Var dag min vardag

Vardag. Vad känner du inför det ordet? Vad innebär vardag? Vardag är ju var dag. Det som händer hela tiden. Var dag är inte densamma men var dag kan ju heller inte vara en explosion av upplevelser. Vi skulle bli utmattade då. Smälta av glöden och gå i tusen bitar av allt vi möts av. Ändå är vardag min största utmaning. Jag gillar inte tanken på vardag – det känns så vansinnigt tråkigt.

Katta skrev nyligen en bloggpost om vardag och jag har undermedvetet gått och funderat på det sedan dess. Eller låt mig omformulera: Katta skrev nyligen en bloggpost om vikten av rutiner och jag har undermedvetet gått och funderat på det sedan dess. Vardag och rutiner är inte nödvändigtvis samma sak men det går nog lite hand i hand ändå.

Jag har inga fysiska rutiner och jag längtar inte efter det på särskilt många sätt. Men det där beror ju på vad en rutin är. Kanske har jag rentav både rutiner och vardag beroende på hur man ser på det. Jag lyckas ju ändå hålla koll på mitt egna liv som går i hundrafemtio med en anställning, flera egna uppdrag som frilansare, en karriär som influencer, en hund som jag delar med min mamma och relationer och sådant där. Regelbundet snurr på sådant uppstår inte ur obegränsat kaos. Men däremot är mina rutiner mer mentala än kopplat till fysiska saker och platser. Jag har inga fasta vanor för saker som ska ske en viss dag eller på ett visst ställe. Mina rutiner är noga kopplade till en kalender där allting står i punktform, eller till mitt huvud där jag har en röd tråd som allting fästs på.

Det finns däremot en särskild sak som är viktigt att jag har på plats för att jag ska funka som person. En plan – något att hålla i handen som leder framåt. Jag är riktigt dålig på att leva och fungera optimalt i osäkerhet. Det är som att mitt tänkande paralyseras och inte kan fokusera på något annat. Därför fattar jag hellre beslut än att vela över saker. Jag funkar dåligt i paustillstånd.

Jag tror att vi fungerar olika bra och olika dåligt på enormt många sätt. Och jag tror att ord som rutiner och vardag kan förvilla och förväxlas. Jag fastnar vid att vardag innebär kvällar i soffan, städning och allt sådant där som jag upplever som tråkigt. Och jag fastnar vid att rutiner är vardag. Men det är ju jag som fyllt begreppen med sådant innehåll.

Min vardag igår innehöll en biltur 30 mil för att byta till vinterhjul och sedan en lika lång biltur tillbaka till Stockholm. Jag väljer det framför städning alla dagar i veckan, men jag är också fullt medveten om att jag är rätt ensam om det.

Många har hajat till när jag nämnt ordet pojkvän lite lurigt för några inlägg sedan. Hur hände det? Hur fick det plats i livet? Den första frågan har i princip alla ställt – den andra frågan tror jag många undrar över.

Svar på första frågan får ni kanske en annan gång. Men svaret på fråga två är rätt enkelt. Det är som den där leksaken där man ska matcha olika klossar i formade hål. En stjärformad kloss går såklart inte ner i ett hål som är fyrkantigt. Men när det matchar så matchar det. Livet som singel var roligt. Jag tillbringade väldigt många dagar, kvällar och nätter med vänner och det var hejdundrande på alla sätt och vis – med inslag av Tinder och roliga historier därifrån. Det fanns ingen vardag att tala om. Bara var dag. Och min inställning att mitt liv fortsätter på det sättet. Var dag med en plan. Det blir fint så!

Med det sagt så hade jag egentligen tänkt att skriva om vad jag gjorde igår. Men ni får lite bilder på det istället. Så varsågod: jag ger dig min tisdag!

Morgonen började här: i oktagonen i Sturegallerian där jag äter frukost ibland. Det är en del av Sturehof och Stockholms Matmarknad och perfekt att slå sig ner oavsett om man är halvt på språng eller har tid över. Mitt sällskap bestod av dessa två: min ena bror och min mamma. De beställde in avokadomacka som var top notch och jag beställde in croissant med pålägg. Och så beställde vi in en massa annat också eftersom vi inte kunde hejda oss. Vi blev mätta, kan man säga. Efteråt promenerade jag ett stenkast till Riddargatan där vi på Holiday Club faktiskt har ett Stockholmskontor. Här sitter mina trevliga kollegor Josefin och Hanna så om du är nyfiken på konferenser eller andra möten i Åre så kan du träffa dem, eller mig, här. Hör av dig bara! Vi har egen choklad från Åre Chokladfabrik bland annat. Framåt lunchtid hade jag en spontan lunchdejt med Åsa som jag tycker så mycket om att träffa när jag är i Stockholm. Och i Åre. Spontant bestämde vi att hon ska hänga med upp till Åre i helgen. (Insert super happy emojis here). Vi sågs på Dr Salad på Sibyllegatan förresten. Jag åt sallad med lax och väldigt mycket råkost. Ingen lunch slår den på Grow i Åre. Så är det bara. Men salladen var god. Efter lite mer jobb på kontoret mötte jag eftermiddagsmörkret i bilen på väg till Hälsingland. Mina vinterhjul finns där och det fanns inget annat sätt att lösa hjulbytet på än att åka dit och fixa det själv. Eller jag och jag. Jag är bättre på annat än att byta däck, så det fick den här kepsmänniskan fixa. Jag bjöd på sovstund i bilen (som co-driver till mig är sådant straffbart alla andra gånger) och på middag. Jag hade köpt lite saker på Stockholms Matmarknad (där jag åt frukost) så det blev korv, chark och bröd från diverse olika mathantverkare. Till och med smör köpte jag, från en gård i Småland, eftersom jag inte visste hur kylen var beskaffad i huset i Hälsingland. Till middagen fixade vi en eld i kaminen. Klockan 21.30 var allting bortplockat och inpackat i bilen och så körde vi de knappa 30 milen tillbaka till Stockholm igen. Och där någonstans tog tisdagen slut och övergick till onsdag. LÄS MER:

En dag på jobbet i oktober

Min dag i bilder i oktober