I fredags kväll var jag på dejt med min kille. Det var ett hemlighetsmakeri som började med en snabb fördrink på Fjällpuben eftersom Bella, som nyss get ut en bok var där och blandade drinkar. Hon kommer vara på Gotland hela sommaren sedan så pass på om ni åker dit. Boken är vacker, och jag älskar att bilderna är en blandad kompott av proffsfotografbilder och Bellas egna mobilbilder. Men vi hann bara med en kvart på Fjällpuben, för sedan brådskade vi vidare till Imilla i Åre där vi hade bord. Det var gästspel från Åre Bränneri som bjöd på god gin-drink innan maten. Den var otrolig, med dill och citron och annat gott. Vill ha den till midsommar, tack!
Amusen, som serverades innan förrätten, var också otrolig. Kan inte ens beskriva vad det var men allt smakade perfekt i munnen och det är så man vill ha det. Sista bilden här nedanför är en råbiff med gochujang. Dog. Vill äta för alltid. Min kille hade gjort ägg i grädde och gochujang tidigare i veckan. Dog då med. Gochujang är min smak.
Eftersom vi hade tidigt bord så kom vi hem i rimlig tid vilket kändes vuxet. Tänk att det var såhär man levde under pandemin när krogen stängde tidigt. Det känns som en annan livstid. Hur som, dagen efter skulle min kille iväg till Ånn för att fiska med vänner, så vi ställde väckaren på 07.00 och så hände det otroliga att jag var på gymmet före 08. Nej men.
Jag hann alltså träna och komma hem och gå långpromenad med Hazel och äta långsam frukost framför jobbdatorn och klockan var inte ens lunch. Älskar en sådan lördag!! Vill inte ha dem jämt, men lite nu och då i alla fall. Duktigheten visste inga gränser. När klockan var tidig förmiddag kikade jag runt i huset och konstaterade vissna påsktulpaner och några dammråttor i hörnen vilket kändes bra. Sådan är jag. Och sedan kom min kille hem och så tog vi fyrhjulingen till byn för att äta den sista pizzan på Torvtaket. Jag har i ärlighetens namn inte ätit jättemånga pizzor där i mitt Åreliv. Kanske totalt 7? Nu ska de stänga i alla fall. Huset ska göras om till bostäder men Torvis återuppstår någon annanstans vid oklar tidpunkt. Ryktet säger Såå.
Imorse gick hela familjen (jag, Danny och Hazel) morgonpromenad längs älven och Danny skulle absolut vara isbrytare och lossa alla isflak från strandkanten så att de följde med strömmen ner i forsen och ja han blev absolut blöt. “Ska vi göra brunch på Dalumhäll?” frågade han när vi var på väg hemåt så från morgonpromenaden tog vi aldrig av oss skorna och gick in förrän klockan blev eftermiddag. Vi plockade fram lite saker ur kylen bara, ringde vår nya granne Katta och så satt vi ute och stekte korv, hashbrowns och ägg och gjorde väldigt många koppar kokkaffe.
Nej men det är fult ute nu. Det syns särskilt på bild. Snön är rutten, himlen grå och gräset brunt. Men det är fint när man är ute i det. Så man får bespara sig att se det på bild eller från insidan av fönstret.
Det börjar bli lerigt ute på vägarna och vi som har en kilometers grusväg från huset, ja nästan två, gråter varje gång vi ska ta bilen någonstans. Men så får det vara. Jag tröstar mig med att det snart är gravelsäsong och ska ta fram kalendern nu ikväll och planera in mina första turer. I år vill jag verkligen cykla mer. Inte bara säga det utan också göra det.
