Jag har varit arg den senaste tiden. Egentligen rätt länge. Det är rätt ineffektivit. Energi som bara suger musten ur mig, men egentligen ingen annan alls. Vem tror ni förlorar på det.
Jag vet vad som gör mig arg och trött och på det där sättet att man liksom inte orkar mer och bara vill härifrån. Det är samma orsak som gjort att jag längtar bort för att vara själv (okej då, han kan följa med). Det är energin jag lägger på att inte veta vilka vänner jag kan lita på som lägger krokbent mentalt och som får mig ur balans och rätt trött på det mesta som har med andra människor att göra.
Vänskap är viktigt men svårare än förhållanden. Det är fler personer inblandade och mer drama. Fler positioner att bevaka när man känner att man inte vet var man har varandra och det är precis där det blir jobbigt.
När jag var yngre var det status att ha många vänner. Nuförtiden känner jag att just många vänner är något jag inte mäktar med. Många bekanta – javisst. Men jag vill att min vänskap underhålls och att den ska betyda något. Just där tycker jag att sociala medier på ett så tydligt sätt har urholkat det där med vänskap. Alla är bästisar i skrift och för en sådan som mig som är bokstavlig i det mesta jag gör blir det förvirrande. Om alla är bäst, sötast och finast – vad är då jag?
För ungefär ett halvår sedan bestämde jag mig för att sluta gå på allt som jag inbjöds till. Facebook och företag bjuder in till rätt många grejer. Träffar, events, mingel, releaser. Jag är inte nyfiken på allt och jag behöver inte gå bara för att det erbjuds. Jag klarar mig utan att vara mitt i allt det där. Jag klarar mig utan att ha koll på precis allt. Det var ungefär samtidigt jag var så innerligt trött på diverse dumheter som kom hemskickat i form av pressutskick som liksom inte var relevant (typ ingredienserna till en tomatmarmelad där man fick allting utom de där tomaterna från just Mallorca som var själva grejen med utskicket). Jag var mätt på hela cirkusen. Det är jag fortfarande. Jag väljer att gå på det som intresserar mig. Som tillför mig något. Jag väljer bort resten. Det ger mer tid till sådant jag vill göra. Det ger mer tid till de jag vill träffa. Att våga välja bort tror jag kommer bli en utmaning för många, nu när det faktiskt finns så mycket av allt. Att våga välja bort kommer också bli nyckeln.
Om det här inlägget skrevs på Twitter skulle jag avsluta med: #hälsa.
29 kommentarer
Jag tänkte på det här inlägget när jag var och såg UnderbaraClara och Annakarin Nyberg prata om Bloggar & business ikväll. Hur viktigt det verkar vara med bekräftelse i bloggosfären, och hur det kanske går inflation i något som i grunden är positivt men som till slut riskerar att göra att man inte vet var man har varandra i verkliga livet?
Fast vad vet jag, jag har ju inte själv nån stor fanclub som gör vågen åt allt jag gör så jag känner inte att jag har det problemet. 🙂
Jag kan hålla med om mycket – man väljer alltid själv och det är dumt att göra det man inte vill eller engagera sig där man inte orkar. det blir oftast inget bra. alls.
Samtidigt kan jag känna lite av den där – ger man inget får man inget tillbaka. Och då måste man köpa att det är så. Vilket du kanske gör, bara filosoferar lite. Det är onekligen mycket inbjudningar hit och dit, och vi hör ju till de som då och då bjuder in. För att det är kul att träffa andra, umgås, träna och dela glädjen. Hur blir det om alla är en egen ö som man vill ha besök på, men aldrig besöker någon ananns. Blir vi ensamma då? Kanske inte. Kanske blir det helt perfekt.
Sen tycker jag att man ska umgås med de man gillar. Som tur är finns det ganska många jag gillar som gör grejer jag har lust att engagera mig i. Däremot verkar tiden vara en bristvara. Äsch. svammel. Klok är du i alla fall!
