Vi har bott på Clarion Arlanda på 12:e våningen med utsikt över landningsbanorna. Perfekt för mig som inte fattar hur flygplan kan flyga. Eller jo alltså, jag vet ju hur det går till i teorin – men jag förstår bara inte hur det kan gå till i praktiken och hur de fysiska lagarna kan funka så som de gör. Det är för mig lika obegripligt som filosofi ibland. Det går liksom inte ihop i huvudet.
Igår kväll beklagade jag mig lite för Grabben att jag blivit en icke tränande människa. En sådan där vanlig en som tränar typ ibland. Jag gillar det inte alls. Jag har absolut ingen ångest för att jag inte tränar, men jag ser mig som en tränande människa och kan faktiskt inte identifiera mig med något annat. Han tyckte att jag skulle gå ner och träna en sväng på gymmet och det gjorde jag. Och guess what – det kändes bättre efteråt!
Ända sedan tidigt i höstas har jag ärligt talat haft lite tjall med träningen. Det har inte varit lika lätt att ta sig ut och iväg som förr. Det har bott en mental trötthet i huvudet på något sätt som visserligen tagit paus ibland men som ändå legat lite som ett lock. Jag har haft så himla mycket annat att tänka på. Framförallt mina jobbuppdrag och sådant där. Såhär i efterhand har jag sett att det förlamat mig lite och nu när jag vill tillbaks går det inte lika fort som jag tänkt. Jag har absolut haft mina riktigt bra dagar bland den överhängande tröttheten och har inte glömt att jag sprang 4 dagar i bergen i Cypern i november. Men ändå. Kontinuiteten har saknats.
Eftersom jag alltid har en plan för allt så har jag en plan för detta också. Jag blir på något sätt inspirerad av att ta mig ur svagheter. Funkar ni på samma sätt?
8 kommentarer
Åh jag är också i samma sits! Jag hatar det! För mig beror det på att jag gått från studerande (hur mkt tid hade man inte då!!??), till att börja jobba o pendla 1h till o från jobbet. Dagarna o energin räcker inte riktigt.. Jag som älskat morgonträning hinner/fixar det bara inte då avresan till jobbet går före 07, så det blir på kvällen träningen sker, men glädjen, motivationen o energin saknas! Dela med dig av din plan!
“Det beror på”. (Bästa svaret) Om jag vill förändra så gör jag det. Jag tror att om önskan och längtan finns så finns också kraften att genomföra det. Du är snart tillbaka i de rätta spåren!
Kan vi gör en gemensam plan? Jag behöver också hitta tillbaks – men det brukar hänga ihop med ledighet för mig – då kommer träningsglädjen liksom.
Btw – jag kan inte heller begripa hur sjutton tonvis med stål och bagage bara kan lyfta sådär, hur mycket en fysiker än förklarar det för mig. Det kan ju vara så att min intellektuella oförmåga på detta område har en viss del i min flygrädsla…;)
Vet precis vad du pratar om.
För mig handlar det mycket om att jag kan tränar det jag TYCKER OM.
Just nu vågar jag inte springa (särskilt mycket) och då tappar jag motivationen att träna generellt sett. Vilket på ett sätt känns logiskt, men ändå kass…
Jag håller med, dela gärna med dig! Är inne i en svacka nu och måste ta mig samman- jag gillar ju att träna!
Du får gärna dela med dig av din plan!
Jag har hamnat i samma sits. Trodde aldrig att jag skulle bli en icke-tränande människa igen, men sedan i julas har jag haft svårt med motivationen (och förstås tappat konditionen, styrkan, rörligheten och allt annat…).
Jag vet varför. Jag har jobbat alldeles för mycket, haft problem med magen, som de misstänkte kunde vara bråck – och plötsligt skulle jag inte träna något som involverade core (och hur mycket gör inte det?) och kämpigt på hemmafronten. Så det är förståeligt att jag trillat ur. Men hur gör man för att komma tillbaka?
Förra veckan körde jag varje dag, men nu har jag trillat ur igen. Jag vet ju precis hur jag ska leva för att må som bäst, men ändå gör jag det inte. Så dela gärna med dig av din plan!
Och ha en härlig resa!
Jag är också inne i en svacka med flera antibiotikakurer efter varann och en astma som inte vill som jag. Precis som du blir jag taggad av svackan och har valt att boka PT för att verkligen komma tillbaka på rätt sätt 🙂