Som sagt mycke kan man välja själv, inställning till livet och dess utmaningar och hur och vad man prioriterar ?. Älskar att få följa din “fantasivärld” från min “rosa bubbla”
älskar det svaret – samma som mitt. ps. lite trist när börsen gick ner men det gick upp idag igen! 🙂
Haha fick den kommentaren häromdagen och konstaterade “att jag är väldigt lycklig i den och gladeligen stannar kvar”!
så svarar jag med…
Ditt fantasiliv är ett liv jag älskar att följa! Det är otroligt olikt mitt eget liv men du inspirerar mig till små, små ändringar som jag gör i vardagen. Att inse att allting inte är så stort och svårt – att våga prova nya saker. Jag vill inte leva det liv du gör men det inspirerar mig att göra ändringar i mitt eget fantasiliv. Så tack för att du delar med dig och får mig att tänka till.
Eva, jag blir så glad. Om du vågar att testa något nytt, oavsett vad det är och givet att du har en önskan om det, så är jag så nöjd!
Håller med om att det ofta är fascinerande att följa personer med en helt annan typ av liv än ens eget, men samtidigt finns det ju en hel del “kändisar” som lever väldigt annorlunda om man jämför med 95% av befolkningen i övrigt. Just de fria arbetstiderna och mycket mediatid, gåvor, sponsorer och annat utmärker sig. De har förvisso ofta mer osäkra arbeten och inkomster men det är nyttigt att tänka på att det finns många som har helt andra liv än man själv även åt andra hållet, dvs inte så avundsvärda. När jag reser utomlands, bor i villa, har bil, båt och sommarstuga så känns det helt normalt eftersom de flesta jag känner har det samma. Antingen bor de lantligt och kanske måste ha villa, bil och båt, eller så är de priviligierade med bra ekonomi. Men – det finns hur många människor och familjer som helst i Sverige som inte har varken bil eller båt, lantställe eller råd med resor. De har kanske aldrig varit i närheten av en segelbåt, slalombacke eller skaldjursbuffé.
Nu blev det här tankar som inte alls har med dig eller din blogg att göra, jag ber om ursäkt för det! Jag spann loss lite bara…
Din värld och ditt liv kan te sig avundsvärt, utan tvekan. Men du om någon uppmanar ju till att själv styra sitt liv, alltifrån hur man hanterar sina morgnar och startar dagen, till att ge sig själv utveckling och äventyr. Jag blir inspirerad, inte provocerad.
Men, men det sagt så kan jag ju hålla med om att många andra bloggare verkar leva i en fantasivärld, åtminstone i jämförelse med dem som har icke flexibla jobb – däri ligger nog den största skillnaden. Att läsa om kvinnor som går på spa eller tar långlunch mitt i arbetsdagen, som låter barnen vara hemma från dagis för att gå på tivoli mitt i veckan, som springer, skidar, simmar, cyklar under de få timmar med dagsljus som vintern bjuder, som går på invigningar, galor, bjudmiddagar och pressfrukostar – de är inte så lätta att identifiera sig med. Men har ändå många läsare och följare. Så, fantasivärldar finns det gott om på nätet men din är mer av en drömvärld 🙂
Fast grejen är ju att man skapar sin egna värld, oavsett vad man önskar ha ut av den. Är man jättenöjd med där man är – och ser att andra har väldigt annorlunda liv, så handlar det bara om två olika liv. Inte ett annat fantasiliv. Alla har sitt livspussel, men man prioriterar olika och man väljer olika. Oftast är det nog som så att de som är mest intressanta att följa är de med ett liv olikt ens eget. Sitt eget liv har man ju ändå fullt av ändå. 🙂
Håller med om att det ofta är fascinerande att följa personer med en helt annan typ av liv än ens eget, men samtidigt finns det ju en hel del ”kändisar” som lever väldigt annorlunda om man jämför med 95% av befolkningen i övrigt. Just de fria arbetstiderna och mycket mediatid, gåvor, sponsorer och annat utmärker sig. De har förvisso ofta mer osäkra arbeten och inkomster men det är nyttigt att tänka på att det finns många som har helt andra liv än man själv även åt andra hållet, dvs inte så avundsvärda. När jag reser utomlands, bor i villa, har bil, båt och sommarstuga så känns det helt normalt eftersom de flesta jag känner har det samma. Antingen bor de lantligt och kanske måste ha villa, bil och båt, eller så är de priviligierade med bra ekonomi. Men – det finns hur många människor och familjer som helst i Sverige som inte har varken bil eller båt, lantställe eller råd med resor. De har kanske aldrig varit i närheten av en segelbåt, slalombacke eller skaldjursbuffé.
Nu blev det här tankar som inte alls har med dig eller din blogg att göra, jag ber om ursäkt för det! Jag spann loss lite bara…
Fast i ordet avundsvärd ligger en värdering om att något är bättre än det andra. Älskar att du spinner loss med tankar – fortsätt med det!! 😀