Jag älskar morgnar. Ibland långa sovmorgnar, allra helst när det regnar och stormar och snöar. Ibland tidiga morgnar ute bland fågelsång, tunga moln, morgonsol och ljuv tystnad.
Nästan alla veckans morgnar har jag tagit med mig Hazel och gått ner till älven för ett tidigt bad. Jag har sovit för lite och för dåligt och det kalla vattnet har väckt mig inför dagen. Imorse vaknade jag hos en vän i en by en bit bort, och vi började dagen med att promenera grusvägen bort mot gårdsbutiken som säljer grönsaker. Jag köpte med mig gurkor, sockerärtor och rödbetor. Och promenerade hem igen mot ljummen rabarberkräm.
Det där är sommarmorgnar för mig. Känslan av tid. Massor med tid. Innan arbetsdagen drar igång.
Eller som häromdagen när jag träffade en vän på frukost på Fävikens Lanthandel prick 08.00. För då öppnar lanthandeln med nygjorda frallor och gott kaffe. Oändligt med tid.
Tid är verkligen en grej för mig. Min styrka, som när jag är för mycket i den, blir min svaghet.
Jag hinner mycket, för jag är varsam med min tid. Hanterar den som ädelmetall. Jag slösar inte med min tid. Jag effektiviserar min tid. Och jag prioriterar min tid. Jag planerar mina veckor utifrån min tid, snarare än uppgifterna jag ska göra. Jag utgår från tiden först: blockar tid i kalendern för möten, mail, produktion eller träning. Är strukturerad på så sätt att jag alltid jobbar mot deadlines vilka inkluderar både korrvändor och olika faser. När jag ansvarar för ett projekt är det alltid tiden jag utgår från. När jag planerar en semester delar jag upp den i faser med tid som enhet. Tid är allt. Och därför kan det bli jobbigt när jag känner att tid slösas eller att tid är något jag inte kan ångra eller få tillbaka.
Nu väntar helg och allt jag vill ha är tid. Men vad gör man egentligen för att få känslan av mycket tid. Vad tänker du om det?
1 kommentar
Tid är den alternativkostnad jag väger allt emot. Har minisemester en vecka, vill paddla och tälta och läsa böcker. Men ska gå på examensmiddag, bröllop och hjälpa bekant skriva yttrande till myndighet. Den eviga balansen mellan sociala relationer (som enligt forskning gör en lycklig, och där självkänslan säger att jag är en person som ställer upp för andra) och det där som jag själv vet gör mig lycklig, och som jag ämnar hinna med resten av veckan