Timmarna, dagarna och veckorna rusar på i hundraåttio just nu. Jag hinner knappt med! Det är måndag och onsdag och helg och onsdag igen. Jag gillar det samtidigt som jag vill trycka på stoppknappen. Det är inte ens 10 veckor kvar på detta år. Hjälp! Det skulle kunna ha känts ångestframkallande men det gör det inte. Trots att tiden går snabbt så känns det som om jag fyller dagarna med rätt så mycket vettigheter. Det känns skönt. Det enda jag önskar är att jag skulle få lite mer tid tillsammans med mina Stockholmsvänner. Bloggare som ickebloggare. Jag saknar er!
En snygg bild som Nilla fotade från spinningen. Och Karin, om du läser detta så känner jag igen dig nu!
5 kommentarer
….å det var alldeles för länge sen vi sågs!
Det ryktas om att du gillar dina bloggvänner från Göteborg också. 😉
Jag håller med att tiden går för fort. Jag hinner inte ens laga mina matlådor som jag vet att jag behöver göra. Den 7/11 är jag helt ledig och då är det jag som ska stå vid spisen och laga mat hela dagen lång.
Syns imorgon på vårt frukostmöte!
Håller med. Tiden rusar fram. Men eftersom tiden går fort när man har roligt så måste det ju innebära att vi har det grymt skoj!
Visst är det härligt och jobbigt på samma gång. När allt går i 180 och tiden rusar. Det är ofta folk som undrar “Hur orkar du” – men det är ju självvalt – för det mesta.
Du är ju en jordnära tjej, med flygande drömmar och ett sjuhelvetes driv.
Och vi saknar dig!!!!!