Jag bara undrar en liten sak: finns det en principiell skillnad mellan ryggdunkande på Facebook och ryggdunkande i bloggosfären? Merparten av alla kommentarer (se t ex ovan…) är ju ett flöde av bekräftelse på vad som är “rätt” åsikt och rätt tyckande i olika frågor. Jag håller med om att man ibland får akta sig så att det inte får inflation i adjektiv eftersom det riskerar att urholka ordets betydelse, men ett visst mått av “ryggdunkande” kan kanske vara positivt? Jag tänker på starka kvinnor som bekräftar varandra i att det är ok bryta mot begränsande normer. Jag är rätt generös med att sprida min positiva energi när jag har någon, visste inte att det kunde provocera så. Sambandet mellan detta och sk. “bloggevent” är lite oklar, då dylika evenemang inte sker i min värld.
Det är därför din blogg är så bra. 🙂
Är det ilska du bär på eller frustration? Ofta vävs känslor ihop, men det kan vara värt att fundera över exakt vad som triggar en, varför man reagerar som man gör. lättare sagt än gjort; själv tog det mig fyra månader innan jag kom på att jag inte var arg utan ledsen och varför jag var ledsen. 🙂
(Förlåt KBT-tants varningen på denna kommentar.)
Klok kille den där Buddha! 🙂
Jag tror att du lite sätter orden på varför jag har varit ofantligt trött på hela bloggvärlden, framför allt i vintras/våras. Jag hade lust att skrika “JAG ORKAR INTE MED ER, JAG BRYR MIG INTE!!”. Men vad skulle det tjäna till? Inte mycket. Så jag slutade gå på events och jag slutade läsa, förutom mina närmsta vänners. Och fick en massa tid över till sådant som verkligen är livskvalitet. Att välja bort – det är bra grejjer det!
Bra skrivet som vanligt! 🙂
Så ung och så klok! (Hur gör du?)
Det tog mig (nästan) 40 år innan jag fattade att jag hade ett val.
Men bättre sent än aldrig antar jag… 😉
Jag väljer att enbart umgås med de människor jag trivs med och som ger mig energi. I alla fall på min fritid. “De andra” vägrar jag låta sno energi från mig. 🙂
KRAM
Jag har själv sjukt svårt att välja bort – vill inte missa något, och ditt inlägg ger mig insikt. Tack klokaste Sara!
Bra inlägg Sara! Ta hand om och prioritera de vänner som du själv vill bli prioriterad av!!
Huvudet på spiken. Fantastiskt bra inlägg!
Du har skön inställning Sara. Fortsätt att vara den du är.
Försöker att ha bara sådana vänner som du beskriver, det är nåt som känns mer och mer självklart ju äldre jag blir. Den bild jag har fått av dig säger mig att du skulle absolut kunna vara en av dom få, om vi kände varann och det hade varit möjligt!
Klokt, sunt och som alltid tänkvärt!
Kram / Maria
Du är stark.
Verkligen klokt och tänkvärt. Har oxå funderat en del kring det på sistone, och på något vis har tids- och energitjuvar automatiskt valts bort, det finns helt enkelt inte tid. Det tråkiga är bara som Sofia skrev, när man inte längre har den vänskap man trodde att man hade.
Åhh vilket skönt inlägg, tror jag spinner vidare…tycker det är svårt att veta vem som är ens riktiga vänner och som finns i vått och torrt. Ett tvivel som skapar en känsla av ensamhet, faktiskt, i detta sociala liv med Facebook, twitter, instagram och dyl…
Ha en underbar kväll, du är min inspirationskälla!;)
Ja, det där med vänner är onekligen intressant! Personligen väljer jag att fokusera på de som verkligen betyder någonting för mig, för dygnet har ju bara 24 timmar och då gäller det att umgås med de som ger en positiv energi. Men det är alltid jobbigt det där ifall man inser att den vänskap man trodde att man hade inte riktigt fanns där egentligen… Hoppas allt löser sig till det bästa för dig, du verkar ju vara en klok kvinna så det gör det säkert!
Jag har känt likadant nu efter semestern (och skrev faktiskt ett inlägg om det för ett par veckor sedan). Fast för mig handlar det just nu mindre om “vänner” men desto mer om att tacka mer nej till grejer som fyller ens kalender. Många events (i mitt fall mest företag, FB har jag mer eller mindre lagt ner för ett bra tag sedan) är dock roliga så i mitt fall gäller det att hitta en bra balans så jag väljer det som ger något och inte bara tar min tid. Senast idag har jag varit på ett jättehärligt (mamma)event. Det gav mig massor av energi.
