Idag var det dags för benträning med PT-Fredrik, blandat med kondition. Upplägget har blivit lite av en favorit. 3 minuter max på spinningcykel sen direkt ut i gymmet för att köra en övning (3 set, 6-8 reps) in till cykeln för 3 minuter max, ut till gymmet igen, och så vidare. Ingen rast och ingen ro. Eftersom vi körde både ben och spinning höll jag på att dö. Inte konditionsmässigt, men i benen!
Mot slutet av varje cykelintervall låg pulsen på runt 88-90% av max och under styrkedelen låg pulsen på 78%. Det fanns verkligen ingen tid att hämta andan eller riktigt återhämta sig – vilket även märks på de vikter jag tog. I benpressen (maskin) lugnade vi oss och körde på 210kg istället för 230. I lårcurlsen (superset med sissy squats) körde vi 60kg istället för 65.
Under de första spinningintervallerna körde jag rätt mycket stående, men ju mer benstyrka vi hade kört desto mer började benen likna spaghetti och på slutet gick det inte att stå och cykla. Benen vek sig. Men inte jag. Sista intervaller slutade på samma procent av maxpuls som de andra. Men jag avslutade sittandes.
Nu får vi se hur det går att springa fartlek eller backintervaller i eftermiddag efter detta. Det ska bli spännande!
Pigg och glad vinkar jag hej då till Grabben innan passet. Han plockade upp mig på gymmet efteråt. Då var jag trött och glad. Och lycklig.
Nu börjar det bli grönt på träden. Våren är i Halmstad!
