Kvällsskidåkningen i VM8:an bjuder på den klart bästa sikten man kan ha. Det är helt fenomenalt grymt trots att det egentligen är bäcksvart. Högst upp i pisten kan man se ut över Åre by och bort mot Duved och där gatlyktorna slutar tar stjärnhimlen vid.
Det brukar vara 2 grymt jobbiga timmar med kvällsåkning: såväl fart i backen som tempo mellan åken brukar vara högre än vanligt och det känns i benen. Ikväll åkte vi dryga timmen men hann med ett gäng åk i Gästrappet och 2 åk i den blåbelysta nedfarten som slingrar sig förbi Rödkullen ner mot VM8:ans dalstation. Den har snäll lutning och är upplyst på ett helt annat sätt än en klassisk kvällsbacke. Ljuset är blått och riktad upp mot granarna vilket ger en cool upplevelse.
Jag tycker ofta att farten är lite för hög i just Gästrappet när det är kvällsskidåkning och upplever att jag själv åker sämre eftersom jag åker och är rädd. Därför är det toppen att man tillgodoser alla typer av åkare med nedfarter som funkar för olika nivåer.
Får man inte nog av skidåkning på dagtid och kvällstid kan man åka på manchestermorgon på fredagsmorgnar: skidåkning på nypistade backar först av alla. Vi hade tänkt åka i morse, med samling 07.15, men väder och öde har andra planer för oss. Det är tur att jag planerat in några fler fredagar här uppe i mars… Just mars är för övrigt den bästa skidmånaden på året enligt mig: inte så kallt och massor med sol. Det är perfekt för att ta en termospaus i backen eller grädda våfflor på balkongen. Okej… just det där med termos är väl kanske inte riktigt min grej men våfflorna på balkongen en supersolig marsdag för några år sedan är ett av mina bästa minnen från Åre!
