Bäst och sämst med 2019

Igår kände jag för första gången på riktigt att jag är klar med 2019. Det har varit ett okej år. Mycket kul har hänt men en hel del har också skavt. Jag älskar nyår och nystarter. Nystarter som i en ny morgon, en ny måndag eller en ny vad som helst. Och den första dagen på ett nytt år kan ju inte bli en bättre nystart.

Den här fredagen tänkte jag lämna över med en lista. Månadens bästa och sämsta under 2019. Here goes:

Januari 2019

Jag firade in det nya året här hemma i Åre med ett gäng vänner. Det var ett klassiskt nyår med middag och sådant där. Vi hade mysigt men jag ska vara ärlig och säga att det hade varit hundra gånger mysigare om vädret varit vinterperfekt med fluffig nysnö och allt sådant där. Det var det inte. Det var storm. Mörkt och halkigt. Och lite senare åkte jag till Stockholm och trillade runt på isen där och sprang reflexbanor. Med härlig sällskap ska sägas, så det handlar inte om det. Men januari var jävligt strävsamt alltså. Det var långt ifrån galopp i solnedgången på min enhörning.

Det bästa? Det vet jag faktiskt inte vad det var. Kanske var den härligaste dagen i januari när vi åkte turskidor till Huskucabin.

Februari 2019

Om januari var glåmig så var februari desto muntrare. Jag åkte skidor! Jag var lycklig när jag snurrade runt på lederna i Trillevallen och vintertältade. Jag outade att vi köpt den här sommarstugan och det var en solskensskimrande dag som vi var där.

Det sämsta? Jag minns inte så noga men när jag scrollar genom inläggen så känner jag mig stressad. Den byggde bo där under huden.

Mars 2019

Mars glittrar. Det gör den varje år. Mars är min allra bästa vintermånad och det är som att det spirar lite inombords.

Det allra allra bästa var när vi körde skoter i Saxnäs. Det var helt klart vinterns bästa grej. Soliga dagar, fulländade upplevelser, fantastiska vyer. ALLT var bra. Eller såhär: jag minns inget dåligt!

Det sämsta med mars var nog att det var rätt jobbigt att ta turskidorna till Gåsen. Det var härligt och en upplevelse också – men jobbigt. Särskilt på hemvägen.

April 2019

I april var jag på yogaretreat på Ulvön och det var nice och återigen skrev jag om den där stressen – så det var en dålig grej med april ändå. Att jag höll på och tänkte på stress så ofta. Och fortfarande gör.

Men det sämsta med april var att en person försvann mitt ibland oss. Och det sjukt är att det bästa – ändå – med april var den soltorra stigen under mina fötter just den helgen då vi samlades för att minnas henne.

Maj 2019

I maj lämnade jag Sverige för några veckor i Spanien. Jag skulle lära mig kitesurfa. Det var lätt årets mesta grej utanför komfortzonen och förmodligen både det bästa och det sämsta med maj. Det bästa är att jag gjorde det. Det sämsta är några av upplevelserna där. Här är det första inlägget om det och här är min ärliga upplevelse.

Juni 2019

Juni är min allra bästa sommarmånad och årets juni bjöd på både highs och lows.

Midsommar var nog sämst så den tänker jag inte komma ihåg överhuvudtaget. Dagarna efteråt åkte jag och sprang några dagar på Österlen och de dagarna får hoppa upp på tronen som junis bästa. Känslan när vi sprungit klart var oslagbar. Den vill jag känna ofta!

Juli 2019

Och så blev det juli och det var sjukt mycket solnedgångar överallt. En av höjdpunkterna var den här kvällen som jag tillbringade ensam på fjället. Eller den här kvällen på cykel på Idre Fjäll. Men det fanns också en hel del vemod med i bilden och rätt många dagar med kort stubin. Jag var inte mitt gladaste eller trevligaste jag.

Augusti 2019

I augusti körde vi norrut och det var nog en av sommarens bästa grejer, trots att myggorna surrade runt öronen och allt det där. Att cykla mtb i Stekenjokk var en höjdpunkt, likaså när vi fiskade och drack champagne i Norge!

Jag minns ingen direkt superdipp i augusti, kanske var det årets bästa månad till och med?

September 2019

Septembers bästa blir en svårslagen match mellan jakt- och fiskehelgen i Arvidsjaur och vår resa till Bergen. Det var två roliga helger hur som helst. Kanske att Bergen vinner matchen eftersom den innehöll fler dagar.

Det sämsta med september var nog att jag inte hann cykla särskilt mycket. Fail.

Oktober 2019

Och så har vi oktober vilket känns som att det var rätt så nyss. Det bästa med oktober var nog att jag började styrketräna ordentligt i september. Det sämsta var att jag kände att jag inte hann med så mycket trots att jag gjorde massor.

November 2019

November försvann i ett töcken. Vad gjorde jag? Åkte till Köpenhamn bland annat. Det får bli den månadens bästa. Det sämsta kvarstår från oktober. Vad hände egentligen? Jag förstår ingenting. Dagarna bara försvann.

December 2019

Det är svårt att skriva vad som är bäst och sämst med en månad som är nu. Det sämsta är helt klart att jag börjat tvivla på några saker men det bästa är att jag har insikten att förstå varför och drivkraften att göra något åt det.