6 vändor uppför en skidbacke är gjorda. Jag har 94 kvar. Det kan ju låta som ett hiskeligt antal men egentligen är det bara 10 tillfällen med 10 vändor uppför en skidbacke. Det är bara det att rask gång och löpning uppför skidbackar gör stora saker med benen. Jag kände det tydligt idag: hur matt jag kände mig mot slutet. Inte i hjärtat och flåset – men krämen i benen. Obefintligt mot slutet!
Inte nog med att jag körde mitt första riktiga backpass idag: jag sprang också! Inte alla vändor uppför backen, men några. Och vaden trivdes fint med det! Jag har fått förhållningsorder om att träna intensivt och hårt med min vad: intervaller, backpass – you name it. Och det är precis vad jag ska göra! …och så ska jag varva hårda pass med att rulla vaderna på rulle.
9 kommentarer
Jag har ju två slalombackar nästan i kvarteret, så rent teoretiskt är ju din härliga idé skitlätt för mig att hänga på. Rent teoretiskt alltså… 🙂 Kör hårt!
Jag lyssnade förresten på några av dina poddar idag när jag sprang längre än nånsin, det var perfekt att ha i lurarna! Tackåbock!
Åå Vrenningebacken tar där den ska 😉 4 vändor har det blivit för mig i den. Nu håller inte benen längre tyvärr. En annan backe (kortare men ganska “brant”) är skidbacken i Torup. 4 Mil från Hstad. 2 mil (?) från Oskarström 🙂
Gött jobb!!
Heja heja! Bra jobbat där!
Ser ut att vara en bra backe – dvs inte för brant så att man måste gå. Men branta backar har en tendens att se så plana ut på bild. märkligt det där.
Gu vilken natur!
Bra jobbat! Själv körde jag fem i torsdags förra veckan och hade träningsvärk i vaderna till i måndags. Körde fem nya i samma backe igår, drog på mig kompressionsstrumpor när jag kom hem och känner inget idag. Betyder kanske att jag måste öka antalet nästa gång.