Ont det gör ont…

Jag har en blånagel. Jag fick den under alpina VM, så långt bak i tiden som i februari. Men det är nu den börjar märkas av.

Blånagel

Jag har försökt leta fram en bra bild på en bra blånagel men hittar ingen. Och tur är nog det för det ser inte så jäkla nice ut.

Enligt siten Frilufts.se uppkommer blånaglar om nageln utsätts för slag eller tryck. Då kan det börja blöda under nageln, och nageln blir tjusigt blå. “Detta betyder att man kommer att tappa nageln”, skriver man sedan på Frilufts. Aj aj, skriver jag!! Vad jag tydligen skulle ha gjort var att glödga nageln med ett upphettat gem, och liksom punktera nageln för att vätska och blod ska kunna rinna ut. Vilket låter minst smärtsamt – att bränna hål på nageln eller att tappa den? För min del låter båda alternativen lika illa.

Status för min tå (stortån dessutom) är att den varit blå men hel under våren. Men nu ser jag att det blivit en spricka längs halva tånageln – ganska långt ner mot foten. Så det är inte så att det är risk att jag tappar bara halva nageln liksom. Här är det för fasen fara på färde med hela nageln!!

Anledningen till att jag skriver om det just nu är att jag slog i foten imorse och liksom fastnade med nageln. Så att den ruckades till lite. Och nu ömmar den. Och jag sitter här och tycker synd om mig själv.

Friskispressen skriver att nageln är död. Men man kan tejpa fast den och vänta på att en ny nagel ska växa ut. Men att det ibland kan ta flera månader… jaha. Så det blir inga snygga sommarsandaletter för mig i sommar med andra ord. Men det är lugnt. Jag har är ingen open toe-person ändå. Jag har blivit trampade på mina tår för mycket för att jag ska utsätta mina tossingar för det. Istället kör jag med Mavalas nagellack i nyansen Nice, och ett par schyssta, svarta skor med klack och spets.>