Jag fastnade för uttrycket mental spänst första gången jag hörde det*. Det låter starkt och ambitiöst, vilket attraherar mig som människa – men det rymmer också något väldigt mänskligt, vilket är anledningen till varför jag verkligen omfamnat det.
För mig handlar mental spänst inte om att sakna oro, tvivel eller rädslor. Tvärtom så handlar mental spänst om att kunna bära dessa känslor utan att de tar över riktningen.
Jag vill vara stabil även när jag känner mig utmanad. Jag vill känna mig trygg även när jag använder allt mod jag har för att göra något som jag upplever är läskigt.
Jag vill vara stabil även när jag känner mig utmanad. Jag vill känna mig trygg även när jag använder allt mod jag har för att göra något som jag upplever är läskigt.
Det spelar egentligen ingen roll vad någon jobbar med, hur framgångsrik någon är eller hur många projekt de driver. Jag dras till människor med mental spänst. Det finns något i deras energi. Ett slags studs. Riktning och framåtdriva. En förmåga att hantera det som uppstår som inte går att kontrollera.
Motsatsen känns nästan direkt. Som ett gummiband som legat för länge i solen. Torrt. Uttänjt. Ingen studs kvar.
Det är inte på grund av att “man har det” eller “inte har det” som man blir det där gummibandet. Jag tror att vi har olika grundbenägenhet att hamna där, men vi behöver alla jobba för vår mentala spänst. Det kan handla om att förstå hur relationer påverkar, hur sammanhang påverkar, hur vi förbereder oss för framgång och eventuell motgång, eller allt vi gör och tänker varje dag särskilt det omedvetna – som består av mer än 90% av våra tankar.
Mental spänst handlar inte om att maxa. Mental spänst handlar om att kunna hålla sig lugn, tänka klart och fortsätta agera även när det är stökigt, pressat och fullt av friktion. Att inte backa när allt skaver, utan fortfarande kunna ta initiativ och fatta beslut.
Mental spänst är förmågan att gå sida vid sida med oron och ändå fortsätta framåt. Att kunna känna “tänk om det här går fel” och samtidigt veta, någonstans djupare, att om det gör det så kommer jag hantera det också.
Inte för att jag har alla svar, utan för att jag litar på min egen förmåga att tänka, känna och agera när det behövs.
Mental spänst handlar om att förstå sig själv så väl att man vet när man ska gasa och när man ska bromsa. Att känna sitt eget system. Att skydda sitt inre utrymme. Och veta hur man ska ha marginal för sin mentala spänst utifrån livet så som det känns idag, och att det kan kännas annorlunda om en månad och då behöver vi agera annorlunda.
Mental spänst är ett oerhört medvetet självledarskap. Att vara en modig ledare för sig själv.
Till exempel: har du sovit dåligt i två veckor, jobbat för mycket eller burit för mycket mentalt, då sänks maxkapaciteten. Vill vi prestera på samma höga nivå som när omständigheterna är mer fördelaktiga, ja då sänks marginalen: dvs det utrymmet som vi har mellan vår höga prestation och taket. Minskat utrymme för spänst – om vi inte gör något annorlunda. Antingen sänka prestationen, eller ändra något annat för att bättre på förutsättningarna.
Mental spänst är att justera efter livet utan att tappa sig själv.
Mental spänst är psykologisk rörlighet
Begreppet mental spänst är inte påhittat bara i min värld, det finns där ute på nätet fritt att söka på. Det förklaras som psykologisk rörlighet. Att kunna vara flexibel i tanken och snabbt ställa om mellan olika perspektiv.
Mental spänst är den inre rörligheten som innebär att vi inte fastnar i vare sig panik eller kontroll. Det är att kunna justera, anpassa, backa lite, ta sats igen.
Det är inte samma sak som att vara orädd. Snarare tvärtom. Mental spänst är att kunna känna obehag utan att låta obehaget styra hela ens liv.
Vad består mental spänst av?
