Vi har sprungit, ätit raw food och mediterat oss igenom de senaste årens hälsotrender. Men om vi kollar på WHO:s definition av hälsa så har vi faktiskt missat en grej – det sociala. Redan 1948 slog världens hårdaste hälsoorganisation fast att hälsa inte bara handlar om att vara fysiskt frisk eller mentalt på topp, utan att det är “ett tillstånd av fullständigt fysiskt, psykiskt och socialt välbefinnande”. Det där med relationer och gemenskap är alltså inte någon flummig grej, utan en del av själva definitionen av att må bra. Och 2025 ser jag att relationerna äntligen får sin stora comeback som hälsotrend.
Låt mig visa några exempel på detta:
Community tables i finrummen
När anrika och exklusiva Operakällaren nyligen införde community tables, då händer något med statusen i att dela bord med främlingar. Med Daniel Höglander som kreativ ledare har de gjort ett statement: de som sitter tillsammans är de som är någon. Det om något visar att relationstrenden är här för att stanna.
Terapisoffan är inte längre ensam
Det pratas mycket om relationer och hur vi ska bli bättre på dem. Parterapi är inte längre något skämmigt utan kommer snart bli folklig parcoachning. Min vän Hannah sa en klok grej i somras: “man borde ju gå i terapi tillsammans med sina vänner för det är ju i gemenskapen vi behöver utvecklas, inte på sin egna kammare”. Nej men hallå. Vi måste utvecklas tillsammans, inte var och en för sig.
Vi vill ha en människa bakom informationen
Substack är vad Blogspot var för 15 år sedan – en plats där människor samlas för att dela. Fast den här gången handlar det inte om att dela bilder på sina OOTD, utan snarare om att dela kunskap och tankar och personerna bakom alla de många nyhetsbrev som finns är filter. Nyhetsbreven växer så det knakar och det är inte för att vi vill ha objektiv information à la gamla DN, utan för att vi vill ha en faktiskt människa vi känner till och har förtroende för som sorterar, tänker och tycker till om det som händer runtomkring oss. Vi orkar inte med den stora massan av information längre, vi vill ha någon vi litar på som filtrerar.
Brain rot är ute
Häromdagen skrev jag om brain rot. Det handlar om de där intrycken, människorna och innehållet som vi inte har någon faktisk relation till men som ändå tar plats i våra liv. Det där TikTok-kontot som bara irriterar, Instagramprofilen som gör oss less eller människorna vi aldrig egentligen gillade men ändå hänger kvar med. Nu är det dags att rensa! Vi vill ha äkta relationer, inte sånt som bara tar energi.
Sammanfattningsvis: 2025 kommer att handla om att bygga djupare band, både till de vi redan har omkring oss och till nya människor vi möter. Men också att våga klippa de band som inte ger oss något. För hälsans skull, liksom.
14 kommentarer
Intressant refelektion! Sociala relationer är viktiga, men det kanske förändrars när och hur man har dem. Nu när AI tar över vissa saker till exempel, då kanske man behöver andra platser där man pratar med människor … 😉
tror verkligen på connection som core, vilket man kan ha på flera sätt. och både starka och ytliga interaktioner.
Kan du inte skriva om att ha långdistans relation på heltid? 🙂
Min man ska flytta utomlands för att jobba på ambassad, jag vill jobba kvar på mitt jobb och kan bara hemma jobba 40-50 % av tiden, så det blir nån sorts veckovis pendling.
Vill gärna ha idéer för hur vi kan leva vårt nya luv så det blir härligt och att vi kan njuta av friheten samtidigt som vi fortfarande bevarar känslan av att vara vi två.
Tänker att du är en bra person att fråga!
Hej hej, är nog inte proffs på just det – hemma hos oss så är Danny borta 14 dagar och hemma 28. Så vi har ett någorlunda fast rullande schema för det. Men… ska se vad jag kan få till! 🙂
Jag har inte så många vänskapsrelationer, och jag tycker det är svårt att hitta väner och flera långa flyttar till nya städer gör det inte lättare. Men relationer är verkligen viktiga, för 15 år sedan skrev jag som mål för mej själv “värdesätt och jobba på relationer med människor som vill mej väl”. Jag tycker det gäller i både det stora och det lilla, ett kort samtal på bussen med en främling likväl som en lång vänskap.
Tack för påminnelsen, det är ju här jag ska lägga tiden jag får när jag jobbar mindre i vår än jag gjort den här hösten.
forskning visar att de där tunna banden är viktiga: att vara del av ett sammanhang även om det så är att säga hej till busschauffören eller kassörskan på coop
Relationer är viktiga, livsviktiga. Liksom beröring och att man blir sedd… men jag vet inte, är det rent allmänt eller ska det vara nära relationer? Räcker det med att personalen på Coop nära säger hej 👋 eller ska det vara på djupare plan?
skriver samma som ovan, för jag tycker det är viktigt att belysa: forskning visar att de där tunna banden är viktiga, att vara del av ett sammanhang även om det så är att säga hej till busschauffören eller kassörskan på coop
Klockrent! Att vara i en gemenskap och ett sammanhang tror jag är en nödvändighet för oss människor om vi ska utvecklas. Genom att kroka arm och bygga kretslopp av snällhet skapar vi en viktig motpol till individualismen. Speciellt som egen företagare är dukade supportbord en viktig framgångsfaktor. Och mänsklig samvaro och samtalets styrka är viktiga nycklar till hållbara relationer och ett mer omtänksamt samhälle.
Dukade supportbord, vilket fint begrepp för det! Tror också att ju mer digitaliserat och AI – desto mer behöver vi relationerna.
När jag bodde i Earls Court i London fanns det ett matställe som hade ett enormt stort, rustikt bord i mitten och där satt man ned själv eller tillsammans med någon och liksom blev familj med resten av bordet. Jag gick ofta dit själv för att käka frukost och småsnacka lite med människor, stammisar man lärde känna ock nyisar som man bara träffade en enda gång. Det var fint.
Klockren spaning för övrigt, har sett det sociala fladdra förbi mer och mer men inte sett någon plocka upp det så här, du har verkligen öga för omvärlden!
Tack Elna, det är så spännande med trender och mönster i stora sammanhang!
Men det där med community table tror jag inte på. Det som räknas enligt forskning verkar ju vara tjocka och tunna band (familj, nära vänner + grannar, kollegor). Inte främlingar. Vi savannhjärnor är ju gjorda för byar med max 150 pers under en livstid. Nu får vi den intrycksbanken fylld under en enda tunnelbaneresa.
Jag tror snarare konstant umgänge med/exponering för främlingar dränerar orken för de riktiga relationerna när man kommer hem. Liksom man upplever en falsk känsla av relation till kändisar, influencers på sociala medier osv. Kanske behöver man se över sin alternativkostnad även i den sociala sfären? Vara lika noga med hur man spenderar sin sociala energi, som man spenderar sina pengar. Mer på det som betyder nåt, mindre på det man själv inte aktivt valt.
Gjorde en snabb googling och klistrar in från tidningen Senioren (LOL! De hamnade först på min googling): En vänlig blick, ett litet hej eller två minuters prat. Små kontakter i vardagen är viktigare än du tror. Det vet docent Cecilia Henning som forskat kring dessa.
Så tunna band är ju de små sakerna tänker jag, ett hej kring ett middagsbord. Få vara del av ett sammanhang.