Oron för min hälsena har kommit och gått men efter att ha tränat och känt efter kan jag sammanfatta det som att jag när jag känner av hälsenan så är det inte nödvändigtvis i samband med löpning.
När jag skriver “känner av den” så är det inte heller en känsla av att det gör ont. Jag bara känner att den finns där och det kanske ilar lite i den. En något diffus känsla som har kommit och gått. Jag började först märka av min hälsena när jag körde bil långa sträckor för ungefär ett år sedan – då fick jag ont. Men så satt jag konstant i flera timmar i samma ställning med en hård skokant som tryckte rakt på. Efter det kunde jag få ont när jag hade vissa skor på mig som klämde på ungefär samma ställen, men jag lärde mig ganska snabbt vilka skor som funkade (mina Inov-8 Xtalons till exempel – eftersom de var låga i hälen).
Sista gången jag sprang var en av de sista dagarna i juni förra året. Jag tog rundan runt Brunnsviken vilket blev rätt långt eftersom jag följde alla krumilurer på stigarna och dagen efteråt firade vi pappas 50-årsdag på Oaxen och när vi som bäst satt där under middagen märkte jag hur det bultade i foten och den visade sig vara jättesvullen runt vristen.
Jag fick tid på Agilokliniken i Stockholm i början av juli. Akillestendinos och stötvågsbehandling. Fast jag gick bara till Agilo en gång – resterande stötvågsbehandlingar tog jag nere i Halmstad. Det blev väl en 5-6 gånger med drygt en veckas mellanrum. Ingen löpträning och minimal med gåträning.
Jag minns inte riktigt vad jag rekommenderades för skor men de flesta naprapater och kiropraktorer brukar tala sig varma för dämpning och stabilitet och allt vad det heter. Då brukar jag stänga av öronen. Jag minns att Halmstadsnaprapaten pratade om inlägg och jag funderade på det ett slag men stängde sedan av det örat också. Jag har hela tiden inte velat tro att mitt onda med hälsenan har med löpningen att göra och jag har inte kunnat korrelera det med löpning ett endaste dugg, med undantag för rundan runt Brunnsviken.
Jag tog inte ett löpsteg förrän under tidig vinter 2010. Jag minns i ärlighetens namn inte riktigt vad jag pysslade med under hösten. Jag vet att jag tränade en massa men det var mest “andra grejer”. Zumba, cirkelträning, crosstrainer, spinning, Easyline… Jag hade aldrig ont i hälsenan – men jag kände att den fanns där. Då och då, inte jämt.
Nu när jag börjat springa mer och mer har känslan i hälsenan inte stegrats. Men det intressanta är att jag kan känna av den när jag tränar spinning. Magnus påpekade att jag var orörlig i vrister och att jag hade otroligt spända vader vilket kunde påverka hälsenan och efter en timmes väldigt oskön massage så släppte trycket på hälsenan och det tillsammans med en kiropraktisk behandling på vristen som tog ungefär 3 sekunder gjorde att jag kände en otrolig skillnad på rörlighet på en gång.
När jag sprang på Lidingö i måndags kände jag av hälsenan ordentligt på slutet. Faktiskt mer än någon annan gång. Då sprang jag i mina Saucony Mirage. Igår, när vi höll på med intervaller i backar och grejer, kände jag inte av hälsenan någonting alls. Då sprang jag i mina Nike Free. Samma aktivitet – 2 helt olika känslor. Det är ju så att man undrar om det inte är något med trycket från skorna ändå. I de Nike Lunarelite jag hade en kort tid förra året fick jag otroligt ont i hälsenan bara av att ha dem på mig på en uteservering, till exempel. Och i Sauconyn kan man känna att plastkappan i hälen är otroligt hård vilket kan irritera slämsäckarna. Jag ska nog ta och operera bort den. Göra en Rune Larsson. Och se om det blir någon skillnad.
För summa summarum så är jag inte så orolig för min hälsena trots att jag fortfarande letar efter den optimala lösningen. Men jag har också insett vikten av att komma till en kiropraktor eller naprapat som man har en gemensam uppfattning om saker och ting med. Att springa i inlägg och undvika asfalt är inte min arena. Det är inte av sådant som mina symptom har uppstått från.