Psykologisk flexibilitet. Att ha tillgång till flera olika sätt att tänka och agera beroende på situationen. Att kunna anpassa sig när förutsättningarna förändras, istället för att fastna.
En accepterande inställning. Att kunna tillåta stress, rädsla eller oro att existera utan att omedelbart fly från dem eller låta dem stoppa en.
Resiliens. Förmågan att stå stadigt och hitta tillbaka efter motgångar. Återhämtning är en del av mental spänst.
Tidigare polisen Lena Ljungdahl beskriver mental spänst som att ha tillgång till många olika sätt att tänka och agera, och att snabbt kunna hoppa mellan dem. Hon pratar om konsten att kryssa mellan förnuft, intellekt och känsla med ett öppet sinne för både puckelpist och störtlopp.
Jag tycker väldigt mycket om den beskrivningen. Att förstå när man ska stå kvar och när man ska släppa taget. När man ska bromsa och när man ska ta sats. Där är den riktiga nyckeln till varför jag dras till människor med mental spänst: jag uppfattar dem som så levande. De är närvarande i livet istället för att försöka kontrollera sönder det.
Träna sin mentala spänst
Jag har fått några frågor om min mentala spänst, och jag tänker att de passar bra här för att göra mental spänst ännu mer konkret.
Hur gör du för att hålla hjärnan i form?
Kort svar: massor. Jag är oerhört mån om min hjärna.
Redan för 10-15 år sedan skrev jag att några av mina viktigaste principer i livet är vad jag väljer att konsumera. Kvällspress: i princip aldrig. Skvallerpoddar: aldrig. Slöscroll: begränsat. Världen är full av intryck ändå och allt det där onödigt vetande kommer min väg ändå, det är jag säker på. Att ha ett medvetet durkslag av information in är viktigt för mig.
Det är också stor skillnad på mitt liv i Åre jämfört med Stockholm. I Åre är antalet artificiella intryck oerhört mycket lägre, vilket är bra för min hjärna. Det är en tacksam plats för att växa min mentala spänst.
Likaså är relationer och samtal viktigt för mig. Jag ägnar mig inte åt ältande, och drar mig helst undan från de sammanhang där samtalen handlar om skvaller eller prat om tv-program.
Jag skriver mycket, ofta utgår det från var jag är, var jag vill och vägen dit. Att läsa böcker håller min hjärna i form, att ägna mig åt kreativitet, att tillbringa tid i naturen. Hänge mig åt förundran.
80% av allt jag gör är extremt medvetet för att det ska tillföra mig något positivt. Men jag är inte felfri, och vill inte vara det heller, så 20% av det jag gör är onyttigheter för min hjärna.
Hur håller du alla bollar i luften utan att tappa tråden?
Jag besitter en stor dos projektledaregenskaper men vill inte ha för många projektledarroller i mitt jobb eftersom det tär på min mentala spänst. Det är ett sätt jag skapar mental spänst på. Vi kvinnor tar i högre grad på oss en massa ansvar, och där är jag noga. Både i jobbet och privat. Jag offrar mig inte och tar på mig ansvar i ren slentrian. Jag räcker inte upp handen först för att ta fram kaffekoppar, skriva anteckningar från mötet eller ta på mig någon annan uppgift heller. När jag gör det så är det medvetet.
Mitt främsta verktyg är att inte ha allting i huvudet. Så jag skriver ner. Inte bara vad jag ska göra, utan när. Därför får allt jag behöver göra en plats i kalendern, då har jag ett tidsbestämt utrymme för dem. Oavsett om det handlar om att dammsuga eller göra en analys eller en liten presentation eller kolla upp en detalj till en kollega. Allt hör hemma i kalendern!
Ibland känner jag mig stressad, och desto oftare känner jag oro. Faktum är att jag går och bär oro mest hela tiden. Men både stress och oro blir mindre när jag skriver ner dem, för då ser jag hur betydelselösa anledningarna är. Det är bara i huvudet som de växer sig stora och tar över allt annat. Att behålla dessa tankar i huvud är därmed inte mental spänst.
