Det är inte hunden som vill upp och gå ut 05.45 på morgonen, det är jag. Det var mjukt och milt ute och tyst – eftersom ingen annan har gått upp. Under Essingeleden väcktes vi brutalt av trafiken som redan var på väg så nåja, det där med att ingen annan var vaken stämmer ju inte riktigt…
Vi sparkade i löven längs med Fredhäll och hoppade mellan en och annan klippsten. Efter ett tag ljusnade det och ungefär då sprack den där härliga morgonbubblan som är så skön att vara mitt i – men så svår att ta sig upp för.
6 kommentarer
Härliga bilder!
Men du är inte klok som går upp så tidigt. 😉
Nilla: 🙂 tack själv för trevligt sällskap!
Camilla: åh, roligt att du läser. ha en grym vecka!!
Jessica: jo, nästa tisdag kl tidigt ska vi ju…
Mary: ja fasen vad bra den är, inte behöver man korsa några vägar heller!!
älskar den där fredhällsrundan!
åååh kan du inte dra upp mig med på morgonen?
Hej! Har hittat hit via Annika och blir helt galen av Stockholmslängtan av alla dina fina bilder. Mycket motionspepp också, det behöver jag. Kommer gärna tillbaka.
Ha en fin måndag!
Åhhh vackra vackra morgon! Du är så duktig som kommer upp! Själv ville jag mörda någon när klockan ringde kl 6…. så olika det där!
Tack för en finfin prommenad igår. Att ladda batterierna tillsammans med dig och Trixa var precis vad en Svensson behövde! Tack vännen!
Kramar