Perffeckt. Perfeckt. Perfekt. Allt är det alldeles oavsett hur det är. Ibland krävs det fler djupa andetag, ibland är insikten omedelbar. Vädret är i alla fall det bästa jag kan tänka mig; imorse vaknade jag till djup och fuktig dimma. Inget av min vanliga utsikt syntes till och jag låg länge bland mina vita lakar som fortfarande känns otroligt lyxiga trots att det var i måndags som jag bäddade med dem.
Igår tog jag bussen till en kompis. Stod vid E14 i järnmörkret och viftade med pannlampan. Spenderade ändå pengar på taxin hem sex timmar senare. Imorse promenerade jag in i dimman och åt frukost på Fävikens Lanthandel med en annan kompis.
I kaminen har jag lagt den största vedklabben jag hittade och öppnat min skrivbok. Den jag skriver i nästan varje dag fastän den sista anteckningen är från 30 augusti. Den består av en lista med sådant jag längtade efter och ville ha av förhösten. Inget av det där blev av.
Vi har inte druckit vin i vinsalongen i storm. Jag har inte cyklat så mycket gravel. Jag har inte ätit pizza med ren, svamp och lingon. Vi har inte hösttältat och inte gjort särskilt många mark och böj på gymmet.
Så jag gjorde en ny lista för november. Den inkluderar varm, kryddig äppelmust och löprundor med pannlampa. Och att sova med en tänd eld i kaminen i fjällstudion.
Det ska nog ordna sig. Det blir perfeckt hur det än blir.
