Befriad

Det är en befrielse att känna att jag kan leva utan sociala medier. Det är som att hela jag är befriad. Medan det varit tomt på nya texter här inne så har jag förvisso varit febrilt aktiv på instagram, men jag minns en påsk för några år sedan utan täckning över huvudtaget. Jag behöver inte ta sats för att leva i det. Jag bara är. Allt bara är. Det är härligt.

Och mitt i den känslan så är jag också euforiskt tillfredsställd att jag kunde ha två externa arbetsmöten i en tom matsal i Klimpfjälls förra veckan, eller att jag satt i en soffa i en sportstuga i Hemavan veckan därinnan, och gjorde en komplicerad strategi för påverkansarbete inför ett upplägg som faktiskt saknar motstycke i svensk historia. Tre timmar senare var jag ute med nyfunna vänner på fjället. Livets pussel kan bli riktigt bra. Men vad alltsammans ger, ja det kräver det också tillbaka. Och jag skrev på stories att även om det är fjällen som syns i bilderna, så pågår även det sena kvällsarbetet. Den ständiga närvaron, alltid “on call”. Jag trivs med det, för det ger mig känsla av semester varje dag även om det också är jobb varje dag. Mitt årshjul stöttar mig i balansen och jag vet när jag ska jobba lite mer och när jag ska jobba lite mindre.