Jag har precis varit med om en mycket märklig yinklass på OmYoga. Under klassens nästan alla 90 minuter hade jag en lätt snarkande man bredvid mig. Inte riktigt alla minutrar dock – för han började med att komma försent. Det var det flera som gjorde, och det tycker jag är väldigt mycket faux pas inom yoga. Det är svårt att hitta fokus när det knackar på dörren och man ska justera sina mattor för att alla ska få plats. Kom i tid eller kom inte alls – de som kommer sent förstör för andra.
Eller så var det jag som inte hade fokus. Den snarkade mannen störde mig rejält och i varje position som vi höll tänkte jag värdsliga tankar. Vad ska jag äta till middag. Var ska jag köra nästa intervallpass. Undrar om solen tittar fram när vi åker till Gotland imorgon. Hur ska det gå med mitt liv. Ska jag jobba hemifrån några dagar i juli kanske.
När instruktören kom fram till mig i den rekordlånga savasana på slutet så sa hon att mycket hände i mitt huvud. Det kände jag själv. Ögonen liksom rullade fram och tillbaka innanför ögonlocken och jag hade tusen och en tankar innan för skallbenet istället för ingen alls. Mannen bredvid eldade på tänkandet genom sina lätta snarkningar med en ackompanjerande pust i varje utandning. Jag hann tänka några frustrerande tankar om att denna en och en halv timme var en complete waste of time innan jag sedan försökte ändra inställning. Yoga ska ju vara förlåtande. Vem är jag att säga att han inte får ligga där och göra ingenting annat än att ligga på rygg med bolstret under huvudet och ha händerna knäppta på bröstet. Man får göra som man vill i yoga, det är ju det som är själva grejen. Det är jag som har fel fokus och fel attityd.
Såhär i efterhand kan jag tänka att javisst, yoga ska vara förlåtande och omslutande – men man behöver ju inte störa alla andra för det. För de där snarkningarna var verkligen störande. Det var alla de som kom för sent också.
Som lite plåster på såren fick jag en klass tillgodo på mitt klippkort av OmYoga. Det uppskattar jag verkligen och jag blev väldigt positivt överraskad. Tusen tack OmYoga!
Nästa yogaklass på OmYoga jag går på ska jag pricka in en varm och solig dag. När vädret tillåter kör de sina sommarklasser på utomhus på taket. Hur häftigt är inte det. Det behövs mer NYC i Stockholm och såväl OmYoga som Söder bidrar till det (apropå mitt Söderinlägg igår).
9 kommentarer
hahaha. Vilken tur att jag inte hängde med då! Jag var mycket nära att komma iväg i morse.. men bara nära..
Haha, förlåt att jag skrattar, men jag ser dig så väl framför mig, med den snarkande mannen bredvid. Stackare! 😀
Johanna: ja, men då är personen i alla fall vid något slags medvetande…
Annastei: jo det borde vi ju såklart, märkligt?!
Magnus: 🙂
Katten: sådant tycker inte jag är störande, man ska ju utmana sig själv (lite lagom)
Sporty: jo, jag försökte tänka så. undrade ett slag om han faktiskt var inhyrd som ett störandemoment vi skulle öva på… haha
Erika: word! 🙂
Jag håller med. Man kommer i tid! Att inte göra det är att inte respektera andras tid. Så tycker jag alltid. Men i yoga och likn blir det ju extra tydligt. Och snarka? Hela klassen? Det tycker jag verkar onödigt. Man kan faktiskt lika gärna ligga hemma på soffan då. Typiskt gubbar!
Du får se det som en utmaning … ett sätt för dig att jobba lite extra på ditt fokus och stänga ute störningsljud. I “yogabibeln” The Yoga Sutra of Patanjalikan man läsa om munkar som mediterad sittande på en likhög (ja, döda människor och djur alltså). Allt för att öva sig att inte störas av någonting. Så en snarkning eller försen ankomst är ju ingenting jämfört med det. Så får du tänka nästa gång. =)
Själv brottades jag med irritationskänslor över en tjej som alltid kom in på yogan med en Big Gulp, alltså en gigantisk plastbehållare fylld med läsk. Läsk och yoga kände så fel i mina ögon. Men så började jag fundera på varför det störde mig så in i bängen. Vad spelar det mig för roll egentligen? Och så släppte jag det och nu bryr jag mig inte och det stör mig inte alls. Saken är ju den att personen i fråga inte drabbas av din irritation utan det är ju du själv som sitter där och är ofokuserad och småarg och inte får en bra yogasession.
Ajaj, jag var nog den där störande faktorn på min klass igår, som tappade balansen och utstötte nåt ljud här och där. Men sov, det gjorde jag definitivt inte – bikram var sjukt jobbigt och kul 🙂
SKönt dock att höra att yoga ska vara förlåtande!
Haha- underbart inlägg Sara- inga snarkningar när jag läste det kan jag meddela;) Att sedan få in foux pas sådär blev liksom grädde på moset!
Men idag var ju en synnerligen varm och solig dag… Borde ni inte ha kört på taket idag i såna fall?
Jag var också på yogaklass en gång där en äldre dam/tant hade snarkliknande ljud för sig. Hon sov inte, men hennes yogaandning var helt enkelt mer likt snarkningar än något annat. Störande var det.