Matblogg: makrill och sticky rice

Vi var ju till Norge och fiskade i somras. Och kom hem med mycket torsk och lite makrill. Förra året kom vi hem med lite torsk och mycket makrill. Makrill är en bra matfisk. När jag var liten tillbringade jag en massa somrar på Tjörnekalv på Västkusten och jag minns dagarna med farfar då vi fiskade makrill. Det jobbigaste var när man råkade få en brännmanet på kroken. Och när det kittlade i linan när en makrill nappade.

Makrill är en sjukt vacker fisk. Och väldigt snabb. Den simmar som ett jaktplan i vattnet och kan fälla in sina bukfenor så att den blir helt strömlinjeformad.

I veckan lagade min kille krispstekt makril som i sig inte är så ovanligt – men som vi åt med sticky rice.

Tanken är att skinnet ska bli riktigt krispigt men köttet väldigt saftigt. Fisken saltas hårt, snittas på sidorna (så att värmen går in i fisken) och steks i olja. Tricket är att inte översteka men ändå steka tillräckligt varmt så att det blir krispigt. Inga konstigheter!

Vad serveras till? Sticky rice! Det är väldigt glutinöst ris som gör det superklibbigt. Förmodligen finns denna typ av ris i en Asian Market någonstans. ”Om du går in och ser sådär blond och svensk ut och ska köpa det där riset så kommer de fråga om du verkligen ska ha det” sa min kille skämtsamt. Riset ångas och är jävligt gott. Sticky rice äts annars också till kyckling, eller kanske känner du igen det som en efterrätt som mango sticky rice som du ätit på en strand i Thailand.

Sedan kommer det roliga. Du äter den här maten med händerna! Doppa ris och fisk i green cap soya (det riktiga namnet är Golden Mountain Seasoning Sauce, fast har säkert ett annat asiatiskt namn). Om du undrar om det är skillnad på soya och soya så är svaret JA. Testa denna soya så förstår du. Inhandlas också i närmsta Asian Market. Om du aldrig varit på en Asian Market så finns det säkert i din stad oavsett hur liten den är.

Anyhow. Vin är viktigt. Friskt och fruktigt Riesling brukar funka fint och vi valde Kung Fu Girl från USA (139 kr). Fruktig, mycket frisk smak med liten sötma, inslag av päron, honung, ananas och lime – enligt Systembolagets beskrivning.

Men det hela är inte slut där. Jag älskar isbergssallad till asiatisk mat. Isbergssallad har länge varit både hånad och utskälld men smaka en riktigt god och krispig isbergssallad och känn efter hur det smakar. Så jävla gott.

Strimla tunt (gör ingen sådan där minihackning som man ibland gör med tomat och majs) och lägg i en skål med kallt vatten så att salladen blir extra krispig. Och så gör nouc cham eller nam prik. Det är snudd på den godaste dressingen i världen (om sesammayo inte räknas) och nouc cham är viatnamesiskt medan nam prik är thailändsk.

Nam prik innehåller fisksås, limesaft, lite socker, chili och eventuellt vitlök. Googla receptet så hittar du lite olika varianter. Nam prik är som salt och peppar i Thailand.

Ja och det var typ det hela. Svingott och rätt så enkelt (när man har en man som lagar maten). Själv satt jag framför kaminen med ett glas vin. Hans jobb är att laga. Mitt jobb är att äta, utvärdera och som nu – blogga om det.

Det är SÅ MÅNGA GÅNGER som jag tänkt fota när han lagar mat men det har liksom inte hänt på typ två år. Men nu så hände det. Och jag tänkte att det ska hända igen. Om du vill?