Mitt företagsår är snart slut, hur går det?

Det är tre månader kvar på mitt företagsår, det sista kvartalet börjar den 1 juni. Sommaren är alltid förutsägbar, med få nya projekt, så jag vet ungefär hur det kommer gå för företagandet. Enligt prognos så landar jag på ungefär samma omsättning som mitt förra företagsår. Det är alltid lite snurrigt att budgetåret är mellan första september och sista augusti, men med fördelen att sista tre månaderna liksom är en parentes. Förutom absolut sista månaden då, augusti, där vad som helst kan hända, även om det rent faktureringsmässigt oftast brukar landa i nya årets första månad.

Det är klart att jag känner av att konjunkturen är skakig, även om min omsättning är stabil. Det som gör det utmanande är att det har slagit så olika. Det finns många företag i Åre som blomstrar, samtidigt som företag i samma bransch går knackigt på andra ställen. Fråga en hantverkare häromkring om det finns jobb och svaret är “ja så det räcker och blir över“. Men tio mil bort är det helt annorlunda. Samma sak vad gäller restaurang. Fullsmetat och rekord hos vissa, dystert och nära konkurs hos andra. Märkligt är det.

Bilderna ovan från ett jobb för Visit Dalarna sommaren 2023. Fick betalt för att äta goda saker. Här kan du läsa om Solgårdskrogen. Eller mina 64 tips till Dalarna.

Även om min omsättning, som enligt prognos landar på ca 1,7 miljoner kronor, är likt föregående år så har mina uppdragsgivare förändrats. Eller balansen mellan dem. Och i takt med att jag blivit äldre, mer erfaren och kan leverera mer värde så har jag tackat nej till några uppdrag som hade varit fantastiskt kul att genomföra – men som jag inte har råd med för att det är för mycket jobb i förhållande till intäkt.

Jag tillbringar mest tid med, och ger mest kapacitet till Åre Destination: destinationsbolaget som representerar näringslivet i Åre och jobbar för själva platsens skull. Drömjobb! Att få tänka stora tankar om framtiden, och enligt önskan även smarta tankar (förstås). Det är roligt och utmanande, precis som det ska vara. Vi ifrågasätter status quo hela tiden, vilket håller mig på tå. Mycket är strategi grundat i omvärld och det som pågår just nu: att ta vara på möjligheter både kortsiktigt och långsiktigt. Och en del operativt förstås. Utan det operativa blir tankarna för högflygande.

Jag gör även några mindre uppdrag för andra destinationsbolag och aktörer inom besöksbranschen, och vill gärna utveckla detta mer framgent. Ett av uppdragen gör jag för Lofsdalen, och det är därför jag ska dit på Bike Weekend i juli.

Silva är en av mina mest långvariga kunder och det är fantastiskt kul att få ha varit med så länge. Jag ser fram emot att börja jobba mer med Primus, som ingår i samma bolag. Jag jobbar ungefär en dag i veckan med Primus Silva, och är frälst både av människorna som står bakom så många innovationer – och produkterna förstås.

Ett ben som jag inte alls jobbade särskilt mycket med förut, men som växt i både engagemang och i hjärtat, är att coacha företagsidéer – och människorna bakom. Jag har tagit fram ett färdigt upplägg för det och kommer öppna upp för fler kunder i höst. Det var fint att få avsluta ett av coachinguppdragen i våras med en stor jäkla vinst i en bolagstävling, så att idéen kan ta fart på riktigt.

Och så har vi Midnattsbris, byrån i Östersund jag jobbat med de senaste två åren. Idag är mitt uppdrag för dem inte lika stort som när vi började men vi har några hoppfulla projekt igång för hösten som jag verkligen hoppas blir av.

Min intention med att börja byråjobba som underleverantör var att inspireras av andra kunniga i samma bransch men med andra roller, typ AD eller digital designer. Det är fint att ha sitt sammanhang, och med mitt sammelsurium av uppdrag så har jag flera olika sammanhang.

“Variation” är ett av mina absolut främsta behov som människa och mitt arbetsliv reflekterar just det. Jag behöver en mix av olika saker hela tiden för att må bra, och leverera bra. Ändå har jag under året ändå tänkt att “det vore så skönt att bli anställd och vara nöjd och kanske byta roll på företaget ibland” efter att ha intervjuat en medarbetare på ett företag som såg fram emot sin pension där. Min främsta drivkraft i att vara egenföretagare (eller familjeföretagare eftersom vi är fler i familjen som delar på företaget) är att inte behöva räkna semesterdagar, för det kan jag ärligt talat inte. Och att den där variationen kommer av sig själv. Men ofta är det svårt att vara egenföretagare. I ett förändringsarbete till exempel, som kräver intern positionering och förankring, och jag inte har någon att teama upp mig med på insidan, är jag uträknad som performer eftersom jag aldrig har tillgång till interna möten, interna inofficiella ledare och sådana saker. Det kan jag sakna, för jag gillar allt det där också.

Jag ville gå in i maj med en lugn känsla, och det har jag lyckats med. Eller det har inte varit lugnt direkt, eftersom jag varit all over the place med resor och upplevelser, men jag jobbar inte in i kaklet. Jag har redan en känsla av sommar, och av fritt spelrum på insidan.

Med juni kan snart alla andra också lugna ner sig lite. I juni och juli kommer jag att jobba med en hel del grejer, uppskattningsvis runt 40%, och sedan taktar det upp i augusti med hela hösten som min mest intensiva period. Jag har en tanke om variation i tempo över året och har levt så i två år nu, och det funkar fint enligt nuvarande prioriteringar – som alltid kan ändras. Det är en tankenyckel: saker som är optimalt just nu behöver inte vara optimalt sedan, allt ändras beroende på hur jag ändras. Jag ser många fastna i det statiska utan att fundera på vad som går att utveckla och anpassa. Men det var ett sidospår.

Kanske är det i helgen vi öppnar vår flaska Krug. Jag har firat mina framgångar för dåligt hela året känner jag!