Ps: Crash-grejen är tillbaka? Undrar om det bara är jag? Så fort jag kommer till din blogg så chrashar min Firefox.
Med fokus på första delen i ditt inlägg: jag måste verkligen lära mig att inte låta saker och ting krypa under skinnet på mig. Energitjuvar och osakligheter får mig helt ur balans, i onödan. Tänk om den energin lagts till fullo på viktiga ting istället.
Jag ska öva.
Jag börjar idag med att inte tvångsmässigt reda ut en obehaglig situation, för det är inte jag som ska ta den rollen, denna gång. Jag tänker bort och gör något positivt istället.
tack.
Så himla bra, tänkvärt och välbehövligt inlägg Sara, tack för det! Det får mig att tänka till dels kring vilka människor och situationer jag behöver välja bort, men också (vilket nog inte var din tanke utan något jag halkade in på ändå) på vilket beteende jag själv visar upp. Många gånger kan jag känna att hela den digitala världen har ett filter över sig. Allt ska vara så bra, lyckligt och perfekt. Någonstans slutar det vara äkta. Det här inlägget är så klokt i sak, men det är briljant eftersom det också tjänar som en påminnelse att det är bakom den där perfekta ytan som magin finns.
Fint, fint att visa en annan sida. Jag är också irriterad en del och blir mer irriterad på att jag är det. Försöker ha acceptans till känslan som behöver vara där just då och bereda orsaken. Tror att det är bra att ha alla känslor titt som tätt, hälsosamt. Däremot kan ju orsaken vara mer eller mindre vettig.
Tänker också på det där med fina Frida hit å dit å visst är det fint. Men jag behöver inte det lilla ordet, jag har redan i mötet med personen fått det fina även om jag ibland vill skrika ut till hela världen hur jag verkligen älskar vissa av mina vänner.
Det där med att inte gå på grejer, att inte vara “med i gänget”, att gå för att tro man har vänner typ. Eller att gå för produkten, intresset av eventet har jag också tänkt på. Alla får gå av sin egen anledning men jag tror på sållandet, både för det egna tidsschemat man kan inte vara överallt hela tiden och av någon typ av respekt för eventet, produkten om man vill kopplas/sponsra det genom sin närvaro kramandes med en smoothie i hugg ;).
Fint inlägg och jag har ärligt talat saknat ett sådant!
Word.
Känner igen mig i resonemanget och har ofta funderat över om det är ”fel på mig” för att jag väljer bort folk som inte ger mig energi/som jag har utbyte av. Min närmaste vänkrets består av ett fåtal personer men det där ytliga sociala medier-ryggdunkandet tycker jag man kan genomskåda ganska lätt. Tycker du inte det?
Dagens bästa inlägg.
Puss
Underbar läsning! Känner igen mig på nästan varenda en punkt.
Du har så rätt man får priortera och välja helt enkelt. Man hinner inte med allt och alla.
Lika bra att skita i det mesta fullständigt och ägna sig åt det mena själv vill och mår bra av att göra!
Bra skrivet!
Jag antar att det – både i ditt jobb och som ‘träningsglädje herself’ – måste vara svårt att tacka nej till saker också, gissar att det kan bli en konflikt inom dig mellan vad du vill och vad du “bör” göra/vara med på/testa. Men i det långa loppet vinner vi alla på att bara de godaste russinen blir plockade ur kakan – du levererar saker kring det du tycker Bäst om, och vi får äkta Träningsglädje.
MVH Storsållaren Mary 🙂
Tycker du är väldigt sund i ditt tänk och återigen så står du för vad du tycker och vad som är viktigt för DIG. Kan tänka mig att det är lätt att bli medryckt (iaf till en början) med alla events och annat och då desto viktigare att se till sig själv och vad det ger dig och det du står för= hälsa!
det är SKITbra att du skriver det så det börjar bli ringar på vattnet av det också. Gick igenom samma process ett tag och gör det då och då igen och visst hamnar man ibland i det igen att- fasen vad man “missar saker” men det är ju just när man inte vänder det till att “jag valde ju det här istället”.
ibland får man vara lite arg! 🙂
Så bra skrivet! Instämmer verkligen och min utmaning är att välja bort negativa personer och all negativ energi, att solla bort det som inte är viktigt. En utmaning helt klart!