Bortom algoritmerna

Det plingade till i inkorgen för insikter när en vän skrev en kommentar om att det var fint att gå in på sararonne.se och läsa bortom algoritmerna. Med allt tydligare algoritmer på instagram, och allt hetsigare nyhetsmail i min inkorg, så tycker jag allt bättre om denna plats. Min blogg. Andras bloggar. Det kan vara samma bilder på en blogg som på någons konto. Men i detta format är det mer luft och andrum. Poänger behöver inte dras till sin spets. Det finns inte lika många spelregler att navigera och optimera för.

Så välkommen hit. Där det får vara som det är. Välkommen till en lugn stund bortom algoritmerna. Om du stannar till lite extra vid ett textstycke eller en bild, så kommer du inte bli jagad av likadant innehåll härnäst.

Jag har aldrig tvivlat på bloggen. Tvärtom tycker jag att den har sin plats nu mer än någonsin. Men det ligger formatet i fatet att blogg heter blogg. För själva ordet är lite… ute? Men: medan en hel del före detta bloggare har anammat nyhetsbrev som format så missar de några fördelar som jag ser tydligt. Blogg kommer ranka högre än nyhetsbrev för allting kopplat till SEO. Och även frågor/promptar bland AI-verktyg. Det har jag hört gällande min blogg från flera olika håll när helt olika människor promptat saker kopplat till champagne, High Coast Whisky eller Åre – för att nämna några exempel.

Inte heller jag är immun för FOMO så det är klart att jag också funderat på hur bäst jag kan hamna i människors inkorgar i ett smidigt nyhetsbrev. Jag slutar aldrig fundera över mitt digitala ekosystem.

Det jag inte funderar så mycket över, eftersom det är självklart, är att jag vill minska mitt instagramscrollande. När jag mår sämre så ökar scrollandet, vilket gör att jag mår ännu sämre. Jag har redan slutat lyssna på poddar med dravel, och jag har avpublicerar en massa nyhetsbrev. Det känns bra att ta krafttag mot min brain rot.

Det är ironiskt att det är “trendigt” att konsumera intellektuella grejer men alla trender är inte dåliga även om vi ofta vill framhäva det som mindre fint. Kanske var det därför jag gick på en kvällsaktivitet förra veckan, med rubriken “får man tvivla i kyrkan“.

Det är befriande att kliva ur sina filterbubblor. Skala av sig sin brain rot. Så nya frön i hjärnan. Vattna och låta det gro. Framförallt: att ta medvetna steg för att hålla det viktigaste jag har spänstigt.