Däremot har jag oerhörd mental spänst eftersom jag är medveten om all oro jag bär på, och samtidigt har jag hög förmåga att driva saker framåt och att se hoppfullt på det jag inte kan kontrollera.
Hur mycket vila och i vilken form vilar du?
Att vara själv är vilsamt för mig. Men jag förstår också att när jag är låg eller saknar energi så innebär det inte att vara mer själv, utan att vara med människor som ger mig energi.
Jag sover oftast bra om nätterna, och ägnar mig inte åt powernaps. Tvärtom har jag en stark åsikt om att det faktiskt inte gör gott för min mentala spänst. Ibland sover jag dåligt, då duschar jag kallt för att bli alert. Jag vet att min mentala spänst kan hantera några nätter med dålig sömn. Men inte i kombination med massa annat negativt under en längre tid. Det är en ständigt pågående ekvation som balanserar den mentala spänsten.
Att träna på egen hand är viktigt för min mentala spänst. Jag vill inte träna i grupp, det kostar mig väldigt mycket energi. Det är många som genom åren sagt att de vill springa med mig, cykla med mig, vandra med mig eller träna med mig. Ibland säger jag ja för sällskapet när jag har marginal i min mentala spänst för det. Men träning och fysisk aktivitet är vila och återhämtning för mig.
För mig är återhämtning aldrig framför en film eller serie.
Sådant jag gör som stärker min mentala spänst
Kallbad. Både på kort sikt (fysiskt) och på lång sikt (mentalt). Jag har inte kallbadat så ofta den senaste tiden men behöver mer. Kallbad hänger ihop med god fysisk form för mig.
Tillbringar begränsad tid med relationer som tär på min mentala spänst. Vad “begränsad tid” är beror på hur mycket mental spänst jag har. Ju mindre mental spänst jag har, desto mer träffar jag personer som ger mig energi. Ofta kommer det till mig som en ren instinkt, att “nu vill jag träffa XX”.
Skriver ner saker. Både det som gör mig tacksam (så att jag får vältra mig i det) och det som min oro eller stress består av (för att få ur det ur huvudet). Det är lustigt att skrivande kan ha dubbel effekt.
Jag gör obekväma saker i lagom dos, för det har absolut positiv påverkan på min mentala spänst. Det är som att träna sina muskler: att överträna dem ger inte det resultat jag vill ha. Men ibland ska det in maxlyft eller maxpmulspass (ej bokstavligt, utan sett till allmän utmaning). Sådana utmaningar kan bestå av att leda komplexa workshops i arbetet, eller att föreläsa för en spretig grupp. Att skriva prov inom något svårt. Lära mig kitesurfa vilket var oerhört läskigt. Köra snöskoter. Jag behöver det obekväma, det har gjort massor för min mentala spänst. Att känna mig modig är viktigt för mig.
Människor tillför massor till min mentala spänst. Människor som erövrar utmaningar, som leder väg och har ledartröjan på.
Fysisk tung träning. Lätta vikter bidrar inte till min mentala spänst, det är bara underhållsträning. Att springa långt eller lyfta tungt har gjort stor skillnad för min mentala spänst.
Jag tänker många olika tankar, gärna sådana som skaver mot varandra. Jag utmanar mitt intellekt genom att lyssna. Jag är inte rädd för olika åsikter. Mental spänst buggs inte i ett liv där allt är friktionsfritt. Detta har jag insett de senaste åren bara. Mental spänst byggs när vi vågar möta lite motstånd, byta vinkel och bredda perspektiv.
Mental spänst byggs genom självkännedom och genom att fatta beslut som ligger i linje med ens riktning. Genom att våga stå kvar när det känns obekvämt. Genom att öva på att lita på sig själv. Mental spänst är att stå stadigt. Det är något som går att bygga, och något som vi för alltid ska skydda. Min mentala spänst är det viktigaste jag har.
*mental spänst dök först upp i podden Sara Rönne & Wilda Nilsson, som finns på Spotify.
