Fröken tvärtemot har tränat!

Det finns 2 saker jag aldrig lär mig. 1. Att det inte är jobbigt och tråkigt att springa. Det är bara jobbigt och tråkigt att ta sig utanför dörren. När jag väl springer är det roligt och när jag kommer nästan alltid hem igen som en lite lyckligare Sara. 2. Att core-pass är slöseri med tid. Core-träning är bra träning men i ett core-pass finns det alltid för många övningar som inte alls passar min kropp. Som den där övningen när man står på alla 4 och ska sträcka ut armar och ben. Det hade varit mycket mer effektivt att lägga 45 minuter på egen träning. Dessa 2 saker måste jag nog skriva in i pannan för att jag ska lära mig!

Spegelbilden var inte ett dugg snäll mot mig under kvällens första pass som bestod av den där core-träningen i grupp. Dessutom har jag tvättat den där gula tröjan med andra färgade kläder och det var ju tydligen dumt. Den ser lite smutsigt gul ut. Not nice. Tror ni att man ska tvätta den med vitt? Om jag ska samla ihop kläder till en gul tvätt lär jag få vänta i ett halvår. Min röda tvätt har jag till exempel legat och lagrat i en månad för att maskinen ska bli mer än trekvartsfull…

Efter core-träningen körde jag lite egen styrketräning. Marsutmaningen har dragit igång och jag gjorde 120 armhävningar kombinerat med bröst i maskin. Och så tränade jag biceps: curls med stång och hammercurls med hantlar. Biceps är den muskelgrupp jag är svagast i så jag kan stå där och pumpa den typiska grabbmuskeln med gott samvete.

Jag avslutade med spinning. Det var långt ifrån ett hallelujapass och när det blir sådär halvmesigt blir jag Fröken Tvärtemot. Jag blir lite sur och gnällig och börjar göra saker på mitt sätt. Om det är något jag inte vill så är det att gå från ett spinningpass och inte vara trött.

Jag har inga problem med att spendera ett pass både sittandes och ståendes men är passet halvmesigt så blir den sittande delen ännu mesigare. Trekvartsmesigt! Och jag kan inte trekvartsmesa på en spinningcykel! Därför körde jag mitt eget race – jag tränar för min egen skull och ingen annans. På SATS är detta fenomen ganska vanligt men jag har aldrig sett någon trampa utanför ramarna på Form.

På vägen hem från gymmet märkte jag hur slasket på marken förvandlats till is. Det var halt och jag gjorde ett ofrivilligt utfallssteg i en nedförsbacke. Jag hade tänkt att springa en 5k-runda i maxfart lite senare ikväll men vi får se – jag vill helst undvika att bryta benen!