I lördags kröp jag upp i soffan vid en eld med en helt ny skrivbok. Det finns mycket känsla i det. Jag ville samla det jag längtade efter: skriva ner det så att min längtan fick bli befäst någonstans. Bli till planer. Det jag längtar efter vill jag göra, det är så mitt liv blir härligt. Men att komma på saker spontant i huvudet är jag dålig på. Jag har svårt att filtrera vad jag egentligen vill – och vad jag vill i stunden.
Jag skrev en form av längtanslista för några år sedan: en lista inför varje månad. Då delade jag upp dem i olika kategorier: för jobbet, för själen, för hälsan etc. Det var ett sjukt bra life hack för att få igång “görandet” om man tycker att det händer för lite i ens liv, att man inte får tummen ur eller prokrastinerar. Eller om man tycker att dagarna “bara springer iväg”.
Den här gången har varje månad fått en egen sida i min skrivbok och för februari har jag till exempel skrivit:
>> Börja springa igen efter mitt uppehåll på 18 månader (på grund av min hälsena) efter ett “kom igång”-program. Jag har aldrig sett mig själv som en som är målgrupp för igång-grejer men nu behöver jag det jättemycket så att jag inte rusar på som om nuläget är detsamma som för två år sedan när jag rusade runt på fjäll hela tiden. Jag gjorde för övrigt första passet igår. Jag sprang i en minut, gick i en minut och upprepade alltsammans tio gånger så att det blev totalt 20 minuter aktivitet. Det var enkelt och alldeles perfekt för min hälsena.
>> Vintertälta. I februari. Jg vill vintertälta i vårvinter också men först vill jag ha frost på tältduken och en dos strävsamhet så att livet får kännas och jag får känna igen mig själv. Jag saknar äventyren!
>> Montera på dubbdäcken på min gravel, för det är så många gånger jag velat cykla en sväng på krispiga gator men så står cykeln där och hånler åt mig med sina sommardäck och det hela blev med ens ett projekt. Om jag skriver upp att montera på vinterdäcken så blir det enklare sedan när jag väl vill komma ut.
>> Dricka varm choklad med punsch, och grädde på toppen. Gärna efter en kall dag ute, annars är det knappt någon poäng.
För en tid sedan postade jag på instagram om alla vintrar vi har. Såhär skrev jag då:
Midvintern är den mörka men den absolut vackraste vintern. Rimfrostig och rosaskimrande. Ljuset är kort. Det är en vinter vi lämnar, för nu är tid för kallvinter. Kallsnöns tid. Och framförallt massor av den! Det här är en personlig favoritvinter. Det är fortsatt kort om ljus, men vintern är liksom lättare och lovande.
Sedan följer sportvintern, som synkar med sportlovsveckorna som ju är rätt många. Lite mer hurtig vinter. Och det är lite lättare att vara ute längre eftersom ljusets återkomst är påtaglig.
Solvintern i mars är också en stor favorit. Har många gånger lovat mig själv att aldrig lämna fjällen i mars. Det är soligt och ljuvligt och vintern är extremt charmerande. Man fryser inte ens om händerna! De som kan sina fjällresor vet att det är nu man åker skidor till fjälls på allra bästa sätt: efter alla sportlov!
Sedan kommer vårvintern som alla från norr om Dalälven pratar sig varm om. Den varar till långt in i maj i många fall och bjuder på kontraster. Skidåkning i linne. Skogsdoft tillsammans med bländande snö. Långa kaffestunder utomhus. SPF 50. Det är en utomkroppslig upplevelse att vara mitt bland allt detta och känns väldigt 2026 när allt ska gå långsamt och vi ska fånga vårt egna varande och släppa scrollandet.
Nästan alla som kommenterade posten tyckte mest om vårvintern, men jag förstår att väldigt många människor inte upplevt den. Då har jag en rekommendation, som står med på min egna längtanslista. Detta är också reklam – jag har den goda smaken att få jobba med en fjällort som jag dels upplevt under riktigt fina dagar en vårvinterhelg för några år sedan som jag ständigt längtar tillbaka till. Och det är Tänndalen. En pärla i Funäsfjällen. Med skidbackar, SkiLodge, längd- och turspår och en milsvid fjällvärld.
När solen står högt och himlen är blå kommer jag åka till Tänndalen med de jag tycker om och vill tillbringa mer tid med. Såhär har jag skrivit om det i min längtansbok:
Det är vår och solen skiner. Himlen är knallblå. Vinden är ljum och snön är smör. Livet är lätt. Dagarna är långa och äntligen har vi tid för det här. Samtalen, skratten, stunderna tillsammans.
Det är höjden av lyx att susa utför fjället gång på gång. Ta liften upp. Knappt kö. Blunda och vända kinderna mot solen. Stanna för kaffe på terassen. Ta en solstol och sjunka ner djupt i den och knappt komma upp men vad gör väl det.
”Köp en öl till mig med, om ni ska till baren!” Snart kommer de tillbaka, vännerna. Med kall dryck och något att äta. Fräkniga! Vårglada! Och sådär skönt trötta i benen allihop. Stämningen är hög och vardagen långt borta. Vi sjunker ner i samtal om framtidsplaner och allt som kommer. Sitter under den blå himlen med sorlet runt omkring oss och har solglasögon på näsan och mössa, nej det vill ingen ha. Alla bär spår av vårvinterns lyster. Det lättsamma livet är precis här.
Tänndalen har öppet till maj och här kan du se mer om vad som finns där. Cyklingen i Tänndalen stod på min bucket list för sommaren 2025 men det blev inte av – min killes jobbschema ställde till det. Men räkna med att det händer sommaren 2026. Och dessförinnan: skidåkning i vårvinter.
Då är det mig du hittar några varv i liften, på en uteterass. Det är kanske mig du hör skratta högt och det är jag som får fräknar på näsan. Och mina vänner. Ses där?
