Boston marathon blev en het historia. Jag pratade med en man som sade att han åldrats 20 år längs banan. Det var riktigt, riktigt varmt. Asfalten brände – men folkets jubel var ändå öronbedövande. Det bar löpare hela vägen till mål trots att de såg ut som de ville stupa vilken sekund som helst. Jublet lindade om den som var tvungen att stanna 200 meter från mål för att kräkas mitt på upploppet och det tog tacksamt emot de som faktiskt såg pigga ut hela vägen in. Grabben då? Ja, nästa gång springer han nog marathon på typ Antarktis istället.
5 kommentarer
WELL DONE!
Värme är inte kul. Inte alls… Inte när man springer alltså 🙂
Mer hotmojo för uppvärmning inför nästa mara för din grabb?
Usch, värme kan verkligen få vilken hjälte som helst att vekna…ska bli intressant att få höra grabbens historia när han har landat.
Blir ju samtidigt onekligen lite orolig för mitt eget deltagande i Jubileumsmaran här i Stockholm mitt i varma(?) juli i sommar…puh!
Värme är tufft! Hälsa och säg att jag tycker att han är värsta hjälten som genomförde och jag hoppas att han mår ok!
Härliga bilder!