Jag är den typ av person som kollar väderprognosen flera gånger per dag. Det är ett av mina större kontrollbehov. Jag uppdaterar inte på grund av oro, utan för att planera min dag. En kommande torsdag med sol? Jag vill ut! En lördag med regn? Då planerar jag utifrån det. En onsdagsmorgon med snö? Klart jag vaknar tidigt, som ett barn. Som imorse. Jag vaknade flera gånger. Vid 05. Vid 06. Gick upp 07.30.
Det var vitt ute och jag tog med kameran. Ville fånga nysnön innan dagen gjort för mycket avtryck. Innan någon gått på snön.
Jag har tänkt på utsikten inifrån fjällstudion, hur den kommer att se ut med all snö. Och nu vet jag.
Och nu ska det snöa ännu mer kommande dagar…
…och det är bra för mina fotsteg syns nu. Och jag har sopat bort snön från trappen. Byggt vinterns första snövallar. Kanske kommer det som göms i snön inte att dyka upp förrän till våren igen?
Annars då?
→ På instagram har jag konstaterat att alla exklusiva modehus går åt samma håll i sina respektive julkampanjer. Det är analoga markörer överallt: man åker ett klassiskt tåg, man läser morgontidningen i den storlek som var förut, man spelar brädspel, kör äldre bensinbilar… Dior och Prada bygger sina kampanjer på det handritade men Dior är satt i skamvrån för man har fuskat med AI.
Här kan du läsa mer om AI vs Analogt och vad som är status.
→ Och apropå AI; när ska det lagstadgas att användning av AI ska inkludera varningstexter liknande de på cigarettförpackningar? Varje prompt skulle behöva komma med ett “denna prompt kräver 50 liter kylvatten, är du säker på att du vill fortsätta?”.
→ För att inte tala om datacenter som planeras byggas som det ganska nyligen blivit en större debatt om. Elektrifiering kräver el, som behöver komma från någonstans. El är satt i det folkliga finrummet, trots att det också kräver miljön på resurser. Nu är el en flaskhals på grund av orsaker, och samhället planerar för olika typer av industrier som kräver enorma mängder el. Omtalade Stegra i Boden, som ska tillverka grönt stål, är ett av dem. Datacentret i Skellefteå ett annat.
→ Och så har vi debatten om influencers, som eldats på genom romanen Kapitalet (som jag ännu inte läst). Varför omskrivs influencers så platt och nedvärderande, frågar sig bland annat Sandra Beijer. Och mitt svar är tydligt: för att så få influencers vill kalla sig influencers. Det är extremt få influencers som står upp för sitt yrke. Man gömmer sig bakom andra titlar istället: “jag är content creator”, “jag är föreläsare” … det är många som i intervjuer ryggar tillbaka när de blir presenterade som influencers. Om inte influencers själva står upp för sitt yrke, vem ska då göra det?
