Casall AW11

Inför varje nystart har jag höga ambitioner. Som nu. I höst ska jag ha ordning och reda, tänker jag. Jag ska träna varje pass med rena och roliga träningskläder och jag ska vika dem noggrant på hyllan. Inför min höst ser jag inte framför mig omaka sockar, skynklor på mina t-shirts eller när färgen på ett blixtlås skavts av i tvättmaskinen. Jag ser framför mig hur jag varje pass ska träna i kläder som känns sprillans nya och som ligger vikta som på en butikshylla inför öppning.

Det där ovan händer väldigt sällan. Allra minst nu när jag bor i en väska. Jag försöker hålla ordning men det är rätt många högar att hålla koll på: t-shirtar för träning, tröjor för träning, jackor för träning, korta tights, långa tights, överdragsbyxor… you name it. Och då är vi ändå bara inne på träningskläder.

Vi får se hur länge mina ordning och redaambitioner håller för den här gången. Nya träningskläder gör att jag vill allt det där ännu lite mer och förhoppningsvis lite längre. Nya träningskläder håller sig nya längre när jag har ordning, tänker jag.

Under fliken PR, Partners och Policies har jag listat de företag jag har kontinuerliga samarbeten med. Craft, vars kläder jag fick en fin höstleverans av häromdagen, är en av dem. Casall en annan. Idag hämtade jag ut Casallådan med mina favoriter från höstkollektionen. Jag valde ut de som var funktionella och färgglada – och ett par svarta byxor som man kan dra över tightsen på väg hem från träningen, eller som man kan ha på sig typ när som helst egentligen. De har 3 års garanti och är galet sköna.

Och när vi ändå är inne på det här med blogg-PR så vill jag uppmärksamma er på den pågående debatt med bland annat detta inlägg från Söta Saker – och ett svarsinlägg från Fyra Nyanser. Jag både håller med och inte, fast på olika sätt. Jag läste nyligen en intervju med Elin Kling och tyckte det var intressant att hon sa att syftet med bloggen var business redan från början. Och eftersom det ibland anses fult med kommersiella bloggar (t.ex. närvaron av annonser, att ha sponsorer eller samarbetspartners etc) fick det mig att fundera: är det alltid en motsättning vad gäller innehållet på bloggen om man som syfte att göra business av bloggen jämfört med att blogga för enbart för att man känner att pennans (nåja, tangentbordets) skull. Innehållet behöver inte bli lidande för att man kan tjäna något slags uppehälle på det – skriver man en bra blogg så skriver man en bra blogg. Punkt. En bra blogg skriver man med själ och hjärta och de som glömmer bort detta och bara vill göra business försvinner snart nog ändå. Jag tänker på författare som skriver bra böcker till exempel – de tjänar ju pengar på dem. Blir en bok bättre om författaren inte tjänar några pengar på den? Det är nog snarare tvärtom. Blir en film bättre utan finansiärer bakom filmaren?