I kategorin “årets nyord” har brain rot valts till Oxford Dictionaries ord för året 2024. Termen, som beskriver en slags intellektuell nedgång orsakad av att konsumera trivialt innehåll, har ökat i popularitet. Det handlar om den tomhet vi kan känna när vi skrollar genom oändliga flöden av lättsmält digitalt material, där ingen tanke riktigt får fäste. Begreppet, som ökade med 230 % i användning mellan 2023 och 2024, fångar den snabba förlorade känslan av meningslöshet i överkonsumtionen av sociala medier.
Jag har inte sett så mycket användning av brain rot på svenska konton i min filterbubbla, men däremot hört en hel del om digital detox och den typen av diskussioner – framförallt i poddar.
Det är ingen slump. Inte heller en slump att en ganska gammal term som brain rot tagit fart bland yngre. Vi är alla en del av systemet och vi mår inte bra av det. Lyssnar förresten på podden Experimentet: det sista pillret. Det handlar inte alls om brain rot eller social detox men däremot om “systemet”. Livet vi lever och att typ 20% av svenskar går på antidepp. Jag har inte kommit till varför ännu. Och kanske finns det inte svar på det heller.
Det finns mycket att skriva om brain rot, både förnuftiga grejer och präktiga saker. Som att stanna upp och fundera på vad jag gör just nu. Det jag konsumerar: får det mig att bli pepp eller depp? Vad ska jag sluta med? Fortsätta med? Börja med? Ja bli lite mer medvetna helt enkelt. Hur mycket ligger i det egna personliga valet där? Och hur mycket ligger på samhället?
9 kommentarer
Ville allmänt säga, tack för en jättebra blogg, Sara! Alltid genomtänkt och intressant innehåll. Uppskattar mycket!
TACK Jana!
Välkommen ut från filterbubblan in till en kväll med julpyssel tillsammans med en fjärdeklassare i Nynäshamn, hahaha! Här är de mest frekventa orden (dvs utöver “brain rot”) även “sigma”, “ohio”, “skibidi toilet” och “rizz”… Det är som ett eget litet språkuniversum!
Hehehe well teach me!!!!
Vara nöjd måste man våga också. Alla vill inte göra karriär utan behöver bara ett jobb med lön och schyssta kollegor. Man kan måla om köket utan att helrenovera med marmorbänk och ändå trivas. Man kan acceptera att man är hemmakär och kanske introvert alternativt vill ha många aktiviteter men kanske då inte donar så mycket i hemmet. Man behöver inte träna hårt men kan ändå röra på sig, man måste inte baka bullar men kan njuta av andras. Det finns så mycket att vara nöjd med 🙂
Japp exakt så
Har så mycket tankar om detta. Och det är som i en trådig röra, men: en sak jag undrar om det bidrar är ”the strive for excellence”. Många skulle nog ställa sig bakom att man ska lyckas – vilket är ur samhällets perspektiv. Smal, hög lön, drömjobb, vacker, intressanta hobbys, rikt social liv. Och du måste vara intressant och uppdaterad, men utan att vara woke, sådär avslappnat smart. Träningen måste ge, jobbet måste ge, vänner måste ge – och framförallt – man själv måste ge allt för att röra sig framåt. ”Börja i det lilla” säger någon. Samtidigt som vi vet att ett halvtimmes träningspass inte går något när man är på väg mot DrömkroppenTM – (fast det gör det och samtidigt inte om inte nästa pass blir av) – helt enkelt målen är långt bort, och vill VI/JAG det eller vill samhället det. Jag tror ”vi” är förvirrade. Stressade. Det känns omöjligt. Så till brainrot – det är någon slags automatisk motpol. Vi ser andra göra saker. Matas med konflikterande budskap. Det känns skönt att ”doomscrolla”. Som att se en film. Få dopamin.
Jag tror på något vänster att vi behöver sluta vara målfokuserade. Med det menar jag att vi måste veta var vi är på väg. Sluta optimera.
”Men då skulle ju ingen göra något” – eller är det så? Skulle vi kanske inte få fler möjligheter till avvägar, till att stanna upp, ”vara nöjd”. När folk säger nöj dig inte, du kan mer, hitta din sanna väg, ditt kall, din passion, eller det ytliga: hitta din färg, klä dig rätt, minimera, maximera. Spara mer. Spendera lagom. Det tror jag ger panik. Man vill väl. Men då är ingenting – sociala medier – ett skönt tillhåll. Att få landa i mängden. Försvinna ett tag. Vi behöver fly från flykten.
Hmm. Landade väl inte i något riktigt. Mer än en fråga, tänk om man stannade upp. Inte rörde sig framåt så snabbt. Då kanske vi skulle kunna hänga med oss själva bättre. (Satan var kvavisibtelektuellt det lät, tonårsrumstankar”.
Men när vi typ omges av böcker som the big leap – att vi måste upp. Det tror jag håller många nere istället.
Så intressanta frågor att nysta i. Och vi är nog utomordentligt dålig på lagom, vi behöver hela tiden gå all in så att tex hälsa blir ohälsa och allt vad det är.
Tror mycket ligger i the basics. Om du äter nyttigt på riktigt, rör dig mycket, har ordning på sömnen, har meningsfulla sociala relationer och får fokusera på en sak i taget när du jobbar mot mål.. då är nog 80% vunnet. Men det är för enkel och tråkig info. Vi vill ha nån mer sensationell lösning än det jobbiga jobbet att förbättra kostvanor, få in träningsrutiner och promenader, slänga ut skärmarna ur sovrummet osv. Jag tror vi är bekväma på kort sikt och mår därför piss på lång sikt.