Att gå från att längta, till att göra

Jag skrev att jag vill bort från längtandet till görandet. Överlag är jag redan i görandet, men min inneboende kraft är så enorm att om jag längtar lite för mycket blir det trassel i min självbild och jag får för mig att jag inte gör särskilt mycket alls. Det är både min styrka och min svaghet.

Det är en rätt okej svaghet ändå. Att tycka att det ska hända mycket saker och göras mycket grejer. Jag gillar ju inte drömmar. Har helst planer.

Eftersom jag ofta får frågan hur man börjar göra, alltså hur man kommer igång, så tänker jag att jag lika gärna kan skriva hur jag tänker göra mer och längta mindre.

Först vill jag dela två reflektionsfrågor med dig, och vad jag svarade på dem.

Den ena frågan löd såhär: Vad är du bra på som du tar för givet?

Jag svarade: Styra upp. Sammanföra människor. Bidra med lugn och energi (trygghet). Packa och lasta. Betrakta. Analysera

Den andra frågan: Vilka aktiviteter får dig att känna flow och total närvaro så att du glömmer tid och rum?

Jag svarade: Flugfiske. Cykling. Samtal om livet vid middagar. Sitta vid en eld. Sova i stuga utan täckning. Skapande, t.ex. fota, redigera och dreja.

Vad har de två frågorna med varandra att göra? Mitt svar på den första borgar för att jag får saker att hända genom min envetna egenskap att styra upp. När det blir fel så har jag min analysförmåga som superpower som ser till att jag gör om och gör rätt.

Den sista frågan ger ledtrådar till vad jag ska göra mer av i år. Vad jag behöver göra mer av i år. Och som jag därför både vill och behöver planera in.

För det är det som är nyckeln för mig: planera in. Jag trivs inte så bra i det spontana för att skapa aktivitet – att vara i görandet. Det behöver finnas med på ett mycket mer utstuderat sätt.

Men vi fungerar alla olika. Vissa får utslag av för mycket planerande och känner sig ledsna och låsta. Jag trivs bland planerna och myser redan när jag gör dem.

Det finns ingen genväg till att få saker att hända annat än att börja göra. Du ska inte tro att det ska vara gå enkelt. Var realist. Förbered dig på motstånd.

Till exempel:

Du vet att första gympasset kommer vara jättejobbigt men ditt mål, första gången du går dit, ska vara att sätta på dig grejerna och komma över tröskeln. Du behöver inte ha någon annan förväntning utöver det. Allt annat du råkar göra på gymmet är bonus. Ditt enda mål är att ta dig dit. Då kan du fira med en mental high five. Vi mår bra när vi lyckas med saker, så sätt låga trösklar. Det ger dig motivation att fortsätta. Görande föder görande.

Jag hängde på gymmet igår kväll förresten, ett enkelt pass för att komma igång och för att öka känslan av NÖJD. Genom att vara nöjd vill jag göra mer. Görande föder görande.

Jag skulle träffa en kompis en kväll före jul. Någon vecka innan vi skulle ses bestämde vi oss för att göra längdskidpremiär kvällen vi sågs. Tillfället kom och det var skitkallt. Ingen av oss var sugen på skidor. Att sitta i soffan var så mycket mer bekvämt. Men jag visste att jag behövde den där premiären. Att jag egentligen ville. Så jag övertygade henne genom att säga att det enda vi behövde göra var att få på oss grejerna och åka i 10 minuter. Det var allt. När vi gjort det kunde vi gå in igen. Soffan fanns kvar och väntade på oss.

Vi tog oss ut. Uttalade allt motstånd vi hade medan vi gick till spåret på knarrande snö. Gjorde highfive när vi stod på skidorna för nu var ju halva jobbet gjort. Åkte 10 minuter och firade högt. Så jävla nöjda. Åkte 10 minuter till av bara farten. Sedan gick vi hem och var ännu mer nöjda med oss själva.

Jag har mycket på min lista som jag vill få gjort i år. Som varit på listan rätt länge och därför sugit energi.

Nyckeln är att planera in NÄR jag ska göra det. Ibland också HUR.

Till exempel:

De senaste dagarna har jag känt att jag har mycket kapital som är låst i grejer. Rent krasst: jag vill sälja sådant jag inte använder istället för att det ska hänga i min garderob eller vara instuvat i något förråd.

Men det känns jobbigt att ta itu med.

Igår hade jag på min to do att ta fram det jag vill sälja. Ett gäng saker. Inte precis prick allt (för det vore ju jättejobbigt och ett projekt utan slut) utan en början av grejer som jag verkligen tänkt på.

Idag har jag på min to do att lägga ut det.

Genom att planera in det och portionera ut det så blir det överkomligt och faktiskt inte särskilt jobbigt. Ungefär som tipset jag läste hos UnderbaraClara att städa en kvart om dagen, typ köket på en måndag och badrummet på en tisdag. Då blir det mycket mindre jobbigt än att storstäda huset varannan vecka.

Insikt 1: Att börja göra föder motivation att göra mer.

Insikt 2: Vi tror att det finnas genvägar så att det ska kännas enkelt. Det känns inte alltid enkelt och det är okej. Ja det är till och med så det ska vara. När du förstår att du kan göra saker trots att det är både jobbigt och svårt så har du skaffat dig en superkraft som öppnar upp för massor av drömmar som snart blir planer. Du går från att längta till att göra.

Jag vill åka mer skejtskidor i vinter. Det innebär att jag behöver planera in när jag ska göra det, och var jag ska åka. Sedan vill jag boka in uppföljningslektion med en coach. Så det behöver jag göra.

Jag vill nätverka mer och träffa fler människor. Det innebär att jag redan nu behöver kontakta de jag är nyfikna på för att planera i när vi ska ses. Kanske en workation! Då vill jag få fram ett bra tillfälle i min kalender. Och gärna börja reka inspirerande boenden. Redan nu bokar jag in tid för att göra research, även om det sker senare i januari och själva tillfället att ses blir senare i vårvinter.

Jag vill cykla mer gravel. När vill jag göra det? Gärna i maj. Okej, då behöver jag avsätta tid för det. Och fundera på om jag vill cykla hemma, eller åka iväg för att cykla och få en större upplevelse samtidigt. Jag har fått tips om ett ställe i Norge som ska vara magiskt. Det är lika bra att researcha det nu, och boka in det på en gång. Så att jag vet att det blir av, och får motivation att träna för att vara förberedd inför cykeldagarna.

Så som ovan håller min hjärna på när jag ska få saker att hända. Längtan bryts ner i mindre beståndsdelar så att jag ger mig själv resurser i form av tid och energi, för att det ska bli verklighet av min längtan.

Ofta kan jag lägga till väldigt konkreta saker som vilka sträckningar jag vill cykla eller ställen jag vill tälta på eller saker jag vill äta. Det blir väldigt hands on.

Nu ska jag göra en längtans- och göra-lista för januari. Typ som en bucket list med högt och lågt. Rekommenderar dig att ta dagen för att göra detsamma. Publicerar min imorgon bitti.