Dagen då vi fick huset

Förra veckan var lång. Extra lång då vi skulle få nycklarna till huset på fredagen och dagarna fram tills dess gick oändligt sakta. Men tiden går alltid till slut. Så det blev fredag. Jag hade några möten på förmiddagen och hade ett breakdown eftersom det var så stökigt hemma i lägenheten. Herregud vi har fem par skidor i badrummet och tre cyklar i gästrummet och kylväskorna gömda i hörnan mellan balkong och matbord. Det är inte feng shui direkt.

Det var varmt och vi åt fish tacos på Broken innan vi promenerade mot Mäklarhuset för att – till sist – skriva på alla slutgiltiga papper. Och när något så stort sker på ett så odramatiskt sätt så blir det lite knasigt i hjärnan. Lite som att ta studenten utan bombastiskt utspring.

Med nycklar och bopärm i handen körde vi till huset nere vid Brattlandsströmmen. Det tar prick tio minuter och är som att komma till en annan värld. Hej Undersåker, snart bor vi här.

När jag var lite ritade jag kartor. Jag gjorde vägar och hus och parkeringar och köpcentrum och bondgårdar och allt vad det var. När jag gjorde kartor på samhällen på landsbygden hade alla gårdar som en egen grusväg från den stora landsvägen. Det hade min mormor och morfar och det var min definition av att bo på landet. Här i Undersåker har jag också en liten grusväg som går från den lite större grusvägen. En egen infartsväg. Det kanske är det största av allt.

Vad ska vi göra nu, frågade jag min kille lika mycket som han frågade mig när vi stod där vid carporten och testade om husnyckeln funkade. Det gjorde den. Så jag gick ett varv i trädgården och hittade rosenbuskar (och lupiner), vinbärsbuskar och krusbär. Vi gick vändan runt de två stora förrådsbyggnaderna igen och så till sist gick vi in i huset ett varv. För första gången var det alldeles tomt och med känslan att det stod på vänt.

Huset är en brun liten låda som står fantastiskt fint på en höjd med utsikt över Åreskutan och Renfjället och Brattlandsströmmen strax nedanför. Det är en oslipad diamant med potential som vi vill skapa något riktigt bra av. När man går backen upp till huset hänförs man av känslan av rymd, vidd och frihet så det första vi köpte till huset anlände praktiskt nog precis när vi fick nycklarna till det. Ett stort eldfat. En eld för stämning och utsikt, för långa vinkvällar, för solnedgångar och mysigt häng och allt annat. Eldfatet har gått varmt hela helgen och var verkligen ett värt första köp!

Vi köpte napoletanska pizzor från Torvtaket i byn och grillade ny värme i dem på gallret över elden. Och så öppnade vi en flaska Pol Roger Cuvee Sir Winston Churchill från 2004. Livet var väldigt bra där och då. Tänk att vi äger ett hus, sa vi rätt många gånger den kvällen.

Vi sov i huset den natten: på luftmadrasser direkt på golvet i sovrummet. Hårt, obekvämt och magiskt. Och nästa dag vaknade vi sent, förmiddagsfikade en croissant på Krus och körde iväg för att hämta en byggdammsugare. Sedan tillägnade vi helgen åt att bada, riva vägg, smälta bort i värmen och elda oss igenom kvällarna. Vi hann dessutom med att tycka olika om saker och bli sams. Allt är inte perfekt jämt.

Grusvägen ner till älven tar bara några minuter att gå. Här finns den där bastun i Brattland som har fantastisk utsikt!

Men, jag vet att det är insidan av huset du vill se. Här nedan är några bilder. Vissa älskar känslan som är nu; lite shabby chic-gullig sommarstuga. Det är inte min stil. Vi har planer på att bygga om och bygga ut men det får vänta lite. Tills dess ska vi slå ut några halvväggar, måla om och framförallt göra om köket så att det funkar under övergångstiden till det stora renoveringsprojektet. Så det kök du ser på bild finns bara till hälften just nu. Och snart finns det inte alls.

Jag lovar flera bilder från alla rum lite senare. Det har trots allt bara gått en helg. Jag vet fortfarande inte vad som är rimligt att hinna med på en dag. Jag vill såklart fixa och greja så att det blir fint, men jag vill leva också. Sitta ner en stund med kaffekoppen, gå och bada, dricka vin, springa stig. Ja du vet allt det där. Resten kommer ordna sig inom sin tid.

Det som gjort mig väldigt glad under helgen är de spontana reaktioner vi fått från de vänner som hälsat på. Det har känts viktigt. Att vi lagt några miljoner på ett ställe med potential som fler än vi ser. Det gör mig trygg inför framtiden. Att detta ställe är härligt för att det är vårt just nu, men också för att det är en investering inför all tid som är framför oss.