I helgen tar vi hand om varandra

Vi tog en dag tillsammans i onsdag. Åt nybakade frallor jag bakat på stenmalet vetemjöl från Hallens kvarn, franskt smör vi köpte med från vår roadtrip söderut i början på sommaren, brie och våra vänners otroliga honung som smakar blomster. Min favoritjuice, fransk lantsalami, nymalet kaffe och körsbärssylt på grekisk yoghurt. En paus från skärmtid och möten, mitt i veckan.

Jag känner mig instängd när mitt liv blir inrutat. Det känns mycket festligare att vara ledig en onsdag och jobba en söndag. Om jag inte varit egenföretagare med konsultkunder med uppdrag som inte kräver att jag alltid är på plats eller förhåller mig till andras arbetstid, så hade skiftarbete passat mig perfekt.

Min kille jobbar två veckor och är ledig fyra. Oavsett högtider eller festligheter. Och med nedsidan att hans hemkomst kan skjutas fram beroende på väder och vind eftersom transporten alltid inkluderar helikopter. Hans senaste turer har arbetsgången snarare varit tre veckors bortatid och tre veckors hemmatid. I vinter tror jag att han är hemma på jul, men det där beror på. Och det är nog bara en eller två gånger vi firat midsommar tillsammans. Det blir ett annat slags liv.

Men i onsdags var vi på fjället till en av mina favoritplatser.

Det är tomt att gå på fjället utan hund så vi har en Selma på semesterbesök. Jaktcockerspaniel förstås, för efter Hazel är det svårt att ha något annat.

Jag fick en bukett blåbär av min kille, och i vanlig ordning får man hålla andan när han väljer stig. Men han har ju klarat sig i livet i drygt 40 år och det gick bra denna gången också.

En av våra första gemensamma fjällutflykter var till Suljätten i Kall. Det var november och kallt och rasande vackert och vi hittade svindlande avsatser att stå på utan att trilla nerför stup.

Samma år vintertältade vi. Skålade in nyåret i champagne och jättemånga minusgrader och kröp ner i tältet. Det var ett bra första nyår för spirande kärlek.

Den här helgen, som är vår första helg tillsammans utan Hazel, har vi som intention att må bra och ta hand om varandra. Den här gången var det han som uttryckte det. Efter många högtider och helger och lediga perioder där jag ställt frågan om förväntningar och behov, sa han högt det jag inte hunnit be om men var nyfiken på.

Snart äter vi söndagsfrukost. Den som jag aldrig vill skynda med. Sedan vill jag plocka svarta vinbär som mognat ute på buskarna. Göra saft eller sylt. Kanske gå bland nära fjäll igen. Ta hand om varandra och använda tiden varsamt.