9 kommentarer
Sara, satsa på tåhävningarna när du borstar tänderna. Perfekt tillfälle för du lär ju ändå stå framför spegeln och bara stå! Eller om du väntar på bussen i en kassa, lagar mat… Mina hälsenor är inte heller bästisar med Nike free. Har (peppar, peppar) aldrig problem annars men har fått ont varje gång jag springit med lunareliten.
Katarina: Tigertailen motsvarar ungefär den massage jag gick så jag förstår att det kan vara bra. Synd att det inte är så skönt bara… 😉
EmilForss: tror precis tvärtom faktiskt. ontet har inte uppstått iom mina lättare skor – det kom innan. tvärtom har jag minst ont i mina nike free.
min spontana tanke är att det kanske kan bero på att du använder Nike Free och andra “lättviktsskor” väldigt mycket, både som vardagssko och träningssko. Det är ju en rätt extrema skor vilket utmanar fotlederna och dessutom med litelite dämpning , (men det vet du ju om.) Tror du inte att det kan bero på det? Att dina fötter behöver en sko som är bättre dämpad, mer stöd och “komfort” liksom? För att få “vila” lite från den ständiga “träningen” i dessa skor.
Har haft problem med mina hälsenor i omgångar. Det har knastrat rejält i dem, speciellt i samband med träningsläger på våren.
Tidigare har jag enbart kört excentriska övningar, ont gör det, men det har hjälpt. Men det som verkligen har gjort en skillnad är att kavla ut vaderna med en Tigertail. Har kavlat ända ner mot hälbenet dvs på senan. Nu är Tailen med på alla läger och jag förebygger genom att kavla ut vaden när jag vet att jag belastat vadmuskeln och senan extra hårt. Naprapaten tittade förvånad på min vad sist jag var där, den hade ändrat form och satt som han sa inte “uppe i häcken” längre. Har hört vissa som tar en vanlig brödkavel, men jag tycker det blir för tjockt.
Hoppas du hittar en bra behandlingslinje, det är en läskig känsla när det knarrar, speciellt när man får det under bilkörning.
Tåhävningar har jag hört från så många så det är en sanning jag tror på. Jag är dålig på att göra dem bara. Men jag har inte ont när jag belastar så det är väl bara att köra på. Jag har bara ont när skon klämmer, typ.
Anna (sista Anna): intressant det där med fotisättning, det ska jag jobba mer på – inte minst för min supination och allmäna löpeffektivitet.
Sedan är det ju också så att olika typer av skor får dig att sätta ner foten i marken på olika sätt. Är skon mycket uppbygd eller lite? En uppbygd sko med mycket klack kommer göra så du vare sig du vill eller inte dunsar i med hälen.
Håller med den andra Anna
Jag har haft känningar i hälsenan och läste en artikel av en forskare som rehabat sig själv med just exentrisk (negativa) tå hävningar. Så jag körde, gjorde jätte ont i början men efter ett par gången så släppte det. Nu gör jag övningen regelbunder och “peppar peppar”
Precis som Anna skriver så ska det vara tungt riktigt tungt, vet inte varför men det funkade inte lika bra med bara kroppsvikt.
Operationer medför ju ofta andra komplikationer.
Otroligt frustrerande med smärta och att inte kunna träna som man vill…man kan ju bli tokig för mindre! Tror att du har gjort helt rätt som har varit till en hel hög olika specialister för att hitta en som är på din linje, där det liksom känns bra i magen. Jag är säker på att du kommer att komma till rätta med hälsenan utan operation…ge den bara (mer) tid och ta hand om den med kärlek och känsla så ger den med sig…jag är säker. Kram!
Negativa tåhävningar, negativa tåhävningar, negativa tåhävningar med massa vikt…
…is the shit (tror jag).
Har haft liknande problem och tvingar mig att rehabba så fort tillfälle ges, trots att jag sedan länge är helt symptomfri. Helst med tunga vikter på axlarna och djup stretch för hälsena/vadmuskel. Runeoperation kan nog vara bra som komplement, galet att skotillverkarna inte lärt sig att tillverka skor som fungerar efter så många år av utveckling.
/Anna