Det är på det här torksträcket det händer. Ingenting men ändå massor. Eller ja, i alla fall lite. Träningskläder som torkar för att kunna följa med på nya pass. Om och om igen. Det är som med maten. Det tar aldrig slut. Kläderna måste alltid tvättas. Jättetråkigt nödvändigt ont som det aldrig finns någon riktigt bra plats för. Samtidigt finns det knappt något bättre än nytvättade kläder. Det skulle vara den där färgsprakande hösten jag nyss hyllat då.
