Oops I did it again, sjunger Britney i sin megahit från lång tid tillbaka. Under några veckor kommer jag och Bucket Life att skriva inlägg på teman från låttexter och titlar vi fastnat för.
Här är de tidigare inläggen vi skrivit:
Vi har allt det vackra framför oss
Klicka upp inläggen i nya flikar så har du mer att läsa när du scrollat ner till slutet av detta!
Klicka också upp Kattas inlägg med Oops I did it again!
Jag scrollar Zalando-appen och Asos medan jag ändå håller på. Favoritmarkerar rosa och röda klänningar och drömmer om tillfällen med solsken, grill och ett glas krispigt vitt i handen. Det är mycket fest i mina drömmar som uppstår i scrollet. Den praktiska vardagen? Nja. Fast jag passar på att lägga lite svarta plagg i varukorgen också. Sådant jag kan mixa och matcha för den egna variationen trots att det ser nästan likadant ut. Min capsule wardrobe för att använda ett modernt ord. Gärna strykfritt. Sådant orkar jag ej hålla på med. Gärna silkigt också. Gillar ej bomull.
Lägg i varukorg. Klicka köp. Växla till mobilt bank-id. Oops I did it again den här veckan.
Två gånger om året handlar jag kläder och det brukar bli rätt så dyrt men sedan köper jag inga andra plagg däremellan. Jag har inget behov. Istället brukar jag radera alla e-handelsappar för jag tycker de känns onödiga och så svär jag lite när det blir vår och när det blir höst för då vill jag scrolla dem igen så då måste jag söka upp dem och ladda hem dem på nytt.
Nu är jag i Ooops I did it again-läge och ehandlar hem en del. Naturskyddsföreningen rapporterade 2019 om att ett klädesplagg används i snitt sju gånger innan det kasseras men min garderob lever länge så just den undersökningen känner jag inte igen mig i.
E-handel är leveranstung och bidrar med transportutsläpp. Den är svår tycker jag. Allt man väljer gör avtryck. Hade gärna valt häst och vagn för leverans men det fungerar inte. Jag tycker att alla gröna diskussioner är svåra för närvarande. Jag är FÖR omställning men trenden går mot att göra NÅGOT istället för att göra RÄTT. Allt är illavarslande. Ibland vill jag gå och lägga mig under en sten för att inte vara med om beslut som fattas som jag ärligt talat tycker är …nå djävulskt usla.
Lapparna med ”recycled” blir allt fler på mina plagg och längs hela min sovrumsvägg finns knopplister för plagg som hängs upp. Hur gör alla andra som inte har krokar? Jag tvättar mina plagg efter många användningar och vissa av mina stickade tröjor har jag aldrig tvättat. Jag hänger upp dem, luftigt på väggen, vädrar och viker och lägger i skåp. Jag sparar i alla fall vatten (där under min sten).
Konsumera inget, skanderar vissa men jag tror inte det mänskliga beteendet kommer gå mot icke-konsumtion. Vi har däremot ett lagom att förhålla oss till. Mitt sätt är att göra de där inköpen två gånger per år. I höstas köpte jag en del Malene Birger och hade råd med två plagg och sedan köpte jag två längre blusar som jag använt massor. Det jag inte använder i min garderob säljer jag vidare.
För några år sedan hade jag som mål att sälja saker för 2000 kr i veckan och det höll jag på med ett tag men nu har jag inte jättemycket att sälja. Pengarna använde jag till att investera i aktier och fonder på Avanza. 2000 kr i månaden är kanske mer lämpligt just nu.
Jag skulle gärna hyra kläder per säsong men jag tror att det är en utmanande affärsidé. Hur får man snurr på en sådan business? Och där tillkommer också frakt som belastar. Inget är svart eller vitt allt är bara… grått.
Våren 2022 köper jag paljetter och rosa manchester som de roliga plaggen. Och uppdaterar med ett par svarta vida byxor eftersom jag snart sliter ut de gamla, som jag konstant använt fyra dagar i veckan över tid.
Jag trendspanade redan i höstas att post pandemin kommer modet bli glittrigare, festligare och samhället kommer återuppliva klubbarna, den intima festliga stämningen, eventen med extra allt och barerna kommer gå varma med personliga spelningar och såklart stora festivaler. Vi kommer inte att hålla tillbaka, om man säger så. Sedan kom kriget och det kollektiva festpirret tvärdog men jag tror på ett slut på kriget. Ett slut på kriget kommer inte att göra bombade städer obombade eller göra de döda till levande igen. Verkligheten är brutal.
Klänningen i rött och rosa har legat i varukorgen för länge. Den är slut i min storlek nu. Jädra skit svär jag och scrollar vidare i jakten på nytt villebråd. Kanske en orange omlottklänning i satin?
6 kommentarer
Praktisk fråga: blir inte silkiga kläder skrynkliga? Jag stryker nämligen inte heller 🙂 Och ja, orange är en underbar färg!
Nä, tycker det är praktiskt med det silkiga – blir inte skrynkligt! Inte som linne eller bomull eller annat hemskt som blir skrynkligt.
Mmmm…. mmmmm…. det här inlägget myser jag i.
Jag köper inte heller kläder, utom vid den årliga e-handelbonanza jag gör. Samma där: då blir det dyrt, men då blir det plagg som används bra mycket mer än sju gånger. Jag vet inte… man får väl göra vad man kan när man kan. Jag köpte en symaskin. Då skulle jag börja thrifta och bara ändra och göra unikt. Sedan visade det sig att det är skitsvårt att sy, hehehehe….
Haha. Jag fick en symaskin i present! Ser fram emot att kanske fålla lite? 😀
Det är så galet komplext och egentligen finns väl bara två jobbiga alternativ som verkligen skulle behövas – sluta konsumera och bli färre på planeten. Men vi måste ju hitta en hållbar mellanväg.
Du skriver så jäkla bra Sara, när blir du krönikör?
Haha. Gullig du är. Sluta konsumera går inte. Färre på planeten? Går inte. Inte ens pandemin försökte. Virus vill ju inte ta död på folk.